Westanders PR-tips kan sluta i ren förskräckelse

RECENSION. I ärlighetens namn var nog inte den här pamfletten till mig.

Gissningsvis har någon på kontoret bara sett att det står ”bok” på framsidan av PR-byrån Westanders förtäckta reklamutskick PR-handboken 2020.

För av någon anledning har den hamnat bland recensionsexemplaren i min postbox på jobbet. 

Westander profilerar sitt varumärke på att vara ”den sjysta PR-byrån”. Öppenhet. Transparens.

Därför bjuder de på en gratis liten handbok i PR som egentligen mest handlar om att legitimera dem själva.

Byrån säger sig enbart jobba med verksamheter vars sunda värderingar stämmer överens med deras egna. Då dessa värderingar är en smula oklara blir det hela till en sorts kommunikatörernas svar på att bli uppraggad av en pick up artist.

Företagen och organisationerna får lite kärvänligt mellan raderna veta att de är jävligt utvalda.

Westander lanserar det kommunikativa deppbegreppet ”grönmörkning”. Företag som ”missar chansen att stärka varumärket” när de inte basunerar ut sitt eventuella hållbarhetsarbete för alla som vill höra på

Just du duger för att bli kund hos Westander.

Man fattar ju att verksamheter som till exempel Bankomat, Karlskoga kommun, Manpower och Solvalla känner sig sedda.

Redan i första stycket ”Affärsnytta” jublar Westander att: ”deltagande i samhällsdebatten är den ultimata varumärkesbyggaren”.

Exakt samma formulering återkommer minst fyra gånger på bokens trettiosju sidor. 

Och är det något Westander inte skäms för så är det upprepningar.

De bankar med varje tillhygge inom räckhåll in budskapet att de inte konkurrerar med lågt pris utan med hög kvalitet och nöjda uppdragsgivare.

Som kulturredaktör på Arbetet har jag inte riktigt råd att hosta upp de en till två miljoner om året Westander vill ha för att profilera min varumärkesplattform. 

Vi får helt enkelt gå på budgetlösningen och läsa PR-handboken 2020.

Jag är van. Sprungen ur Youtube och Spotify-generationen.

Vi är rutinerade när det gäller att hämta all vår samhällsinformation ur mer eller mindre förklädd reklam från skogstokiga influencers på Instagram.

”Bara 17 procent av svenskarna är positiva till reklam” men ”Sju av tio svenskar, 70 procent, vill att företagen ska delta i samhällsdebatten”, får vi veta.

Vänta. Varför vill de det? Och vad vill de andra tre då?

Hinner inte ens fråga mig var den här informationen kommer från innan jag får svar direkt. 

10 tips om att skapa nyheter, tips 1: ”Beställ medialt intressanta opinionsundersökningar som tydligt knyter an till ert pr-arbete.”

Transparens!

Ordet ”samhällsnytta” är nästan lika frekvent som ”varumärke”.

Inte sällan i samma mening. ”Låt kärnan i er varumärkesstrategi vara hur företaget bidrar till samhällsnytta. Ett syfte utöver vinstmaximering skapar både ökad kundlojalitet och ökad motivation bland de anställda”, vilket jag antar, om vi ska vara du och bror med varandra, är samma sak som vinstmaximering. 

På det hela taget gör förmodligen inte PR-Handboken 2020 någon större skada än att ett par mellanskakiga intetsägande svenska kommuner får för sig att betala Westander några miljoner skattekronor per år i hopp om att förvandlas till Linnéa Claesson.

Men vissa tips är direkt fatala.

Redan på sidan åtta kommer det första. 10 tips om att kontakta redaktioner, tips 2. Lyft luren: ”Ring hellre än maila”.

Nej. Nej. För guds skull, nej. De enda som ringer till redaktioner är Granskning Sverige, ryska desinformatörer och helt vanliga galningar.

Bli inte en av dem. Vi har nog!

Det är aldrig, jag repeterar aldrig, läge att ringa och sälja in något du lika gärna kan maila om. 

Forskare tipsas om att gå utanför sin comfort zone och ge sig själva en ”bredare expertroll i media”.

Alltså börja uttala sig utanför sitt eget expertområde.

Något som historien lärt oss absolut brukar resultera i medialt genomslag. Och ren förskräckelse. 

Lex Ann Heberlein.

På det hela taget gör kanske inte PR-Handboken 2020 någon större skada än att ett par mellanskakiga intetsägande svenska kommuner får för sig att de ska betala Westander några miljoner skattekronor per år i hopp om att förvandlas till Linnéa Claesson

Westander lanserar det kommunikativa deppbegreppet ”grönmörkning”.

Företag som ”missar chansen att stärka varumärket” när de inte basunerar ut sitt eventuella hållbarhetsarbete för alla som vill höra på. 

Teaparty-familjen Koch, som äger typ allt, backar gissningsvis bokens påstående att lobbying gör politiska beslut klokare för att många gör sina röster hörda.

”230 000 exemplar tryckta” utbrister en glad blurb på framsidan.

Och det låter ju toppen – hinner jag tänka, innan det slår mig att högerextrema pajaspartiet Alternativ för Sverige faktiskt tryckte hela tio miljoner valsedlar i förra valet.

Här ligger Westander i lä när det kommer till att skryta med något som betyder absolut ingenting.