LO-ekonomernas årliga rapport om maktelitens inkomster visar att klyftorna fortsätter öka.

Avståndet mellan en vd-lön och en industriarbetares inkomst växer för varje år. Nu går det 60,8 industriarbetare på en enda av landets 50 högst betalda direktörer.

Det är en horribel och omotiverad skillnad. 

Växande klyftor är dåligt för hela samhället. Tilltron till systemet och mellan människor minskar i samma takt som lönerna rusar iväg. 

De rika låser in sig i lyx och gated communities, de fattiga står utanför och blir arga. De lockas lätt av högerpopulisternas och nationalisternas enkla budskap, men de skulle bara göra saken ännu värre.

Det målmedvetna jämlikhetsarbetet under många år av S-regerande under efterkrigstiden gav resultat. 1980 var jämlikheten som störst. Då fick en vd ”bara” nio gånger så mycket i lön som en industriarbetare.

Sedan kom nyliberalismen, med Ronald Reagan, Margaret Thatcher och på hemmaplan Carl Bildt. Hästskitsteoremet vann mark. Välståndet från de rika skulle sippra neråt på samhällsstegen, men det blev inte så.

De längst upp drog ifrån och tappade markkontakt. Borgerliga regeringar har ökat klyftorna, socialdemokratiska har inte lyckats minska dem i tillräcklig omfattning.

LO:s sorgliga siffror bekräftas av en rapport från Nordiska ministerrådets forskningscenter Nordregion.

Vid sekelskiftet hade Sverige den näst lägsta inkomstskillnaden i Norden. Nu kan Sverige dessvärre ståta med de största inkomstskillnaderna.

LO-rapporten visar att en storbolags-vd tjänar som 76 kvinnor inom industrin. Eller som 81 personliga assistenter.

Uppgifterna borde vara bra bränsle i lönerörelsen. De visar att det finns pengar i storbolagen och det är högst rimligt att inte bara vd:ar och aktieägare får bra betalt.

Även de som skapar mervärdet borde få vara med och få en större del av kakan.

LO-rapporten borde också sätta fart på regeringen och samarbetspartierna. I januariavtalet utlovas en omfattande skattereform under mandatperioden som syftar till att minska klyftorna i samhället. Den har vi inte ens sett skymten av.

I stället har januariavtalet bidragit till att klyftorna växer ännu mer. Avskaffandet av värnskatten kostar 6,1 miljarder kronor och gynnar bara de med höga inkomster.

Ett statsråd eller en partiledare får en skattesänkning på 48 000 kronor om året. Volvochefen Martin Vårdstedt får en skattelättnad på svindlande 2,5 miljoner kronor.

Taket för rut-bidrag har höjts, vilken också gynnar höginkomsttagare. Samtidigt har skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopats, vilket slår mot alla löntagare.

Ska trenden om växande klyftor vändas krävs en rejäl skattereform, med till exempel höjda kapital- och klimatskatter. Dessutom behöver fastighetsskatten återinföras.

Det lär dock bli svårt, med Centern och Liberalerna som samarbetspartier. De kramar fortfarande Reagan och Thatcher alldeles för hårt.