”Vi kräver att facken står upp för strejkrätten”
Strejkrätten kommer inskränkas ytterligare efter en uppgörelse mellan parterna. Att förbundsledningarna accepterat detta bakom våra ryggar är en skam, skriver fem förtroendevalda från olika fackförbund.
Parterna under pressträffen där de presenterat sitt förslag om strejkrätten, vilket debattörerna motsätter sig.
I somras accepterade våra förbundsledningar en uppgörelse om att inskränka strejkrätten. Uppgörelsen har nu omvandlats till ett lagförslag och är ute på remiss.
Genom samtalen på våra arbetsplatser och med våra kollegor är det enkelt att konstatera att de inte har medlemmarnas stöd.
Om allt går som planerat ska förslaget bli lag den 1 januari 2020. Trots att strejkrätten redan är inskränkt på flera olika sätt vill man nu inskränka den ytterligare.
Inledningsvis möttes tankarna på att inskränka strejkrätten av massiv kritik från fackligt håll men sedan parterna själva presenterade sitt förslag har kritiken tystnat.
Det är däremot allt fler arbetsrättsjurister, forskare med flera som beskriver det framlagda förslaget som ett dråpslag mot fackföreningsrörelsen.
Den största risken med lagförslaget är att företagen får helt nya drivkrafter att teckna billigare kollektivavtal med dumpade villkor.
Förslaget öppnar upp möjligheter för företag att teckna kollektivavtal med så kallade gula fackföreningar, styrda av företagen själva.
Att våra förbundsledningar accepterat denna uppgörelse bakom ryggen på medlemmarna är en skam. Det visar på riktigheten i att göra våra fackförbund demokratiska
Genom att i lag fastslå att det är det först tecknade kollektivavtalet som reglerar löner och anställningsvillkor och samtidigt göra det olagligt att tränga undan eller förändra det första avtalet blir det alltmer attraktivt för företagen att starta egna fackföreningar – på så sätt kan de enkelt och lagligt dumpa arbetarnas löner och villkor.
Sådana fackföreningar har vi ännu inte i Sverige, men i Danmark har de redan hundratusentals medlemmar och förslaget öppnar upp för en sådan utveckling i Sverige.
Maktbalansen på arbetsmarknaden är redan förskjuten till företagarnas fördel och det här förslaget innebär att maktbalansen ytterligare förskjuts.
Genom förslaget öppnas helt nya möjligheter för företagen att angripa våra villkor och dumpa våra löner.
Enbart den risken borde vara ett tillräckligt starkt skäl för fackförbunden att dra sig ur uppgörelsen med Svenskt Näringsliv och i stället tydligt klargöra att man motsätter sig de föreslagna inskränkningarna av strejkrätten.
Varje gång vi accepterar eftergifter stärks företagens aptit. De kommer inte att nöja sig, utan direkt börja förbereda nästa angrepp.
Att våra förbundsledningar accepterat denna uppgörelse bakom ryggen på medlemmarna är en skam. Det visar på riktigheten i att göra våra fackförbund demokratiska.
Alla avtal måste ut på medlemsomröstningar och fackförbunden måste bli kamporganisationer – de ska inte ha några andra intressen än arbetarnas.
Därför kräver vi, några av de fackligt förtroendevalda medlemmarna och sympatisörerna i Sveriges Kommunistiska Parti, att våra fackförbund omedelbart drar tillbaka sitt stöd för uppgörelsen.
