Gropen som slukar Malmberget
Kiruna, Kiruna, Kiruna – vem pratar om Malmberget då? suckar en ortsbo.
De som lever här har under femtio år sett orten tömmas hus för hus, alltmedan gropen i dess centrum bara växer.
Gruvbrytningen som en gång skapade samhället rycker nu upp dess liv och rötter.
Kratern – Gropen i folkmun – kryper allt längre in i samhället och har snart slukat upp det.
MALMBERGET. Tage Johansson började jobba som 16-åring i gruvan i Malmberget.
Hans släkt har i fem generationer tjänat LKAB.
Samma bolag äter sig nu allt närmare den lägenhet som varit hans hem i över femtio år.
Gräs och träd tränger upp genom asfalten i takt med att allt sakteliga överges.
Naturen har börjat ta över det som en gång var ett samhälle med hus, butiker, vägar, människor och minnen.
Här ligger ”Gropen” – den gigantiska krater som bildats när det statliga gruvbolaget LKAB borrat sig allt djupare in under Malmberget.
Något som fått marken ovan att rasa och dela samhället i två: västra och östra Malmberget.
Flera känner att det är tungt att flytta, att allt ska hyvlas bort. Det är ju ens liv och rötter som försvinner
Hus efter hus som legat för nära gropens utbredning har övergetts och rivits på grund av sprickbildningar och sättningar i marken – en process som pågått under femtio år.
En man i fyrtioårsåldern, som inte vill ha med sitt namn i tidningen, lassar upp bråte på ett flak utanför ett av alla övergivna hus i villaområdet som i folkmun kallas för Beirut.
Han jobbar åt en av LKAB:s alla underleverantörer som ska tömma de hus som ligger för nära ”Gropen” och som ska rivas.
– Kiruna, Kiruna, Kiruna … det är allt man hör om. Men flytten av Malmberget har ju pågått i över femtio år. 170 villor ska bort bara under 2019, säger han och tittar mot stängslet som markerar gränsen för var det är säkert.
Tage och Berit Johansson har slutat hänga upp tavlor på väggarna i lägenheten.
Det är liksom ingen idé längre, de faller bara ner på grund av alla vibrationer.
Trots att de bor en bra bit från stängslet skakar hyreshuset av både sprängningar och sättningar – flera gånger per dag.
Försvinnandet av Malmberget kan man ta på, se och till och med ramla ned i, säger Tage Johansson.
I hans släkt har fem generationer jobbat för LKAB.
Själv började han i gruvan som 16-åring och bor kvar i samma lägenhet som paret flyttade in i för över femtio år sedan.
De berättar om hur levande Malmberget en gång var med rikt kulturliv och aktiva idrottsföreningar.
Som mest bodde nästan 11 000 människor i Malmberget.
– Uppväxten i Malmberget var bra. Det fanns en gemenskap med skidåkning, boxning, brottning, många SM-mästare. Som mest fanns det fyra biografer i Malmberget, säger Tage.
Jag tror att avvecklingen av Malmberget kommer att gå fortare när all service försvinner
Paret vet att de båda en dag måste flytta, men vill bo kvar så länge de kan.
– Until the bitter end, säger Tage Johansson samtidigt som han tar en klunk kaffe vid köksbordet.
Han minns den dystra olycksstatistiken i gruvan från sina unga år.
Flera av hans arbetskamrater dog i 20-årsåldern.
Han var själv med under den stora gruvstrejken 1969–70 när han och kollegorna kämpade för bättre villkor och gick ut i vild strejk.
Strejken sände chockvågor genom landet och fick LO, LKAB och den dåvarande socialdemokratiska regeringen att förbättra förhållandena för arbetarna.
Och initierade en rad nya arbetsmarknadslagar.
Nu fortsätter han kämpa, men den här gången för att LKAB ska ta större ansvar för dem som bor kvar i Malmberget och måste flytta.
Han är mest kritisk till de hyreshöjningar som en flytt kan innebära.
Många av de hyresrätter som finns kvar i Malmberget är relativt billiga, medan ersättningslägenheterna som erbjuds ofta är nya med en betydligt högre hyra.
Fick liv när Malmbanan byggts klart
Tolv mil söder om Kiruna, strax norr om Gällivare, ligger samhället Malmberget. De första fynden av järnmalm gjordes i området på 1600-talet.
Men det var först när byggandet av Malmbanan mellan Luleå och Malmberget färdigställdes 1888 som gruvnäringen kom i gång på riktigt. Till en början bodde gruvarbetare i kojor hopsnickrade av gamla dynamitlådor alldeles intill gruvan.
År 1900 bodde 7 000 människor i Malmberget.
LÄS MER: Historiska bilder från Malmberget finns att se som bildspel hos Gellivare bildarkiv på nätet.
– De som bor i villa har ju fått bra betalt av LKAB, men vi i hyresrätter får högre hyra och sämre förhållanden. Det hela har inte skötts rätt.
Från Tage och Berit Johanssons vardagsrum ser man fjället Dundret torna upp sig i horisonten.
– Se på utsikten. Fantastisk, utropar Tage.
Inne på Coop lastar butikschef Peter Dahlström upp varor på en gapande tom varuhylla.
Med femtio procents rabatt på hela sortimentet tackar han och de anställda sina kunder och stänger portarna för gott till Malmbergets sista matvarubutik.
De senaste månaderna har trenden varit tydlig – färre kunder gör att det inte bär sig längre.
Han vittnar om hur levande samhället var när han växte upp. Gruv-näringen blomstrade och det gjorde även Malmberget.
– Allt hände här, sedan har det successivt försvunnit. Nu finns ingenting, Coop är den sista butiken. Jag tror att avvecklingen av Malmberget kommer att gå fortare när all service försvinner.
Man är van. Men det är klart, det känns lite tragiskt att jag inte kommer att kunna visa barnbarnen var jag växte upp
Efter att ha bott och jobbat på annan ort kom Peter Dahlström i vintras tillbaka till Malmberget för att jobba på Coop. Då hade nästan hela det område som han växte upp i slukats av ”Gropen”.
– Man är van. Men det är klart, det känns lite tragiskt att jag inte kommer att kunna visa barnbarnen var jag växte upp.
En bit utanför Gällivare, söder om Malmberget, byggs det som aldrig förr.
Här har flera av dem som blivit tvingade att flytta från Malmberget erbjudits nya bostäder i ett helt nytt område.
Det kan bäst beskrivas som ett ordnat kaos av nybyggda hus och pågående byggen.
Lastbilar med byggvaror kör skytteltrafik längs med grusvägen som ringlar upp längs den nya stadsdelen.
Här möter vi Petter som fått sitt hus inlöst av LKAB. Det saknas gräsmatta runt det nya huset, annars är allt klart.
Han köpte ett hus i Malmberget för ett par år sedan.
Men i takt med att ”Gropen” växte och sättningarna i marken blev kraftigare fick han erbjudande om att bli inlöst.
Då hade flera av hans grannars hus blivit sneda och en grannes husgrund spruckit.
– Ju mer de bröt desto mer skador blev det på husen.
LKAB kom med ett erbjudande: pengar eller ett nytt hus. Han valde det senare.
– Det är ju helt fantastiskt egentligen, att någon kommer och säger att vi löser in ditt hus, sen får man någonting helt nytt. Det är det bästa som har hänt mig, säger han.
Enligt de prognoser som LKAB har gjort kommer de nuvarande malmfyndigheterna att räcka fram till 2035 och ”Gropen” kommer att fortsätta växa fram tills dess.
Sedan vet ingen vad som händer.
Hemma hos Tage och Berit Johansson har kaffet tagit slut. Tage visar en träskulptur som står i en bokhylla.
Den föreställer hans farfar Tyko som jobbade åt LKAB och blev utsedd till gruvans starkaste man och fick en sång uppkallad efter sig – ”Starke Tyko”.
Tyko kunde lyfta tillbaka malmvagnar upp på rälsen när de spårat ur, berättar Tage Johansson stolt.
– Flera känner att det är tungt att flytta, att allt ska hyvlas bort. Det är ju ens liv och rötter som försvinner. Om tio år kommer det bara vara gräs.
