ARBETET GRANSKAR. Det finns två dörrar till textilfabriken och de är alltid låsta. Huvudentrén vetter ut mot gatan. Den andra dörren, längre in i lokalen, leder ut till baksidan. Den ska fungera som flyktväg.

Den här dagen knackar myndigheterna på. 

Dagligen jobbar ett tiotal personer i lokalen med att sy gardiner och andra inredningstextilier.

Ali har redan arbetat i tio timmar men han ska fortsätta så länge det finns något kvar att göra. Han behöver pengarna. 

En av arbetarna öppnar först dörren men stänger den lika snabbt. Genom den låsta dörren får han frågan om vem han är. Han svarar inte. Han vet vad han ska göra.

Från första arbetsdagen får arbetarna klart för sig hur rutinerna fungerar. Vid en razzia ska de ta sig ut via bakdörren.

Ali släpper allt vad han har för händerna och rusar mot bakdörren. Det är första gången han tvingas fly fabriken. Men inte den sista.

Myndigheterna kommer att återkomma. Varje gång lämnar arbetarna lokalerna.

Svarta gardiner – så går det till

Exakt vilka det är som knackar på den här dagen vet inte Ali. Men att myndigheter har gjort kontroller i industriområdet där svartfabriken ligger är belagt.

I Malmö har kommunen, Polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket och ett antal andra myndigheter jobbat tillsammans för att ”motverka den illegala ekonomin i staden”, en formulering hämtad från en rapport om projektet.

Man har bland annat sökt efter illegala boenden och livsmedelsfusk.

Vid fem tillfällen har myndigheterna varit på plats på den adress där textiltillverkningen ligger, detta enligt Malmös miljöförvaltning, som samordnar inspektionerna.

683 miljarder. Så mycket upphandlade den offentliga sektorn för 2016.

I fabriken, som ligger i anslutning till legitima verksamheter, pågår arbetet så länge det finns något att producera. Det berättar Arbetets uppgiftslämnare som själva jobbat där.  

Det är daglönare som tillverkar gardiner och andra textilier. De dyker upp tidigt på morgonen och hoppas på att det ska finnas sysselsättning.

Om det finns arbete eller inte får de först veta på plats. De dagar det är ont om arbete får de vända hem igen. Om det finns mycket jobb, och det gör det ofta, blir arbetsdagen uppemot tio till tolv timmar.

Ingångslönen i textilfabriken ligger, enligt våra källor, på 30 kronor i timmen, som sedan kan gå upp till 40 kronor och slutligen nå maxtaket på 50 kronor i timmen.

Lönen kommer kontant i ett vitt omärkt kuvert.

– Betalningen är helt svart och sker en gång i veckan. Alltid i kontanter. Det finns inga skrivna kontrakt, inga kvitton, inga avtal, säger Hamid, en av dem som tidigare jobbat i fabriken.

Foto: Sara Hirani

Han berättar att vissa har uppehållstillstånd, några är asylsökande men majoriteten är papperslösa. 

– De letar efter sådana som oss. Papperslösa som behöver pengar. Det är bara vi som accepterar den typen av betalning, säger Ali. 

Han får medhåll från Sten-Erik Johansson på Fackligt center för papperslösa. Han har på nära håll följt arbetssituationen för många i samma situation som Ali.

– Det finns en enorm rädsla bland papperslösa. Människor i den situationen lever under sådana förhållanden att så länge de får pengar, även mycket små summor, så jobbar de på och gör sig inte synliga. Det är bekvämt för arbetsgivaren, konstaterar han.

– Vi arbetar tolv timmar i sträck och tjänar lite över 300 kronor. Det är systemet som är problemet och vi kan inte göra något för att förändra det, säger Ali. 

Han och Hamid berättar att de inte är ensamma om att jobba som svart arbetskraft i en ljusskygg textilindustri. I Malmö ska det finnas åtminstone två fabriker till med exakt samma tillverkning. 

– Det är chefen som har visat dem, han brukar säga att vi inte ska gå dit och jobba. De betalar för dåligt, berättar Hamid.

Dagen för razzian lämnar Ali fabriken hals över huvud. Kvar i lokalen ligger travar med färdigsydda gardiner klara för leverans till kommuner, landsting och andra offentliga arbetsgivare.

På gardinpacken sitter en order fäst. På de ordrar som Arbetet tagit del av är köparens namn tydligt utmärkt.

På vissa finns mer information: Där står det både vilket tyg som ska användas och till vilket rum gardinerna ska. 

Det här är köparna:

Grundskola 1 i kommun x. Ordern från fabriken och fakturan stämmer överens. På båda uppges skolans namn och rumsnumret. Fakturan ligger på tiotusentals kronor. 

Grundskola 2 i kommun y. Två ordrar finns dokumenterade från fabriken. Förutom skolans namn står måtten, rummet samt att det är gardiner som ska hänga för dörrar. Exakt samma information finns på fakturorna. Totalkostnad som omfattar ett större antal gardiner ligger på drygt 150 000 kronor. 

En lokal förvaltning. På ordern finns köparens namn, gardintyget och i vilken tjänstemans rum gardinerna ska hänga. På fakturaspecifikationen finns identiska uppgifter. Tillsammans med montering hamnar notan, som totalt innehåller tio gardiner, på strax över 20 000 kronor inklusive moms.

I samtliga tre fall ovan är det textiljätten Kinnarps som är säljare och leverantör. 

Skattemyndigheten. Enligt Arbetets källor har det också tillverkats textilier för flera statliga myndigheter i fabriken. En av dem ska vara ett  lokalt skattekontor. Det finns mycket riktigt en gardinbeställning som stämmer med tidpunkten källorna uppger, början av 2018. Leverantör är Kinnarps. 

En annan myndighet som också ska ha beställt gardiner är, enligt Arbetets källor, Polisen. Här finns Kinnarps som enda leverantör 2018 i den berörda regionen.

– Det kändes konstigt att sy gardiner till dem, många i fabriken är papperslösa och jagas av polis, säger Hamid, som numera inte jobbar kvar. 

Kinnarps är ett av Sveriges största och anrikaste kontorsinredningsföretag. När svenska produkter i april presenterades på en internationell mässa i Hannover var det Kinnarps som inredde den svenska paviljongen.

Invigde gjorde statsminister Stefan Löfven. På plats fanns också energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman, den dåvarande utrikeshandelsministern Ann Linde och prins Carl Philip.  

Bland företagets tio största myndighetskunder finns förutom Skatteverket och Polisen, även Kriminalvården och Migrationsverket. 

Kinnarps har riktat in sig på att handla med den offentliga sektorn. Företaget är via ett statligt ramavtal den största leverantören av inredning till statliga myndigheter. Avtalet förlängdes så sent som den 16 september i år.

Också kommuner och landsting handlar flitigt med Kinnarps. Företagets avtal med Sveriges kommuner och landsting, SKL, innebär att de har ramavtal med 979 kommunala och regionala aktörer.

Enligt Arbetets källor finns inget som tyder på att Kinnarps haft direktkontakt med den svarta fabriken.

I lastbilar märkta med ett företagsnamn, som tillhör en mindre aktör i textilbranschen, lämnar gardinerna varje vecka fabriken. 

Vid Fackligt center för papperslösa uppger Sten-Erik Johansson att flera leverantörsled är vanligt när det är papperslösa arbetare inblandade.

– Underentreprenörskapet kan vara i många led, de stora drakarna tar uppdragen, trots att de inte har tillräckligt med personal. Sedan tar de in underentreprenörer. Det är mycket svårt för myndigheterna att kontrollera detta upplägg, säger han.

Kinnarps marknadsför sig som ett företag som bryr sig om kvalitet och är ansvarsfullt. ”Vi tar ansvar för hela kedjan – från produktion till leverans och installation hos kunden”, skriver företaget på sin hemsida.

Det ansvaret tycker sig Ali och Hamid som jobbat i fabriken inte se mycket av. 

– Företagen betalar ingen skatt för oss. Vi har ingen försäkring. Vi som jobbar är alltid rädda att det ska knacka på dörren. Kanske det är polisen. Kanske det är kommunen, säger Ali.

Ali har slutat i textiltillverkningen efter många år inom tygbranschen.

Likt många andra i fabriken började Ali arbeta med textilier som barn. Redan som 13-åring tog han sitt första jobb i en fabrik i hemlandet.

Det var innan han kom till Sverige i hopp om ett bättre liv, innan han fick avslag på sin ansökan om asyl, innan han blev papperslös.

Livet som textilarbetare i Sverige påminner honom om barndomens fabriker.

– Det är lite som systemet i mitt hemland. Vi jobbar svart. Vi jobbar på en plats som ingen vet existerar. Vi existerar inte.