Ny på jobbet, ny i landet

Tandteknikern blev konditor – tack vare tårtbilder på Facebook

Eman Kilany är konditor på Konditori Ambrosia i Trelleborg. Hon kom till Sverige på nyårsafton 2013.

Bakom försäljningsdisken på konditori Ambrosia i Trelleborg finns ett bageri. Där står Eman Kilany och färdigställer tio prinsesstårtor.

Hon bakade bottnarna tidigare i morse och nu har de hunnit svalna. Ett lager sylt, ett lager vaniljkräm och sedan rejält med fluffig grädde. Sist ett marsipantäcke. Det går fort, hon arbetar effektivt på arbetsbänken i kall marmor.

– Varje dag levererar vi minst tio prinsess-, tio schwarzwald- och tio marängtårtor till olika butiker. Förutom det kan det vara specialbeställningar. Och så har vi försäljningen här i kafét, men då är det mest bakelser.

För fem månader sedan började Eman Kilney sin tjänst i bageriet på konditoriet via ett nystartsjobb.

Men hon har redan fått försäkran om en framtida tillsvidareanställning även efter att den subventionerade anställningen är slut.

– Eman är duktig, ambitiös och precis en sådan konditor vi behöver. Hon vill hela tiden lära nytt och det är viktigt i vår bransch, säger Lina Jawad som driver företaget tillsammans med sin man.

Kanske har det att göra med att jag har bestämt mig för att våga kasta mig ut. Men kanske också för att jag har varit öppen för att arbeta utanför Malmö, alla kan inte tänka sig det

Då, när Eman Kilany började i somras, hade det hunnit gå fyra och ett halvt år sedan hon kom till Sverige från krigets Syrien. Hennes man anlände först.

Hon och de tre barnen kom senare, via månader i Egypten och därefter Libanon.

– Det var en väldigt tuff tid för oss alla.

På nyårsafton 2013 återförenades familjen på centralstationen i Malmö. Redan en månad efteråt var Eman Kilany inskriven vid SFI.

– Man måste lära sig språket. Jag har kämpat hårt med det. Förutom SFI har jag också gått på språkkafé på bibliotek och vi har lärt känna svenska familjer via en ideell organisation. En av dem träffar vi fortfarande regelbundet och den vänskapen har bestått i tre och ett halvt år nu. Det är viktigt för mig.

I Syrien arbetade Eman Kilany som tandtekniker, men hon trivdes aldrig i det yrket och när barnen kom stannade hon hemma.

– Här i Sverige fungerar det inte så, här jobbar båda parter. Men jag ville inte fortsätta som tandtekniker, det passar inte mig. Jag fick ont i ryggen och vill ha ett mer kreativt yrke.

På Arbetsförmedlingen berättade hon om sitt bakintresse för handläggaren. Hon visade också Facebooksidan där hon lägger upp tårtor som hon bakar när släkt och vänner fyller år.

– Jag tog också med bakverk till min SFI-kurs ibland. Både klasskompisar och lärare var uppmuntrande, de tyckte att jag skulle satsa på detta. Att få ett jobb som man trivs med handlar mycket om att tro på sig själv.

Arbetsförmedlingen hjälpte henne att hitta en ettårig yrkesutbildning till bagare. Hon hoppade på och tog sig igenom.

Man måste lära sig språket. Jag har kämpat hårt med det. Förutom SFI har jag också gått på språkkafé på bibliotek och vi har lärt känna svenska familjer via en ideell organisation

– Det har varit mycket nytt för mig. Både alla ord, allt som har med bakning att göra är väldigt specifikt. Men det handlar också om allt regelverk runt omkring livsmedelshantering och, inte minst, om att lära mig att baka alla nya bakverk. Vi har inte något av detta i Syrien.

Ungefär hälften av utbildningen var förlagd till praktik, så Eman Kilany har hunnit med en del konditorier under resans gång.

– I början var det jättejobbigt, för jag förstod nästan ingenting och kände mig utanför. Men det är bara att bita ihop och kämpa på.

På frågan vad hon tror mer har bidragit till att hon relativt snabbt kommit in på arbetsmarknaden, har hon olika teorier.

– Kanske har det att göra med att jag har bestämt mig för att våga kasta mig ut. Men kanske också för att jag har varit öppen för att arbeta utanför Malmö, alla kan inte tänka sig det. Jobbet här innebär två timmars pendling för mig varje dag, men det är det absolut värt. Jag lär mig jättemycket och trivs.

Gräva – mycket roligare än att laga mat

När Ghalia Alhindi kom till Arboga från krigets Damaskus hade hon ingen arbetslivserfarenhet. I 15 år hade hon varit hemmafru.

– Men jag var klar med det, barnen är äldre nu och jag ville testa något nytt.

Efter ett och ett halvt år på SFI fick hon praktik genom Arbetsförmedlingen, men matchningen var kanske inte den bästa.

Hon hamnade bland annat hos ett företag som levererar plåtkomponenter, men det gick inte så bra eftersom hon helt saknade erfarenhet från området och inte riktigt fick något stöd.

– I Sverige krävs utbildning för nästan alla jobb. I Syrien bygger arbetsmarknaden mer på att man visar vad man kan och får jobb utifrån det. Jag insåg därför ganska snart att jag behövde utbilda mig.

Av handläggaren på Arbetsförmedlingen fick hon rådet att gå en yrkesutbildning.

Tillsammans gick de igenom lite olika alternativ på bristyrken och handläggaren föreslog maskinförarutbildning eller restaurangutbildning.

– Jag har lagat mat hela livet som hemmafru och var trött på det. Därför bestämde jag mig för att prova maskinförarutbildningen, det verkade spännande.

Jag trivs jättebra på mitt jobb och hoppas att jag kan inspirera fler kvinnor att våga välja grävmaskinistyrket!

I dag jobbar Ghalia Alhindi på Örebro schakt och mark AB som har sitt kontor i Örebro. Hennes arbetsplats är dock just nu i Kumla där hon gräver husgrunder.

Det har bara gått drygt tre år sedan hon stod där i Arboga, som nyanländ.

Hade någon då sagt till den före detta hemmafrun att hon snart skulle ratta 30 ton tunga maskiner och enbart ha män som kollegor hade hon nog inte riktigt trott att det var möjligt.

– Men det handlar om att inte ge upp, kämpa på och vara ambitiös. Och så behöver man vara ganska öppen och inte så fast i vad man vill göra.

– Jag trivs jättebra på mitt jobb och hoppas att jag kan inspirera fler kvinnor att våga välja grävmaskinistyrket!

Köttdisk i Bagdad – köttdisk i Stockholm

Hussam Ismail jobbar i fisk och köttdisken på Stockholms matmarknad. Kom till Sverige 2015. Privatfoto

Hussam Ismail har precis hunnit byta om efter dagens arbetspass i fisk- och köttdisken på Stockholms matmarknad.

Den är inhyst i Sturegallerian i de tjusiga, östra delarna av Stockholms innerstad. Nu sitter han på ett kafé på närliggande Stureplan.

– Jag kom till Sverige från Bagdad i Irak 2015 på grund av inbördeskriget, berättar Hussam Ismail.

Med sig i bagaget hade han 20 års arbetslivserfarenhet som slaktare, men det var inte lätt att få jobb i Sverige från start. Han började med att hanka sig fram. Att jobba, det är nämligen viktigt för Hussam Ismail.

– Innan jag kunde språket vände jag mig till mina landsmän, men det var inga bra förhållanden. Jag sökte också jobb som låg ute på nätet, men utan kontakter eller erfarenhet från svensk arbetsmarknad är det inte lätt.

Jag gör precis vad jag sysslat med i Irak. Men där var det längre arbetsdagar och inte lika ordnat

Men så besökte Johanna Larsson från rekryteringsbolaget Jobbentré Hussam Ismails SFI-klass.

– Vi matchar nyanlända med arbetsgivare i vårt nätverk och avlastar arbetsgivarna med det praktiska vid nystartsjobb. Vår ersättning blir hälften av det statliga bidraget men vi är ett socialt företag utan vinstintresse, säger Johanna Larsson.

För Hussam Ismail blev upplägget en lyckoträff. Han trivs väldigt bra på sitt nya jobb, har fått goda kollegor och lär sig mycket både av dem och genom de regelbundna coach-träffarna.

Han känner sig trygg med arbetsuppgifterna och är dessutom förvånad över att de är så bra arbetstider, fasta och dagtid varje dag.

– Jag gör precis vad jag sysslat med i Irak. Men där var det längre arbetsdagar och inte lika ordnat.