Vakna äggstockar – Cheap Monday går i graven!
Cheap Monday går i graven med en avskedsutställning. Alla som oroar sig för svenska kvinnors ovilja att föda barn borde jubla! skriver Arbetet Kulturs krönikör.
I de senaste veckornas kulturdebatt om huruvida vi bör eller inte bör reproducera oss har ett perspektiv saknats: modebilden.
Ta det här från en heterosexuell kvinna som tillbringat sina mest fertila år under 00- och 10-tal: vi har inte precis haft det lätt.
De dök upp en bit in i det nya millenniet. Cheap Monday-jeansen. Med hög midja och tight passform förändrade de synen på hur en man med trendkänsla skulle klä sig.
Eftersom priset var så lågt jämfört med alla andra jeans vid den tiden satt loggan med dödskallen snart på varenda killröv i hela Sverige.
Den manliga fysikens buggar, inte features, som är platta rumpor och pinnsmala vader ockuperade gatumiljön tack vare byxornas stretchtyg.
Att ta sig fram på stan, eller ännu värre på indieklubb, var som att spela plockepinn.
Men framför allt innebär dödskallens försvinnande från landets killrövar äntligen en ny vår för alla oss som lidit av övergreppen den utfört mot den manliga fysiken
Märkets grundare Örjan Andersson blev en svensk modeikon. Cheap Monday populariserade en vit rocklook som sedan dess faktiskt aldrig riktigt släppt taget om trendnormen.
Fram tills för bara några säsonger sedan såg jeanssiluetten hos de svenska modehusen fortfarande smal ut. Stretch var standard.
Men nu går alltså varumärket i graven, med en avskedsutställning i Stockholm i juni. HM, som köpte Cheap Monday för hundratals miljoner 2008, ser inte längre en lukrativ framtid i de billiga jeansen.
Att debatten om ”fast fashion” och det moraliskt tveksamma i en affärsmodell som bygger på enorm produktion av lågkvalitativa plagg som måste ersättas ofta spelar in är inte en alltför vild gissning.
Men framför allt innebär dödskallens försvinnande från landets killrövar äntligen en ny vår för alla oss som lidit av övergreppen den utfört mot den manliga fysiken.
– Det ser ut som att det blir en trend med hårdare tyger och inte fullt så tajta passformar, säger Örjan Andersson i en intervju, och ett sus går genom folkdjupet.
Det är mullret av en hel generations heterokvinnors äggstockar, som efter mer än ett decenniums askungesömn äntligen vaknar till liv.
