Facken brister i informationen till döva

”Du är så duktig. Wow!”

Mia Modig minns sin chefs överraskade utrop på ett utvecklingssamtal efter en tid som praktikant.

– Jag minns att jag tänkte ”men vadå, ge mig konstruktiv kritik i stället så att jag kan växa och utvecklas i min roll”.

Mia Modig är döv och projektledare för ”Vi ska med”, ett initiativ från organisationerna Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Unga Hörselskadade och Dövblind Ungdom för att förbättra förutsättningarna på arbetsmarknaden för döva, hörselskadade och dövblinda.

Mia Modig har fått många liknande kommentarer under sitt arbetsliv, liksom många andra i gruppen.

– Det spelar ingen roll om jag har projektlett internationella produktioner i miljonklass. Denna fascination över att vi gör ett lika bra jobb som alla andra behöver faktiskt upphöra.

Vi gör intervjun över texttelefon (se faktarutan nedan), ett av alla verktyg som kan underlätta arbetslivet för den som är döv, hörselskadad eller dövblind.

Men alla känner inte till att man som anställd har rätt till hjälpmedel för att kunna utföra sitt jobb.

Det visar en ny enkätundersökning med 200 svarande som gjorts i samband med projektet. 36 procent känner exempelvis inte till rätten till tolk.

– Det finns ganska stora brister i kunskapen om grundläggande arbetsrätt. Det hänger nog ihop med att skolan inte tillräckligt förbereder unga på arbetslivet, säger Mia Modig.

Hon tror att en av anledningarna till kunskapsbristerna är att allt är anpassat och färdigfixat i skolvärden.

När man sedan går ut i vuxenlivet saknas ofta kunskaper om hur man får tag i de hjälpmedel man har rätt till. Hon menar också att informationen om arbetsrätten brister, exempelvis hos fackförbunden.

– Det finns ingen samlad översikt på teckenspråk eller punktskrift. De videos som finns på fackförbundens hemsidor är ofta inte ens textade.

Undersökningen visar att bara 52 procent av de svarande är med i facket, en bit under hela befolkningens organisationsgrad som 2017 låg på 69 procent. Flera upplever också otillgänglighet i kommunikationen med organisationerna. Mia Modig hoppas dock på en förändring.

– Under projekttiden har vi kommit i kontakt med LO och de håller på att planera medlemsutbildningar och handledarutbildningar riktade till våra målgrupper för att få fler att bli medlemmar. Det initiativet blir jag lycklig över, att det går åt rätt håll, säger hon.

Mycket handlar dock om attityder hos arbetsgivare, menar Mia Modig.

– Många arbetsgivare har aldrig sett hörselskadade, döva eller dövblinda på någon arbetsplats. Det finns många arbetsplatser i den offentliga sektorn som skulle kunna ha ledare som själva är döva, hörselskadade eller dövblinda. Poängen är att om vi får visa vad vi går för och får jobb motsvarande vår utbildningsnivå eller erfarenhet så kommer attityder att förändras.

Hon nämner arbetsplatsen där hon praktiserade som ett gott exempel. Där har fler döva anställts och företaget har förändrat sin attityd.

– De jobbar till exempel med att noggrant tänka över hur de formulerar sina annonser så att det inte blir utestängande.