Rutbranschen växer. Taket för rutavdrag fördubblades i somras. I överenskommelsen mellan regeringen, C och L ska avdragen tredubblas och utökas till fler områden. En utredning om detta ska vara klar om ett halvår. 

Ett motiv är att reformen är bra för integrationen genom att ge bland annat nyanlända flyktingar och lågutbild­ade chansen att få jobb på svensk arbetsmarknad.

Kommunalarbetaren har låtit SCB ta fram siffror på vilka länder rutarbetare i städbranschen kommer ifrån. Detta för att se hur många som kommer från de stora flyktingländerna.

Siffrorna, som gäller år 2017, visar att var fjärde ru­tarbetare inom städbranschen är född utanför Europa. Det kan ses som en framgång för rut som integrationsmotor för dem som står långt från den svenska arbetsmarknaden.

Men de flesta rutarbetare, som inte är födda i Sverige, är arbetskraftsinvandrare som kommer hit för att börja arbeta 
direkt eller är anhöriga till någon som inte är flykting.

Störst andel rutarbetare kommer från Sverige, Polen och Thailand (se karta här). Det ska jämföras med rutstädare från de stora flyktingländerna som sammanlagt är 7 procent av arbetskraft­en. 

Johanna Rickne är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Hon presenterade i somras en undersökning om vilka som arbetade i rutsektorn 2015.

Den visar, precis som Kommunalarbetarens under­sökning, att andelen som får sin försörjning från rutföretag i högre grad är 
européer och svenskar än flyktingar och deras anhöriga.

– Det intressanta med det ni gör är att det blir tydligt vilka länder de kommer från, säger hon.

Eftersom hon tidigare har undersökt flyktingkvinnors roll på arbetsmarknaden har hon granskat deras arbete i rutbranschen.

Härifrån kommer rutarbetarna

Det visar sig då att det finns färre kvinnor med flyktingbakgrund i företagen med högst andel rutersättning i sin verksamhet än det finns i andra branscher med så kallade enkla jobb.

– Jag jämförde med restauranger och lokal­vårdsföretag som inte arbetar mot rut. Det var nästan dubbelt så många flyktingkvinnor där som i de rutnischade företagen.

Hon håller på med en djupare granskning om orsaken till att europeiska rut­arbetare har flyttat hit. 

– De verkar flytta in i Sverige för att börja arbeta i branschen direkt. För varje kvinna med flyktingbakgrund har vi minst 2,7 kvinnor från EU. Det handlar om skattesubventionerad arbetskraftsinvandring.

Hennes granskning visar tydligt att det tar tio gånger längre tid att få ett jobb i rutsektorn för en person med flyktingbakgrund jämfört med en europeisk arbetskraftsinvandrare.

– Vi har en arbetsmarknadsunion i EU och vi har låglönejobb här i Sverige som vem som helst inom EU kan ta, fortsätter hon.

Varför har flyktingarna så svårt att komma in i rutföretagen?
– Det finns begränsad forskning om det. Men det kan bero på många orsaker. Till exempel att rutföretagare anställer sina landsmän i första hand. Det är svårt för flyktingarna att konkurrera om jobben.

Det finns andra som har försökt förklara den låga andelen flyktingar i rutbranschen. Monica Lindstedt, styrelseordförande i Hemfrid, var med vid det seminarium i somras där Johanna Ricknes rapport presenterades.

Hon sade då att språkproblem och kulturella hinder kan vara delförklaringar.

Enligt henne kan en del kvinnor uppleva det som obekvämt att riskera att möta män och pojkar samt djur i någon annans hem.

Malou Flourie, reklamationsansvarig på Maries Puts & Städ Privat AB, menar att köparnas krav också kan påverka möjligheten för nyanlända att få rutjobb i privata hem.

Hon berättar att det minst en gång i veckan framförs önskemål från kunder om hur de som ska städa i deras hem ska se ut eller från vilka länder de ska komma.

– Vi svarar att det kan vi inte ställa upp på. Det är diskriminerande och olagligt.

Hon har upplevt att en del kunder blir sura och hotar med att vända sig till andra om de inte får välja bort städare på grund av ursprung eller utseende.

Företaget tackar nej till de kunderna. Malou Flourie tycker att sådana villkor från köparen blir allt vanligare.

”Alla tycker att det är bättre här”

– Inte bara från äldre människor, utan också från personer i 30–40-årsåldern. Jag blir fundersam över hur deras världsbild ser ut.

Arbetsgivarorganisationen Almega gav 2018 ut rapporten ”Fler rut-jobb för bättre integration”.

Deras slutsats är att rutföretag anställer många, inte minst kvinnor, med svag anknytning till arbetsmarknaden.

Almegas uppfattning om rut som en integrationsmotor ändras inte av vår granskning.

– Vi ser att det här är en inträdesbiljett in på den svenska arbetsmarknaden för många utrikesfödda kvinnor, säger Pernilla Enebrink, näringspolitisk expert på Almega Hemserviceföretagen.

Men det gäller främst kvinnor födda i Europa.
– För dem som har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Det är för mig en integrationsmotor, fortsätter hon.

Lars Fischer är enhetschef i Kommunal för området hushållsnära tjänster. Han håller inte med Almega.

– Det är intressant vad det beror på att flyktingar inte kommer in i branschen. Före­tagen pratar om och vill gärna göra reklam för att de är första steget in på arbetsmarknaden för den här gruppen. Er granskning och Johanna Ricknes rapport visar på motsatsen.

Vad kan ni i Kommunal och arbetsgivarorganisationerna göra för att få se till att fler flyktingar och andra utsatta kommer in i branschen?
– Det här är en typisk fråga som vi kan ta upp i en grupp jag startat där vi träffar före­trädare för Hemfrid, Homemaid, Almega tjänsteföretagen samt KFO. Tanken är att vi tillsammans ska se till att branschen blir bättre för alla. 

Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.