Sex timmars arbetsdag – experimentet som kom av sig
Runt 2015 var sex timmars arbetsdag det nya svarta på arbetsmarknaden. Hela världens blickar riktades mot Sverige där anställda på äldreboenden och sjukhus provade att gå ned i arbetstid. Fyra år senare har få tagit försöken med arbetstidsförkortning vidare och det politiska stödet är svagt.
”Glöm dieter, träning och friskvårdsprogram. Kortare arbetsdagar kan vara vägen för amerikanska företag som vill spara på personalens vårdkostnader”.
Det tillspetsade förslaget kom i en artikel i The Washington Post i april 2017. Föremålet för artikeln var resultatet av det försök med sex timmars arbetsdag som genomförts på ett äldreboende i Göteborg.
– Det var helt makalöst. Jag har varit med i The New York Times två gånger och suttit i al-Jazira och pratat om arbetsmiljö. Helt galet, säger Daniel Bernmar, vänsterpartistiskt oppositionsråd i Göteborgs kommun, men som 2017 ingick i stadens politiska ledning.
Bernmar blev något av en galjonsfigur för det politiska experimentet med arbetstidsförkortningar. Enligt honom skulle sex timmars arbetsdag visa vägen till den framtida arbetsmarknaden och få bukt med arbetsmiljöproblemen inom offentlig sektor. Utarbetade kvinnor i välfärdsyrken skulle orka mer och ge bättre vård till äldre och patienter.
Och resultaten efter försöken var positiva. Studier efter experimentets slut visade på lugnare personal som upplevde att man orkade mer på jobbet. Även sjukfrånvaron minskade.
Arbetstidspionjärerna i Göteborg följdes av andra försök i landet, bland annat på Skellefteå lasarett och ytterligare ett äldreboende i Umeå. Men trots de goda effekterna på personalen och arbetsmiljön har nästan inget försök lett till någon permanent förändring i arbetstid.
Bara i Göteborg har experimentet fått en fortsättning på en ortopedkirurgiavdelning på Mölndals sjukhus.
En förklaring är att det politiska landskapet har förändrats, enligt Daniel Bernmar.
-– Fler kommuner och landsting har i dag borgerliga majoriteter. Inget av de borgerliga partierna är särkilt intresserat av arbetstidsförkortning. Men det handlar förstås också om ekonomi.
Slutnotan för det ett och ett halvt år långa försöket på Svartedalen landade på knappt tio miljoner kronor, och totalt 17 nya medarbetare rekryterades för att täcka upp för tidsbortfallet — kostnader som Göteborgs stad fick stå för.
För staten innebar arbetstidsförkortningen istället minskade kostnader eftersom flera personer nu kommit in på arbetsmarknaden och därför inte var i behov av a-kassa.
– I socialförsäkringssystemet som helhet halverades kostnaderna, men vinsterna hamnade hos staten och alla förlusterna hos arbetsgivaren, i det här fallet kommunen, säger Daniel Bernmar.
När väl frukterna skulle skördas av försöket fick alltså Göteborgs stad bära kostnaden, vilket avskräckte en del politiker, tror Daniel Bernmar. Hans slutsats får stöd av forskaren Göran Kecklund, professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.
– Utifrån ett samhällsperspektiv är det givetvis positivt att fler kommer ut på arbetsmarknaden, men det är ju en vinst som den kommun som satsar inte får ta del av. Jag tror att många verksamheter därför tvekar.
Även om frågan om arbetstidsförkortning verkar vara politiskt död utesluter inte Göran Kecklund att frågan får förnyad aktualitet. Bland unga som inom några år kommer att ta klivet ut på arbetsmarknaden finns till exempel högre krav på balans mellan arbete och privatliv.
Att som vissa politiker dessutom föreslå höjd pensionsålder för att möta den demografiska utmaningen kan också vara svårt att få stöd för om det inte samtidigt innebär förändringar i arbetstiden, tror Kecklund.
– För att kunna höja pensionsåldern vill det till att vi har ett arbetsliv som gör det möjligt. För tillfället tror jag inte att vi har det. Det är många som skulle ta mycket stryk, till exempel inom vård- och omsorgssektorn. Det känns inte som om det är genomförbart.
Fakta: Arbetstid
Försök med åtta timmars arbetsdag påbörjades i Sverige 1919. Tillsammans med kravet på allmän rösträtt var en arbetsvecka på max 48 timmar (måndag-lördag) arbetarrättsrörelsens främsta politiska mål.
Sedan dess har veckoarbetstiden successivt sänkts, med en timme per år mellan 1958 och 1960 till 45 timmar och därefter till 42,5 timmar 1969. Först 1973 omfattade en arbetsvecka 40 timmar, motsvarande dagens arbetstidslagstiftning.
Utöver arbetsveckans 40 arbetstimmar jobbar även många övertid. Förra året arbetade exempelvis en tjänsteman i Sverige i snitt sex timmar övertid i veckan, enligt fackförbundet Unionen, som sammanställt statistik från SCB.
Källa: Nationalencyklopedin, Unionen