”Lärarbristen är politikernas fel”

Nu samlas Sveriges framtid i skolbänkarna efter sommarlovet.

Men många av eleverna går till en skola med akut brist på behöriga lärare.

När föräldrarna till de sjuåringar som nu går till sin första skoldag började sin skolgång så kunde de vara ganska säkra på att mötas av välutbildade lärare. 

Det kan inte deras barn.

För 25 år sedan hade över 90 procent av lärarna i grundskolan en fullgjord lärarutbildning i ryggen.

I dag är bara sju av tio behöriga enligt skolverkets statistik. 

Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare, bland annat när det gäller betygssättning. 

Kommunerna pressas av att barn, unga och äldre blir fler, vilket ökar kostnaderna för utbildning och leder till allt större barn- och elevgrupper. Risken är att ännu fler pressas bort från läraryrket

För 25 år sedan var svensk skola också en internationell förebild med stor lärartäthet och likvärdiga förhållanden på alla skolor.

I dag varierar lärarbehörigheten enormt. På vissa skolor är andelen fortfarande lika hög som då, men på många andra är bara varannan lärare behörig.

I grunden handlar lärarbristen om jämlikhet. I skolor där elevernas föräldrar har hög utbildning och höga inkomster är andelen behöriga lärare ofta hög. 

Men i skolor där elevernas föräldrar har lägre utbildning och mindre pengar är de behöriga lärarna generellt sett få.

Därför är andelen behöriga lärare 90 procent på Södermalmsskolan i Stockholms innerstad, men bara 49 procent på Fittjaskolan någon mil därifrån. 

Och skolor i glesbygd klarar sig sämre än skolor i stora städer. Därför är andelen behöriga 84 procent i Umeå, men bara 40 procent i Jokkmokk.

Men är det så viktigt med utbildade lärare?

Ja, en skola är inte en skola bara för att det står så på väggen ovanför ytterdörren.

Forskningen visar att lärares professionalism, kompetens och ledning har avgörande betydelse för en utbildning av hög kvalitet. 

Därför är det kanske inte så överraskande att även föräldrarna inser vikten av att barnen undervisas av behöriga lärare. 

Lärarförbundet har med hjälp av Sifo frågat föräldrar hur viktigt det är att deras barn har lärare som är behöriga.

Nio av tio föräldrar svarar att det är viktigt. Två av tre föräldrar anser att det är mycket viktigt.

När läsåret nu drar igång så fattas nära 65 000 utbildade lärare, förskollärare och skolledare. 

Staten och huvudmännen borde i det här läget dels satsa på behörighetskompletterande utbildning på betald arbetstid för de obehöriga som redan undervisar i skolorna, dels på att locka tillbaka de 38 000 utbildade lärare som valt att lämna läraryrket.

Det behövs fortsatta insatser för att förbättra lönerna och att komma tillrätta med den höga arbetsbelastningen.

Tyvärr diskuterar politikerna oavbrutet vad skolan ska göra mer istället för att visa tillit och låta politikutvecklingen baseras på professionens behov. 

Läroplan och styrdokument är redan för omfattande, för ouppnåeliga och för abstrakta, vilket gör att beslutsfattare och föräldrar kan läsa in att skolan ansvarar för mer än vad tanken kanske ens varit. 

Forskningen visar att lärares professionalism, kompetens och ledning har avgörande betydelse för en utbildning av hög kvalitet. Därför är det kanske inte så överraskande att även föräldrarna inser vikten av att barnen undervisas av behöriga lärare

Skolan behöver inte tvetydiga mål kring olika samhällsfrågor, även om det kan få politiker att framstå som handlingskraftiga.

Rensa upp i floran av krav och måsten på den svenska lärarkåren. Vägen till bättre resultat och fler lärare går inte genom mer kontroll och administrativa pålagor. 

Lärare behöver få använda tiden till att planera undervisningen och för att följa upp elevernas lärande, till egen fördjupning och till samarbete med kollegor.

När så sker kommer fler vilja bli och förbli lärare.

Men risken är stor att lärarnas arbetssituation istället kommer fortsätta förvärras.

I många kommuner görs kraftiga besparingar på skolan. Över 60 procent av landets kommuner lägger mindre pengar på skolan i år jämfört med förra året.

Kommunerna pressas av att barn, unga och äldre blir fler, vilket ökar kostnaderna för utbildning och leder till allt större barn- och elevgrupper. Risken är att ännu fler pressas bort från läraryrket. 

Regeringen borde öka statsbidragen till skolan, men hittills har politikerna inte gett några sådana besked. 

Ändå sitter Sveriges framtid beredda i skolbänkarna.

De väntar på behöriga lärare.