Otryggheten är högerpopulismens valvinnare
Det är inte de ökade klyftorna som skapar stöd för högerradikala partier som Sverigedemokraterna. Det är otryggheten som sprider sig när partier abdikerar inför marknadskrafterna, skriver Arbetets politiska redaktör.
Det finns bara ett svagt samband mellan ökade klassklyftor och att Sverigedemokraterna gick framåt i årets val, visar en studie som gjorts för LO av Johanna Palm, doktor i sociologi och Jens Rydgren, professor i sociologi, båda vid Stockholms universitet.
Däremot är den ökade otryggheten en klar valvinnare för Sverigedemokraterna.
Det är alltså inte klassklyftorna i sig som är det högerpopulistiska partiets riktiga bränsle. Det är oron för att få det sämre.
Och det här är en riktig tankeställare. Det visar hur viktigt det är att upprätthålla anställningstrygghet, bra skolor och ett samhällsskydd som fungerar.
Att människor känner trygghet på arbetet och när livet förändras är en garanti för demokratin.
När den borgerliga regeringen monterade ned anställningstryggheten så till den grad att Sverige fick kritik av EU-kommissionen för att inte skydda arbetares villkor, som ju faktiskt hände under Alliansregeringens styre, så gick en del av den viktiga tryggheten på arbetsplatsen förlorad.
När svensk sjukvård och skola alltmer togs över av vinstdrivande företag som rangordnar insatser utifrån vilka ”kunder” som är mest lönsamma gick naturligtvis ytterligare en del av tryggheten förlorad.
Upplevelsen av att politikerna då bygger välfärd utifrån företagens bästa snarare än utifrån väljarnas behov är ju helt riktig.
Det är därför också helt logiskt att Sverigedemokraterna nu inte längre vill stoppa riskkapitalbolagens vinstuttag. SD vinner ju på att öka människors otrygghet.
Den här utvecklingen är inte bara svensk. Gemensamt för hela västvärlden är att framväxten av högerradikala partier gått hand i hand med att arbetsrätten försvagats, facken tryckts tillbaka och att privata företag tillåtits göra marknader av våra allmänna nyttigheter.
När Donald Trump vann presidentvalet i USA stod många analytiker undrande.
Budskapet att det amerikanska samhället måste räddas undan ett hotande fasansfullt sammanbrott, att alla jobb var på väg att försvinna utomlands och att gränserna måste stängas för att försvara landet hade uppenbarligen gått hem.
Trump hade stöd i många inkomstgrupper men det som överraskade var det extra starka stöd som Trump fick från vit arbetarklass som hade jobb och inte så hög men ändå hyfsad inkomst.
Den riktigt utsatta amerikanska arbetarklassen, vare sig den bestod av vita, svarta eller latinamerikaner, gav i stället ett betydligt starkare stöd åt Hillary Clinton.
Förklaringen, enligt många bedömare, var själva hotet om att otryggheten kunde öka och jobben försvinna, och att denna del av den yrkesverksamma vita arbetarklassen fruktade att få det lika dåligt som dem längst ned.
Även i Sverige är det inte bland tillfälligt sms-anställda utan bland dem som faktiskt har ett fast jobb och en inte hög men i alla fall hyfsad lön som vi hittar SD-väljare bland arbetare.
Det råder ingen tvekan om att den borgerliga Alliansregeringen lade grunden för den ökade otryggheten som gynnar SD genom att sänka skatterna med hela 140 miljarder kronor och skära ned i välfärd som skola, vård och omsorg.
Hela idén med att tillåta privata vinstdrivande företag att plundra den svenska välfärden och skapa otrygghet var dessutom naturligtvis ett gigantiskt feltänk från första början.
Det senaste feltänket är det fria skolvalet som utredning efter utredning anger som tydligt skäl till att socioekonomiskt svaga elever halkar efter och som ökar oron för att ens barn inte ska få en fullvärdig utbildning och får folk att drömma sig tillbaka till ett 1980-talets skola för alla.
Arbetsrätten måste försvaras och tryggheten inom vård, skola och omsorg måste återerövras.
Det är dessa faktorer som avgör vilken väg vårt samhälle kommer att ta.