”Facklig kamp avgörande för EU:s framtid”

Sommaren lidermot sitt slut. Kvällarna blir kortare, nätterna kallare och badtemperaturerna sjunker.

Förhoppningsvis har de flesta av er precis som jag haft möjlighet att njuta av den svenska sommaren med jordgubbar, kvällsdopp och färsk-potatis.

Som nyvald Europaparlamentariker är jag ivrig att komma igång med arbetet efter ledigheten. 

För mig handlar det om att börja leverera på de löften som jag och Socialdemokraterna gav i valrörelsen. 

Den socialdemokratiska valrörelsen, och i ännu högre grad min egen, präglades av fackliga frågor. Kampen för att ta tillbaka kontrollen från marknadskrafterna och skapa ett EU-samarbete som fungerar och levererar till vanligt folk. 

Framför allt var det tre frågor som dominerade den fackliga valrörelsen:

• Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.

• Ingen ska dö på jobbet – ingen ska bli sjuk av jobbet.

• Rädda demokratin – krossa högerextremismen.

Det är också med dessa frågor jag kommer börja arbeta direkt efter sommaren. 

Första testet för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och säkra principen att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige blir att gå i mål med förhandlingarna om nya regler för vägtransporter i Europa.

Om utländska företag permanent bedriver inrikestrafik i Sverige ska de registrera bilen i Sverige, skatta i Sverige och följa svenska kollektivavtal. Detta borde vara en självklar princip.

Den högerkantring av politiken som fått pågå i Europa under allt för lång tid hotar själva grunden för våra demokratiska samhällen

Här har vi dock ända sedan medlemskapet i EU haft en öppen konflikt mellan höger och vänster i svensk politik.

Moderaterna har konsekvent stått för en politik som bygger på att vi måste acceptera att företag importerar lastbilschaufförer, vägarbetare, byggnadsarbetare, bärplockare och diskare till lägre löner och sämre arbetsvillkor än i svenska kollektivavtal.

Det är en frontalattack mot hela idén med den svenska kollektiv-avtals-modellen!

Förhoppningsvis kan de tänka om för det kommer bli en tuff strid för att ta denna lagstiftning i mål. 

Hösten kommer annars att domineras av utfrågningarna av den nya EU-kommissionen.

Samtliga kommissionärskandidater ska utfrågas av Europaparlamentet innan kollegiet slutligen kan godkännas i sin helhet. Mycket talar för att det kan bli en utdragen process. 

För mig kommer det vara prioriterat att säkerställa att vi från arbetsmarknadskommissionären får tydliga åtaganden för ett ambitiöst arbetsmiljöarbete.

Varje år går 4 000 européer till arbetet utan att komma hem igen. Målet måste vara att kommissionen åtar sig att införa en nollvision för dödsolyckor i arbetet. 

Kommissionären måste också lova att fortsätta arbetet med att uppdatera och skärpa gränsvärdena för cancerogena ämnen på arbetsplatsen.

I dag beräknas 80 000 européer dö varje år i cancer på grund av exponering i sitt arbete.

Om utländska företag permanent bedriver inrikestrafik i Sverige ska de registrera bilen i Sverige, skatta i Sverige och följa svenska kollektivavtal. Detta borde vara en självklar princip

Det är oacceptabelt. Ingen ska behöva dö eller bli sjuk av jobbet. 

På en punkt måste också den nyvalda ordföranden i kommissionen, Ursula von der Leyen, bli tydligare och det handlar om försvaret av grundläggande demokratiska rättigheter i EU.

En bidragande orsak till att den socialdemokratiske kandidaten Frans Timmermans inte blev vald till kommissionens ordförande var den vrede hans arbete med grundläggande rättigheter skapat hos de nationalkonservativa regeringarna i Ungern och Polen.

För att få socialdemokraternas stöd får det inte råda några som helst tveksamheter om att den nya kommissionen kommer att fortsätta det viktiga arbetet. 

Respekten för grundläggande demokratiska värden och en fungerande rättsstat är en förutsättning för att bli medlem i EU.

Det bör också vara en förutsättning för att kunna fortsätta vara en fullvärdig medlem. Vi måste försvara demokratin och krossa högerextremismen.

Dessa frågor var viktiga i den fackliga valrörelsen men kommer också i slutänden avgöra EU-samarbetets framtid.

Den högerkantring av politiken som fått pågå i Europa under allt för lång tid hotar själva grunden för våra demokratiska samhällen.

Lyckas vi inte med att skapa en fri rörlighet inom EU, som är socialt acceptabel, kommer den inte finnas kvar om 15 år.

Lyckas inte politiken ta tillbaka kontrollen från marknaden kommer förtroendet för etablerade politiska partier fortsätta att minska.

På det sättet så blir den fackliga kampen avgörande för hela EU-samarbetets framtid.