1996 ersattes lärarnas nationella löneskalor med lokala och individuella löneförhandlingar. Innan dess sattes lönen enligt en tabell utifrån lärarens anställning och antal år i yrket. 

Reformen har gynnat lärare i kommuner med god arbetsmarknad och höga lönelägen, jämfört med de som har sämre arbetsmarknad.

Det visar en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Studien bygger på lönedata från före och efter 1996.

– Det gamla systemet hade hållit tillbaka lönerna så att andelen lärare som hade det högsta lönetariffläget var väldigt hög. Många nådde dit långt innan pensionen och sedan stod lönen still, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

– Innan reformen hade andra yrkesgrupper med individuell lönesättning sedan länge dragit ifrån lärarna lönemässigt i de större städerna.

– Till exempel hade lärare i Stockholm ungefär samma löner som lärare i Molkom, medan andra jämförbara yrkesgrupper hade mycket högre lön i Stockholm, säger Mathias Åström.

Med individuell lönesättning ska yrkesskicklighet, arbetsinsatser och arbetsuppgifter påverka lönen.  En tanke med lärarlönereformen var att locka till sig lärare med högre kompetens och att det skulle leda till bättre resultat bland eleverna. 

Men några sådana effekter syns inte i IFAU:s studie. En orsak är att kommunernas ekonomiska utmaningar gjort yrket mindre attraktivt, enligt Mathias Åström på Lärarförbundet. 

– Klasserna blev större och det skars ner på elevassistenter, vaktmästare och kringpersonal som avlastar. Det ledde till att lärare och förskollärare ligger i topp i sjukskrivningstalen, säger Mathias Åström.

– En period med bättre löneökningstakt kompenserar inte för ökande sjukskrivningstal när det gäller att locka personal.

En annan anledning kan vara att reformen ledde till ökat tryck på att höja lönerna i andra yrken som kräver högskoleutbildning, skriver IFAU. Andra arbetsgivare fick höja sina löner för att konkurrera med skolan om att rekrytera högskoleutbildad personal.

Löneökningen var störst bland unga och nyutexaminerade lärare efter lönereformen, vilket minskade lönespridningen.  

– Vi tycker inte att det är bra att löneutvecklingen avstannar, det sänker motivationen att stanna i yrket bland lärare med lång erfarenhet, säger Svante Tideman, förste vice förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund. 

– Jag tror inte att vi kommer gå tillbaka till ett tariffsystem, men visst finns det en diskussion om att vi borde ha ett mer förutsägbart lönesystem. 

– Under våra kongresser kommer det ofta förslag om att utreda någon form av modernt lönesystem som tar mer hänsyn till hur länge man jobbat i stället för att lönerna sätts helt individuellt. Jag tror att det kommer bli en mer intensiv debatt framöver, säger Svante Tideman.