”Våld mot kvinnor måste ses som hatbrott”

Sonja 48 år, Lena 65 år, Therese 30 år, Susanne 55 år, Manidja 22 år, Karin 81 år och Jennifer 18 år.

De är några av de hundratals kvinnor som mördats de senaste tio åren.

Deras gemensamma dödsorsak är att de är kvinnor och att de dödats av en man.

Förra året mördades 22 kvinnor av män de hade eller hade haft en relation med, jämfört med tio kvinnor under 2017.

Det är mer än en fördubbling. Brottsförebyggande rådet konstaterar att 2018 bröts den nedåtgående trenden av dödligt våld mot kvinnor.

För manliga offer har det varit en motsatt utveckling. 

Samma sak gäller andelen misshandelsbrott och våldtäkter, de har ökat när kvinnor är offer och minskat när män är det.

Att kvinnor mördas i den här omfattningen är ett gigantiskt samhälleligt misslyckande. 

Unizon välkomnar därför alla initiativ för att stoppa det dödliga våldet mot kvinnor.

Ett sådant är polisen i Stockholms Initiativ Gryning, en långsiktig och strategisk insats i kampen mot att kvinnor mördas av sina män. 

Om dödsskjutningarna på gatan kan ses som en nationell kris finns det all anledning att se det dödliga våldet mot kvinnor på samma sätt

Det är inte en dag för tidigt och krävs också på nationell nivå.

Det måste också vara tydligt att det är samhällets ansvar att stötta de kvinnor som behöver hjälp och att ge dem det skydd och stöd som de behöver.

Till exempel måste handläggare inom socialtjänsten ha adekvat kunskap både om kvinnor som utsätts eller riskerar att utsättas för våld av en man, och om de män som använt eller använder våld. 

Ett första steg att hitta dessa män är att ställa frågor om våld.

Det behövs ett förstärkt och förbättrat arbete med de män som utövar våld om de ska sluta, eller aldrig börja, göra det. 

Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt. 

Inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, polisen, kriminalvården, rättsväsendet och inte minst kvinnojourerna — inom alla instanser som arbetar med det dödliga våldet mot kvinnor — finns bred och djup kunskap om vad som behöver göras för att en nollvision mot mäns våld mot kvinnor ska kunna bli verklig. 

Kunskapen finns, men den måste börja användas på rätt sätt. Metoderna finns, men det strukturerade samarbetet mellan experterna saknas.

Vi måste tydligt börja adressera kärnan i vad det dödliga våldet handlar om – kvinnohat. 

Vi behöver vara tydliga med att bakom mäns dödliga våld mot kvinnor finns detta hat som motiv. 

Därför bör kvinnohat ses som grund för hatbrott och därmed leda till straffskärpningar. 

Om dödsskjutningarna på gatan kan ses som en nationell kris finns det all anledning att se det dödliga våldet mot kvinnor på samma sätt.