Fondbolagens förening är en lobbyorganisation vars uppdrag är att maximera vinsten för banker och finansinstitut.

Eftersom Fondbolagens förening länge har haft starkt stöd i riksdagen har denna ambition också hörsammats, främst genom det lagstadgade premiepensionssystemet, där närmare 500 fonder slåss om att få förvalta de 2,5 procent av våra löner som varje månad sätts in i systemet.

Med höga avgifter har premiepensionen blivit en guldgruva för fondbolag och banker som nu gör allt för få fortsätta dra ut pengar ur premiepensionen.

Fondbolagens förening har nu presenterat en ”undersökning”. Men det är en undersökning som tyvärr förbigår alla krav på statistisk vetenskap, statistisk metodik, relevans och sanningsenlighet.

I rubriken till denna undersökning står att läsa: ”Två av tre svenskar vill själva kunna välja fonder i premiepensionen”

Men det är inte alls vad undersökningen visar. Det är inte ens vad man frågar om, vilket Fondbolagens förening naturligtvis måste veta.

Tillvägagångssättet tyder på att Fondbolagen velat ha en undersökning som visar att en majoritet svenskar vill fortsätta skänka sina pensionspengar till fondbolagen.

Och hur ska man då fråga för att få detta svar?

Jo, dels genom att inte bara ha ett utan två alternativ av det man vill att folk ska svara, ”det är bra att kunna välja själv” och ”det är mycket bra att kunna välja själv”.

Mot dessa ställer man ett diaboliskt formulerat alternativ ”skulle föredra att staten bestämmer”.

Någon närmare förklaring av alternativen ges inte.

Men trots den enda kommuniststatsformulerade nej-frågan är det faktiskt ändå lika många som väljer detta nej-alternativ som de som väljer ja-alternativet, 23 procent.

Men för säkerhets skulle har man alltså garderat med en mittenfråga som man har formulerat så att det kan tolkas som en ja-fråga. Åtminstone om man vill tolka det som en ja-fråga.

Och då, med tre svarsalternativ, spetsiga formuleringar och stort utrymme för egna tolkningar, lyckas lobbyorganisationen Fondbolagens förening ungefärligt få fram ett resultat man kan tolka som man vill.

Det är inte utan att man undrar hur många undersökningar och hur många varianter av frågor och svarsalternativ som Fondbolagen behövde kassera innan de nådde fram till den förvirrade undersökning de till slut presenterar.

När Fondbolagen så presenterar sin slutsats, alltså att ”Två av tre svenskar själva vill kunna välja fonder i premiepensionen” är det inte bara ett påstående som saknar statistisk grund.

Det är, som sagt, inte ens någonting som man över huvud taget har frågat om.

Vill man veta om folk vill välja själva ska man fråga om de vill välja själva.

Det man frågar är om det är bra att möjligheten till egna val finns. Det är inte samma sak.

Fondbolagen förbigår också med tystnad det faktum att deras egen undersökning visar att fler av dem som låtit det statliga och betydligt billigare ickevalsalternativet förvalta pensionen är nöjda med sitt val än de som valt privata lösningar.

Detta trots alla försök till ledande frågor och minst sagt tvivelaktiga tolkningar.

Möjligen tycker Fondbolagen att det är meningsfullt att yxa till siffror så att verkligheten ser ut att bli som de vill ha den, ungefär som folk som med trattar på huvudet anser att de har kommit på något som ingen annan har kommit på när de tillber det stora spaghettimonstret.

Men frågan är naturligtvis allvarligare än så.

I dessa tider när lögner sprids snabbare än sanningen är det avgörande att de som hänvisar till egna undersökningar har belägg för både statistisk relevans och för de slutsatser som dras.

Som Arbetets ledarsida tidigare har påtalat presenterade opinionsföretaget Inizio nyligen politiska slutsatser som helt saknade belägg i en egen undersökning.

Vi ser också hur statistiskt säkerställda studier från BRÅ, Migrationsverket och andra myndigheter som står i skottgluggen för Sverigedemokrater och andra som hyllar hatet systematiskt attackeras.

I en sådan tid är det farligt att offra den statistiska sanningen för billiga poänger.