Ebba Busch Thor väljer extremhögern
Ebba Busch Thors framträdande under Kristdemokraternas dag i Almedalen ger kalla kårar för dem som värnar en öppen demokrati. Hennes uppvaktning av Sverigedemokraterna hotar att rasera KD som demokratisk kraft, skriver Arbetets politiska redaktör Martin Klepke.
Ebba Busch Thors val att låta Kristdemokraterna nu i rask takt närma sig Sverigedemokraterna är en mycket farlig väg.
Såväl i sitt tal som i den debattartikel som hon lät publicera i Aftonbladet under Kristdemokraternas dag i Almedalen utmålar hon Sverige och svenskarna som något homogent. Här finns, enligt henne, ett folk som varit sammanslutet under århundraden och som alltså kan avgöra vad som är svenskt eller inte.
Det är en helt felaktig historieskrivning och mycket farlig.
Det är ett rakt övertagande av SD:s retorik, den retorik som har använts av extremhögern i alla tider för att legitimera att grupper som inte passar in i radikalhögerns värld ska motarbetas, ställas utanför eller i värsta fall interneras – eller likvideras.
Notera att Ebba Busch Thors användning av Sverigedemokraternas vokabulär inte har något med migration eller integration att göra. Att få alla som kommer hit i arbete och få dem att delta i och inkluderas i samhället är en självklar ambition som så gott som alla riksdagspartier driver.
Men när Ebba Busch Thor övertar Sverigedemokraternas falska bild av att det finns och alltid har funnits ett homogent enat Sverige är hon ute på mycket farlig och fullständigt felaktig mark.
Folket har aldrig varit ett folk, eliten har aldrig varit en elit. Vi har haft grupper med olika inställningar och åsikter i alla tider. Och vi har den ekonomiska eliten, den kulturella, den mediala eliten med flera.
Men extremhögern har alltid förfäktat den falska bilden av att det oavsett landområde bara finns ett enhetligt folk.
Och de som inte tillhör detta enhetliga folk ska ses som fiender som ska motarbetas och fråntas sina rättigheter, som HBTQ-personer, feminister och ganska snart också miljöpartister, socialliberaler, och i förlängningen fackföreningar, muslimer – eller judar.
Den homogena samhällskroppen är slutmålet för den retorik som SD driver sedan länge enligt gammalt högerextremt mönster, och det är oroväckande att inse att Ebba Busch Thor nu också vill höja detta till en kristdemokratisk ståndpunkt.
Här vandrar Ebba Busch Thor på ett sluttande plan bort från demokratin och rakt in i famnen på ren högerextrem korporativism.
Det Ebba Busch Thor gör när hon tar över SD:s retorik om ett homogent folk är att angripa demokratins grundläggande förutsättningar, de olika idéer som i en fungerande demokrati bryts mot varandra i debatt och samtal.
Klart är också att Ebba Busch Thor nu är helt klar med Alliansens död. Hon har uppenbart siktet inställt på en konservativ regering med Sverigedemokraterna KD och Moderaterna som fundament.
Var Alliansen inte död innan så är Alliansen i sin ursprungliga form nu stendöd.
I sitt tal vädjade Ebba Busch Thor till Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni att redan i höst bryta januariavtalet
Men Sabuni har nog fullt upp med att överbrygga splittringen i sitt eget parti. Utspelet vittnar dock om Ebba Busch Thors starka ambition att inleda ett samarbete med Sverigedemokraterna. KD:s snabba och medvetna närmande till SD:s dogmatiska paroller är allt annat än traditionell demokratisk politik.