”Hur effektiv kan en människa bli?”

Hur mycket snabbare kan man byta blöja på ett barn från ett år till ett annat?

På hur många procent mindre tid kan man lära någon ett mattetal eller undersöka ett benbrott?

Med hur många sekunder kan hemtjänstpersonalens toalettbesök förkortas?

Hur snabbt kan en handläggare på Försäkringskassan komma fram till avslag på ansökan om sjukpenning?

Hur få kontor kan Arbetsförmedlingen ha? Hur många fler streck i protokollet kan trafikpolisen mäkta med under en dag?

Och behövs det egentligen någon som jobbar på biblioteken?

Finns det någon bortre gräns där vi inte kan effektivisera mer?

Inte i NPM-styrningen av den offentliga sektorn. Där finns inga begränsningar av hur snabbt man kan genomföra en arbetsuppgift.

Där finns bara kravet på att den alltid ska göras lite snabbare än året innan. 

I Göteborgs stad kallar man sina effektiviseringskrav för förändringsfaktor. ”Det behövs ett förändringstryck i alla verksamheter, så även kommunal” skriver man i budget.

Om en människa inte kan förväntas bli effektivare för varje nytt budgetår måste styrningen av den offentliga sektorn förändras så att den grundar sig i en mer korrekt föreställning om hur människor fungerar

Stadens medarbetare behöver alltså lite sämre ekonomiska förutsättningar varje nytt år för att de ska tvingas att förändra sitt arbetssätt.

Verksamhetens kvalitet får dock inte påverkas negativt. Den ska bibehållas eller helst öka. 

Radioprogrammet Godmorgon Världen hade för någon vecka sedan ett inslag om effektivisering av välfärden där programledaren började med att konstatera att det fortfarande krävs fyra musikers arbete i 38 minuter för att spela Beethovens stråkkvartett nummer 14.

Noll effektivisering på ungefär 200 år. 

Den kommunala kulturverksamheten tar sig ofta andra skepnader än stråkkvartetter, men det kan vara svårt att effektivisera kultur på samma sätt som man kan effektivisera tillverkningen av en bil.

Det är lättare att hitta billigare arbetsmetoder vid löpande bandet på Volvofabriken i Göteborg än när man ska lära en tioåring att spela klarinett.

Ändå ställer de styrande politikerna i Göteborg krav på effektivare kulturverksamhet.

7,5 miljoner kronor ska sparas under 2019 utan att det påverkar kulturverksamhetens kvalitet negativt.

När man lägger till andra besparingskrav för kulturnämnden blir den totala nedskärningen drygt 20 miljoner. 

Det finns två stora förlorare här. Barn och unga i Göteborg och de medarbetare i kultursektorn som tvingas springa ännu fortare i korridorerna.

Kulturförvaltningen i Göteborg konstaterar att besparingar som genomförs i kulturnämndens budget 2019 innebär ett minskat programutbud inom bibliotekssektorn för barn och unga, samt påverkar kulturskolans utbud.

Vidare kommer besparingarna att försämra en redan hårt ansträngd arbetsmiljö med hög risk för ökade sjukskrivningar.

Stadens medarbetare behöver alltså lite sämre ekonomiska förutsättningar varje nytt år för att de ska tvingas att förändra sitt arbetssätt

På kulturförvaltningen i Göteborg jobbar kompetenta chefer som vill förbättra kulturverksamheten i staden men de har att förhålla sig till politikernas krav på ständigt billigare verksamhet.

Det de kan göra är att inför varje nytt budgetbeslut förklara för politikerna vilka konsekvenser budgeten kommer att få. 

I en hemställan till de politiker som ska besluta om 2020 års budget för Göteborgs stad vädjar förvaltningen om lägre förändringsfaktor.

Att undantas från andra generella effektiviseringskrav.

Annars blir konsekvensen att kulturstödet till det fria kulturlivet och inköp till stadens bibliotek kommer att minska.

Två av få budgetposter som fram till nu kunnat skyddas från besparingskrav. 

Det här är nedskärningar. Inte förändrade arbetssätt.

Vi har i snart 30 år styrt offentlig sektor enligt principer som fungerat väl för tillverkningsindustrin.

Men offentlig verksamhet producerar inte varor i ständigt effektivare maskiner utan den i särklass största posten i kommunernas budgetar är personalkostnad. 

Om en människa inte kan förväntas bli effektivare för varje nytt budgetår måste styrningen av den offentliga sektorn förändras så att den grundar sig i en mer korrekt föreställning om hur människor fungerar.

Det är dags att vi frågar oss hur effektiv en människa kan bli.