Genom budgetdebaclet i höstas försvann styrningen av Försäkringskassan.

Det var en direkt följd av att den dåvarande rödgröna övergångsregeringen inte ville skriva något nytt regleringsbrev då vi ännu inte hade någon regering.

Därmed försvann också kravet på Försäkringskassan att pressa ned sjukfrånvaron till i snitt max nio dagar per person och år.

Efter januariavtalet har vi nu en regering på plats. Och i går fick också Försäkringskassan ett nytt regleringsbrev. Och visst, niodagarskravet har inte återkommit.

Men däremot ges Försäkringskassan fortsatt uppdrag att pressa ned sjukskrivningarna.

I stället för niodagarsmålet ges Försäkringskassan uppdraget att se till så att ”sjukfrånvaron ska vara långsiktigt stabil och låg”.

Och här finns en stor tveksamhet i Försäkringskassans nya regleringsbrev.

För är det verkligen Försäkringskassan som ska se till att folk inte blir sjuka? Och vad händer om de inte blir friska i tid för att hålla sjukfrånvaron stabil och låg?

I regleringsbrevet finns en tydlig uppmaning till Försäkringskassan att samverka med arbetsgivare, myndigheter och andra berördaför att stödja en återgång i arbete för den sjuke.

Och det är naturligtvis utmärkt.

Men detta fokus på att just Försäkringskassan ska tvinga fram låga sjukpenningtal?

Vi har en sjukförsäkring för att vi ska kunna klara det ekonomiska bortfallet när vi blir sjuka. Och vi har en myndighet, Försäkringskassan, som ska se till att denna försäkring fungerar den dag vi blir sjuka.

Det ska inte råda någon tvekan om att vi ska få ut den ersättning vi har rätt till enligt den överenskommelse vi sluter när vi betalar in vår skatt.

Att rucka på denna ordning är väldigt farligt. Det ruckar på tilliten till vårt välfärdssamhälle, grunden i ett samhälle byggt på solidaritet.

Visst kan Försäkringskassan vara en medspelare i ambitionen att hjälpa folk tillbaka till arbetet.

Men att belägga dem med uppgiften att hålla sjukfrånvaron ”stabil och låg” är ogörligt när andra aktörer har betydligt större inverkan på den låga sjukfrånvarons förutsättningar.

Det är en uppgift som ligger på våra arbetsgivare genom att tillhandahålla bra arbetsmiljö i våra industrier och genom att öka bemanningen inom vård, skola och omsorg.

Det ansvaret ligger på våra politiker i riksdagen som beslutar om lagliga ramar för användningen av skadliga ämnen och som beslutar om vår pensionsålder, det ligger på arbetsmiljöverkets inspektörer och förordningar i den mån de får tillräckliga resurser från de politiskt folkvalda.

Här finns massor att göra för att hålla folk friska och få ned sjukskrivningstalen.

Men sjukförsäkringen är politiskt beslutad och den nuvarande hårdföra tolkningen av den ännu existerande rehabiliteringskedjan behöver en ordentlig översyn, som Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO och Robert Sjunnebo, Enhetschef vid LO-TCO Rättsskydd AB, skriver på Dagens Arena.

Försäkringskassan ska ge ersättning utifrån det regelverk vi har beslutat om, inget annat.

I övrigt behövs ett helhetsgrepp och en helhetssyn.

Att ta bort målet om att sjuka bara ska vara borta i snitt max nio dagar per år och ersätta det med målet att pressa ned sjukskrivningen så att den blir ”långsiktigt stabil och låg” blir annars mest en kosmetisk förändring.