Stick hål på högerns ”sanningar”
Den politiska opinionsbildningen blir allt mer ojämn mellan högern och vänstern. När Slöseriombudsmannen anses vara en objektiv visselblåsare trots en extremliberal agenda måste vi dra öronen åt oss, skriver Arbetets ledarskribent.
Har ni hört talas om Slöseriombudsmannen, SlösO?
En ”ombudsman” som finns till för att ”objektivt” granska vart svenska skattemedel går.
Ja, orden är omgärdade av citattecken. För de är fina ord som betyder mycket, men de är bara epitet de själva valt att kalla sig.
Att säga sig vara ombudsman och stå på den lilla människans sida mot byråkratin är genialt. För ingen kan ju vara emot skattefiffel.
Just den twisten tvingar vänsteraktörer att hålla sig borta från diskussionen om SlösO.
För varje kritik kan tolkas som ett försvar av just skattefusk och det samtalet blir dömt att förloras.
Sanningen är att Slöseriombudsmannen är en del i ett stort välspunnet nät av flera välfinansierade högerinitiativ vars drivkraft är att driva den politiska dagordningen ännu mer åt det toknyliberala hållet.
Att underminera tron på skatter och att verka för ett samhällsskifte där staten minimeras. Helt i enlighet med tankesmedjan Timbros verklighetsfrånvända libertarianska idéer.
Högerns lobbyister har alltid haft en fördel, inte minst har de haft kapitalet på sin sida.
Men att det blivit allt mer ojämnt mellan sidorna i takt med digitaliserings frammarsch märks inte minst av hur vänsterns opinionsbildning kraftigt backar medan högerns rusar framåt.
För när aktörer som Timbro och SlösO kan fortsätta att högljutt kraxa ur sig modifierade sanningar, kvarstår kraven på vänstersidan likafullt att vara korrekta, källkritiska och välartikulerade. Trumpismen har segrat även här.
De få plattformer som vänstern haft för opinionsbildning har misstänkliggjorts och förlöjligats.
Alliansfritt som granskade den borgerliga regeringen under Reinfeldtåren likställdes med Avpixlat och lades ner.
Politism har också de gått i graven efter att ha kallats både kommunister och vänsterextremister. Senast i förra veckan meddelade granskningssajten Mediebruset att de lägger ned.
SlösO startades 2010 som ett samarbete mellan Timbro och Skattebetalarnas förening. Men finansieringen av Slöseriombudsmannen talas det tyst om.
Precis som inom övrig högerlobbyism redovisas inte privata donationer. Men det är svårt att missa swish-numret på hemsidan för den som vill vara med och bidra.
Och vem vill inte stödja den här så viktiga institutionen, om man får tro opinionsbildare från högern.
Under 2018 hänvisade media till SlösO, enligt organisationens egen utsago, i snitt tre gånger i veckan.
Och enligt ledarskribent DN:s Erik Helmersson, som regelbundet lovordar Slöseriombudsmannen, borde varje kommun ha en egen sådan.
En visselblåsare, kallade han SlösO i förra helgens ledare.
Men vad är egentligenproblemet med SlösO, Timbro och de andra. Vad spelar deras inflytande för roll?
Saken är att vi måste hålla fokus på det bakomliggande syftet när högerns välstämda opinionsbildare är i farten.
Att missförhållanden uppmärksammas och att granskningar görs behövs för vårt lands demokratiska välmående.
Men när fakta vinklas och när argument framställs som objektiva där det finns en tydlig ideologisk baktanke – då bör vi dra öronen åt oss. Då är det i stället ett stort demokratiskt problem vi åser.
Och när vi ser ett allt större glapp i politiskt inflytandet mellan vänstern och högern, bör vi haja till och agera.
När opinionsbildare från högern blir talare för det objektiva har det gått för långt.
I stället för att gå i klinch med högerns favoritombudsman borde vänstern göra samma sak fast bättre.
För det är ju skräckexempel som Alliansens NKS-projekt, skatteparadissmitare och välfärdsoligarker samhället bör uppmärksammas på.
Det är här de stora skatteläckorna finns. Pengar som borde läggas på jämlikhet.
Jag vet – kalla den Jämlikhetsombudsmannen.