I Centerns valanalys står att partiet lyckades markera allt man var emot men sämre på att presentera något man var för.

Det stämmer i hög grad. Centern har varit ett parti som markerat kraftigt mot högerextremism och den ökande främlingsfientligheten hos både SD och de forna Allianskamraterna Moderaterna och Kristdemokraterna.

Tyvärr har Centerns markeringar och konfrontationer också i hög grad riktat sig mot Sveriges arbetare.

Inget annat parti har velat skrota lagen om anställningsskydd så till den grad som Centerpartiet vill. Inget annat parti har med sådan emfas gång på gång krävt sänkta löner för de redan lägst avlönade, samtidigt som höginkomsttagare erbjudits sänkta skatter och kraftigt ökade rutbidrag.

Mycket symptomatiskt för denna Centerns aversion mot låginkomsttagare var när Annie Lööf för några veckor sedan lade ut på Twitter att hon haft ett möte med ”motståndare”. Med det menade hon att hon träffat LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, en representant för två miljoner svenska arbetare, som alltså klassas som ”motståndare” av Centerledaren.

Och bara för någon vecka sedan fick Centern gehör för sitt motstånd mot kollektivavtal när riksdagen beslutade att vissa statliga subventioner ska kunna utgå även till företag som struntar i pensionsinbetalningar för sina anställda.

Men i Almedalen i kväll hade Annie Lööf uppenbart tagit fasta på valutvärderingens råd att också börja tala lite om det som Centern kan tänkas vara för.

Så vad vill då Centerpartiet?
Efter en mycket bra markering mot den tilltagande rasismen kom så förslagen.

Att Centern vill minska utsläppen var ganska förutsägbart. Men det huvudförslag som Annie Lööf därefter lanserade är värt att lyfta.

Hon vill avsätta 1,2 miljarder kronor för att höja grundavdraget i skattelagstiftningen för dem som bor på landsbygden.

Och här finns en poäng. I dag betalar boende på svensk landsbygd mer i skatt än de som bor i rika stadskommuner, trots att de får en betydligt sämre välfärd och en betydligt sämre samhällelig service.

Villkoret för att alla ska vilja betala inkomstskatt är att alla också får samma tillgång till den välfärd vi bygger.

Om detta inte är möjligt är det rimligt att söka nya vägar för att kompensera dem. På regeringens bord ligger redan ett förslag om ett stärkt kommunalt utjämningssystem. Men det räcker inte.

Annie Lööfs och Centerns utspel kan därför vara ett steg i rätt riktning. Så, nåja, Annie Lööf lyckades till en del vända Centern från ett nejparti till ett parti med i alla fall något förslag och någon vision.

Det är dock en alldeles för svag vision för att göra Centern till mittpunkt för det samarbete mellan riksdagspartierna som Annie Lööf efterlyste som slutkläm i sitt tal. Då måste Centern först helt överge sin uppenbara motvilja och aversion mot Sveriges lågavlönade.