År 2000 utgjorde medellönen för kvinnor 81 procent av medellönen för män. 2017 hade kvinnornas medellön stigit till 88 procent av männens, visar LO:s årliga lönerapport, som publiceras i dag.

Särskilt de allra senaste åren har kvinnorna knappat in på männen i relativt rask takt. Åren 2015 – 2017 steg medellönen för kvinnor i Sverige med 8,2 procent, mot 6,7 procent för männen.

– Bakom kvinnornas inhämtning ligger kraftiga löneökningar för kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, säger rapportförfattaren Mats Larsson, utredare vid LO. Statliga satsningar på lärarlöner och Kommunals särskilda satsning på undersköterskor i avtalsrörelsen 2016 har bidragit till utvecklingen.

Löneökning efter klass och kön år 2015-2017 (procent)

Perioden 2015 – 2017 ökade lönerna för grundskollärare med 13 procent, medan socialsekreterarnas löner steg med 12,3 procent.

När LO-rapporten presenterades vid ett seminarium i Stockholm under fredagen bekräftade Niclas Lindahl, förhandlingschef vid SKL, att även de totala löneökningarna i kommuner och landsting de senaste två åren har legat över ”märket”, alltså den löneökningstakt som fack och arbetsgivare inom industrin enas kring och vill att den övriga arbetsmarknaden ska följa.

Att kvinnors löner stiger snabbare än mäns gäller i första hand tjänstemän. De kvinnliga tjänstemännen höjde sina löner med hela 8,8 procent åren 2015 – 2017, mot 6,7 procent för de manliga tjänstemännen.

Bland arbetare går utjämningen långsamt: Lönerna steg med 7,2 procent för kvinnor och 6,8 procent för män under perioden. Lönegapet mellan könen är å andra sidan betydligt mindre bland arbetare än bland tjänstemän.

Medan löneskillnaden mellan könen krymper växer klasskillnaden. Tjänstemännens medellön var 40 procent högre än arbetarnas år 2000, 2017 var den 48 procent högre.

Löneökning efter yrke år 2015-2017 (procent)

I kronor ökade arbetarnas medellön från 16 300 till 26 500 under den här perioden, alltså med 10 200 kronor (eller 62 procent). Tjänstemännens medellön steg från 22 800 till 39 300 kronor – en ökning med 16 500 kronor, eller 73 procent.

På så sätt har lönegapet mellan arbetare och tjänstemän vuxit med 6 400 kronor.

Utvecklingen fortsätter, helt på tvärs mot LO:s ambitioner, och tycks bekräfta kritiken från LO-förbunden inom 6F mot att industrins parter ensamma anger en löneökningstakt i procent som resten av arbetsmarknaden förutsätts följa.

– När vi ser på arbetare och tjänstemän inom industrin ser vi ingen ökad klyfta under perioden, kommenterar IF Metalls ordförande Marie Nilsson. Att tjänstemännen har dragit ifrån vissa perioder beror på förändrad sammansättning av tjänstemannakåren, där ingenjörerna blivit fler.

För Anders Weihe, förhandlingschef vid Teknikföretagen, är den snabbare löneökning för kvinnor som LO:s rapport visar ett prov på att industrinormeringen inte är ett hinder för enskilda grupper att höja sina löner i förhållande till andra.

Magnus Pettersson, ordförande för Fastighets och för förbunden inom 6F, står dock fast vid kritiken: Så länge fack och arbetsgivare inom industrin slår fast en löneökningstakt i procent som övriga parter måste följa kan lågavlönade grupper aldrig komma ifatt.

6F utreder just nu hur lönebildningen kan förändras för att komma åt det problemet. Flera delrapporter blir klara under våren, och en slutrapport väntas bli klar till sommaren.

– Jag vet inte var vi landar, säger Magnus Pettersson. Jag tror inte att vi kommer att föreslå en helt ny modell. Men andra än industrins parter måste få insyn och inflytande. Annars kommer lönebildningen i Sverige förlora sin legitimitet.