”Varför ska S sprida politik som drabbar arbetare?”

I januari välkomnade Handels utredningen om ett hållbart arbetsliv. Där hanterades allmän visstid och hyvling av arbetstid.

Bland annat föreslogs att anställda ska kunna tillgodoräkna sig timmar de arbetat och få en anställning som speglar den faktiskt arbetade tiden.

Dessutom fanns förslag om att anställda ska kunna neka arbetsgivarens förslag om minskad arbetstid, hyvling, utan att förlora sin plats i turordningen.

När Ylva Johansson nu lämnat besked att utredningen inte kommer leda till lagförslag tvingas vi ställa flera frågor.

Frågor som i ett större politiskt sammanhang är allvarliga för Socialdemokraterna.

Så, vilka insatser för skydd mot godtyckliga uppsägningar och för en moderniserad arbetsrätt med tydligare skydd för arbetstagarna kan vi förvänta oss från regeringen?

Tassandet kring Centerpartiets och Liberalernas hindrande av reformerna är underligt.

Varför ska Ylva Johansson som socialdemokratiskt statsråd vara den som för ut C och L:s arbetarfientliga politik? Låt dem göra det själva.

Låt dem förklara för 25-åringen som väntar på sms för att kunna hugga det extra arbetspass som gör att hon klarar hyran denna månad.

Låt dem förklara varför trebarnsföräldrarna med tio år på samma jobb från ena dagen till den andra förlorar halva sin försörjning.

Några av konsekvenserna av allmän visstid och hyvling.

Liberalerna som vill stå för jämställdhet blundar för dessa problem som främst drabbar kvinnor. Jämställdheten offras lydigt på marknadens altare. Är de kvinnorna inget värda för er? Ut på banan, C och L!

Förutom att anställda drabbas privatekonomiskt får vi tysta arbetsplatser där arbetsgivarens ord blir lag.

Inte en socialdemokratisk politik, men kanske inte heller en dröm för två socialliberala partier som säger sig stå för balans mellan parterna på arbetsmarknaden.

Liberalerna som vill stå för jämställdhet blundar för dessa problem som främst drabbar kvinnor. Jämställdheten offras lydigt på marknadens altare.

Är de kvinnorna inget värda för er? Ut på banan, C och L!

Om de inte vågar måste Socialdemokraterna tvinga ut dem.

Självklart är det politiska läget svårt, men hur ska punkt 20 i januariavtalet tolkas?

”Arbetsrätten ska ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar.” Hyvling är godtycklig och när heltider görs till låga deltider är de i princip en uppsägning.

Vad betyder skrivningen i samma punkt, ”Arbetsrätten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad”?

På dagens arbetsmarknad med mängder av anställningsformer har arbetares ställning på arbetsmarknaden sakta försvagats.

Allmän visstid och hyvling är två tydliga exempel på hur arbetsrätten inte har hunnit med i skyddet av arbetstagare.

Om C och L med modernt menar svagare anställningstrygghet och ytterligare arbetsgivarmakt, låt dem då driva det. Då får en enad arbetarrörelse ge dem en ordentlig strid om det.

Tendensen i januariavtalet är oroväckande. Kompromisser som C och L vunnit är tydligt beskrivna, medan socialdemokratiska vinster är mer svårtolkade och därmed möjliga för C och L att backa från.

Januariavtalet får inte innebära att Socialdemokraterna slutar driva socialdemokratisk politik.

Tassandet kring Centerpartiets och Liberalernas hindrande av reformerna är underligt. Varför ska Ylva Johansson som socialdemokratiskt statsråd vara den som för ut C och L:s arbetarfientliga politik? Låt dem göra det själva

Vi undrar också hur Miljöpartiet resonerar, utredningen gjordes av en tidigare partisekreterare för partiet, men MP har varit förvånansvärt tysta i frågan.

Så, vilka insatser för skydd mot godtyckliga uppsägningar och för en moderniserad arbetsrätt med tydligare skydd för arbetstagarna kan vi förvänta oss från regeringen?

Socialdemokraterna har ett tydligt uppdrag att verka för arbetarklassens intressen.

Om det inte är möjligt att genomdriva reformer som gynnar arbetarklassen och som man lovat väljarna måste det göras tydligt att det inte är ett frivilligt val. Annars blir väljarnas straff hårt i valet 2022.

Handels kommer att driva frågan vidare.

Dels genom kravet att Socialdemokraterna prioriterar att möta den nya otrygga arbetsmarknaden med reformer.

Dels genom att i kommande förhandlingar om trygghet och omställning mellan LO och Svenskt Näringsliv och i kommande avtalsrörelse driva frågan mot våra arbetsgivarorganisationer.

När politiker backar och frågor i stället hamnar i avtalsförhandlingarna riskerar det också tyvärr att göra avtalsrörelsen mer komplicerad.