PORTRÄTTET. Det är några dagar före julafton 2018. I en intervju med Dagens Nyheter säger statsminister Stefan Löfven (S) att han ”delar Centerns uppfattning om att vi behöver göra något åt arbetsrätten”. 

Den fackliga världen reagerar och tar i från tårna. Byggnads ordförande Johan Lindholm kommenterar: ”Löntagarnas rättigheter och trygghet är inte till salu vid förhandlingarna med ett nyliberalt och löntagarfientligt Centerparti.”

I en intervju med Aftonbladet meddelar LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson att han hellre ser ett extraval än att gå Centerpartiet till mötes och undanta företag med upp till 50 anställda från turordningsreglerna.

Tre veckor senare i ett hemligt förhandlingsrum. Efter att förgäves ha argumenterat för att lagen om anställningsskydd måste förändras, hör Centerpartiets förhandlare Martin Ådahl till slut statsministern säga: ”Ja, vi kanske måste göra det.”

– På ett försiktigt, diplomatiskt sätt säger Stefan Löfven det bara så där, beskriver Martin Ådahl det som händer där bakom den stängda dörren till förhandlingsrummet. 

För C:s del hör förändringar i arbetsrätten till det mest avgörande för att partiet ska gå in i ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det handlar om att få till fler undantag i turordningsreglerna.

För att nå det målet har Centerledaren Annie Lööf skickat in sin envisa supernörd i förhandlingarna.

Annie Lööf använder Martin Ådahl, riksdagsledamot med ansvar för arbetsmarknad, i ”tuffa lägen”, säger han själv. Och diskussionerna om jobbfrågorna var hårda, framför allt om arbetsrätten.

– Det var den svåraste förhandlingen med Centern, säger den ansvariga statssekreteraren Irene Wennemo, numera generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Och i den hade Martin Ådahl ”stor betydelse”, konstaterar hon. 

Flera personer som Arbetet talar med instämmer i att han hade en avgörande betydelse. 

– Han har i det här fallet spelat en viktig roll i att få in förändringarna av arbetsrätten och Arbetsförmedlingen i januariavtalet. Det är ställt utom tvivel, säger en socialdemokrat med god insyn. 

En 15-årig Martin Ådahl sitter vid centerledaren Thorbjörn Fälldins köksbord på gården i ångermanländska Ramvik. Året är 1984.

Han har fått följa med sin pappa Andreas Ådahl, som varit nära rådgivare till den tidigare statsministern.

Thorbjörn Fälldins intensiva blick och hans ”blixtrande intelligens” lägger grunden för det Martin Ådahl själv kallar ”ett slags idoldyrkan”. 

– På 70-talet såg han mycket som många inte såg; allt från miljö och småskalighet till decentralisering som i dag är jättepopulärt, säger han. 

Redan där vid Fälldins köksbord får Martin Ådahl med sig en portion Centerideologi som han ska bära med sig när han väl blir politiker. Den synen förstärks av hans mammas rötter i C-fästet Leksand.

I berättelsen om politikern Martin Ådahl dyker det även upp andra erfarenheter som gjort ideologiska avtryck.

Som barn får den unge Martin gång på gång höra pappan, som är öststatsforskare, prata om socialismens mörka baksidor.

– Jag matades med berättelser om hur planekonomin inte fungerade.

Under åren på Handelshögskolan är han aktiv i Centerns högskoleförbund och engagerar sig mot totalitära stater. Han är samtidigt reporter på Finanstidningen och tar sig illegalt in i Litauen, som är på väg att bryta sig loss från Sovjetunionen.

Där får han uppleva när de sovjetiska pansarskyttefordonen rullar på gatorna i huvudstaden Vilnius. Med sig hem har han en ännu tydligare uppfattning om hur ett samhälle inte ska styras.

– Från 1989 och framåt har jag bestämt mig för tid och evighet att det leder till en otrolig misär att organisera ekonomin så här. 

Hand i hand med antisocialisten står nu internationalisten och antirasisten Martin Ådahl.

Med föräldrarna får han också sitt globala perspektiv. Medan pappan reser runt i öststater gör mamma Karin Ådahl karriär som konsthistoriker med specialisering inom persiskt miniatyrmåleri.

Det tar henne senare till Istanbul där hon är direktör för det svenska forskningsinstitutet. 

När Martin Ådahl är elva år får pappan jobb på OECD. Familjen flyttar med till Paris. Under de här åren växer Jean-Marie Le Pens högerextrema parti Nationella Fronten i styrka.

Det, och skoltiden tillsammans med elever från hela världen, formar honom. 

Hans människosyn bekräftas av hans återkommande motståndare i dagens jobbdebatt, riksdagsledamoten Ali Esbati (V):

– Martin Ådahl har en genuin oro för rasism och intolerans. 

Att en antisocialist som skyr stora system hoppar ombord på ett projekt med Socialdemokraterna kan vara motsägelsefullt. 

Men S ambition att behålla makten gör det möjligt för Martin Ådahl att lotsa sina drömreformer i mål. Och S och C har dessutom ett gemensamt mål – att hålla SD ute i kylan.

Jag uppfattar honom som fast i en nyliberal tankeram om ekonomin och samhället, som är frikopplad från hur människor och samhällen fungerar i verkligheten. Det tycker jag är väldigt problematiskt

– Det här är en ödeskamp. Västvärlden måste utvecklas ekonomiskt och socialt med reformer så att vi lyckas stoppa roten till det missnöje som finns nu. Men också att vi undviker att själva missnöjet tar makten.

Via Handelshögskolan, journalistiken och Riksbanken landar Martin Ådahl till slut som chefsekonom för Centerpartiet 2013. Nu börjar han höras på allvar i debatten.

Martin Ådahl har en tydlig bild av vilken sorts politiker han ser sig som.

West Wing (Vita huset i Sverige) är namnet på en amerikansk tv-serie som sändes i början av 2000-talet. Och även namnet på den del i Vita huset där USA:s president har sin arbetsplats, ovala rummet.

Seriens signaturmelodi är Martin Ådahls ringsignal på mobilen. Som en påminnelse. Om att politiker kan vara upplysta och idealistiska. 

Att det inte behöver vara som i en annan presidentserie, House of cards, där cynismen och hänsynslösheten regerar. 

Martin Ådahl värvas som chefsekonom 2013 för att – enligt vad partiets eftervalsanalys signalerat ett behov av – öka förtroendet för Centerpartiet på det ekonomiska området. Han får ett stort mandat av Annie Lööf och möjlighet att odla sin inre nörd.

Han närstuderar den australiska privatiserade jobbmatchningen, det danska flexicuritysystemet och reformer i Tyskland. Läser forskarrapporter. Martin Ådahl är en politiker som grottar ner sig i detaljerna. 

Ekonomiprofessorn Lars Calmfors säger att Martin Ådahl är väldigt intresserad av att bygga sin politik på forskning.

– Men han har inte forskarbakgrund, utan är mer resultatinriktad och har knappast det tålamod som krävs för att forska, säger Lars Calmfors. 

Professorn Calmfors vill gå försiktigt framåt i små steg när det gäller Arbetsförmedlingen.

– Vi forskare vill verkligen ha stöd för att göra olika saker och hellre pröva oss fram än att göra drastiska snabba systemskiften.

Politikern Ådahl, däremot, tycker att mycket av det han vill sjösätta redan har testats – både i Sverige och utomlands. Därför vill han komma i gång med förändringen av Arbetsförmedlingen. 

Han vill se resultat. 

Mattias Goldmann tog över efter Martin Ådahl som vd på den C-finansierade tankesmedjan Fores: 

– Han är alltid på väg till nästa grej, entreprenören som sätter i gång saker. I toppolitiken tror jag att han har hittat hem.

Martin Ådahl är oftast på språng. En vanlig dag dyker han upp för sent och ber om ursäkt för det. Igen och igen. Sedan rusar han vidare till nästa möte. 

Medan Martin Ådahls påhejare tycker att han är påläst och har koll på frågorna in i minsta detalj ser kritikerna en övertro på teori och en fartblindhet.

Han driver sin linje hårt, enligt personer som befunnit sig på andra sidan förhandlingsbordet. 

– Jag uppfattar honom som fast i en nyliberal tankeram om ekonomin och samhället, som är frikopplad från hur människor och samhällen fungerar i verkligheten. Det tycker jag är väldigt problematiskt, säger Ali Esbati (V).

Ulrika Liljeberg är kommunalpolitiker (C) i Leksand och vän med Martin Ådahl. Hennes mamma är pensionerad från jobbet som chef på Arbetsförmedlingen i Vansbro och centerpartist sedan barnsben.

– Den enda gången hon varit nära att gå ur Centerpartiet var när de skulle lägga ner Arbetsförmedlingen, säger Ulrika Liljeberg.

De stora förändringarna av myndigheten har väckt upprördhet bland många centerpartistiska kommunalråd. De undrar hur de arbetslösa nu ska få hjälp och om de fristående jobbmatcharna verkligen ska vilja komma till deras ort.

Västvärlden måste utvecklas ekonomiskt och socialt med reformer så att vi lyckas stoppa roten till det missnöje som finns nu. Men också att vi undviker att själva missnöjet tar makten

Trots vad Martin Ådahl själv beskriver som ”en till irritationens gräns noggrannhet med detaljer” blir det inte som han tänkt sig. Verkligheten kommer emellan hans vision om att hela landet ska leva samtidigt som delar av Arbetsförmedlingen privatiseras. 

Thorbjörn Fälldin bröt den socialdemokratiska enpartistaten efter 44 år, som Martin Ådahl skrev i ett minnesord när den tidigare C-ledaren gick bort 2016.

Själv var Martin Ådahl med och räddade det socialdemokratiska maktinnehavet. På så vis kan han förverkliga just det som han beundrade hos Fälldin, tron på småskalighet och företagande.

En statlig arbetsförmedlare bryts ned till flera små privata och den svenska arbetsrätten är på väg att förändras.

Det här får hans politiska motståndare att se rött och de fackliga företrädarna att vilja åberopa lagen om anställningsskydd och sparka Martin Ådahl av personliga skäl.

Hans kritiker beskriver honom ofta som nyliberal. Vänsterpartisten Ali Esbati kallar honom ”marknadsortodox”.  

Själv är Martin Ådahl mer bekväm med epitetet ”grön liberal”. Hans minnesord om Thorbjörn Fälldin skulle också kunna vara en beskrivning av hans politiska hållning, där Centerledarens ideologi beskrivs som ”ett folkligt decentralistiskt liberalt alternativ till både socialism och konservatism”.

Men det räcker inte helt för att beskriva Martin Ådahl som politiker. 

Ekonomiprofessorn Lars Calmfors säger att Martin Ådahl är en person som ”är besjälad av en ambition att förbättra världen”. 

Men till och med i hans eget parti finns de som inte har samma starka övertygelse om att politiken är på rätt väg.

Martin Ådahl själv blir irriterad över att en del ser honom som en illvillig högerpolitiker.

Han vänder sig mot uppfattningen att han inte skulle ha goda avsikter. 

– Vänstern har inte monopol på hjärta. 

Tre röster om Martin Ådahl

Ali Esbati arbetsmarknads­politisk talesperson för Vänsterpartiet

– Det är bra att någon står upp för sina ståndpunkter och resonemang. Att det kan bli lite hett i diskussionerna tror jag kan vara bra för att få andra intresserade av frågorna.

Mattias Goldmann före detta vd för Centertankesmedjan Fores där Ådahl arbetat

– Martin är nog den driftigaste människa jag känner. Alltid på väg till nästa grej. Han är entreprenören som sätter i gång saker. Martin är också en djupt seriös människa, vilket kanske inte alltid är det mest publikvinnande.

Irene Wennemo gd för Medlingsinstitutet, tidigare statssekreterare (S)

– Martin Ådahl är väldigt intensiv, kreativ och ganska rolig. Annie Lööf tycker uppenbart att han spelar en tung roll efter­som han var med i förhandlingarna. Det vittnar om att han har hennes öra.

---