Hur ska Moderaterna överleva?
Moderaterna står inför en av partiets största utmaningar någonsin. Partiet är splittrat och statsministeromröstningen i nästa vecka kan mycket väl avgöra både Ulf Kristersson framtid och Moderaternas överlevnad, skriver Arbetets ledarskribent.
Sällan har en moderat partiledare stått inför en sådan press som Ulf Kristersson gör just nu.
Det är en nästintill omöjlig balansgång som Kristersson under de närmaste dagarna kommer att behöva utföra.
Att få de olika delarna inom partiet nöjda och att samtidigt ena partiet.
Statsministerposten är viktig för Moderaterna och Kristersson av flera skäl.
Att vara största och ledande regeringsparti vore förstås en framgång för partiet. Och rent krasst är det förmodligen det enda sättet som Ulf Kristersson kan behålla partiledarposten.
Den avgörande frågan är samarbete eller inte samarbete med Sverigedemokraterna. Och den andra sidan av samma mynt är fortsatt Allianssamarbete eller Alliansens död.
Det är kring det här dilemmat de två falangerna inom Moderaterna delas kring just nu.
Två riktningar inom partiet som verkar komma längre ifrån varandra för varje dag som går.
Mot bakgrund av den här interna kampen finns det två vägar att gå för Kristersson, att omfamna Alliansen eller att omfamna SD.
Men hur han än gör kommer motsatt falang att bli missnöjd. Väldigt missnöjd.
Under presskonferensen i måndags där Ulf Kristersson kommenterade den kommande statsministeromröstningen ställdes många frågor om Moderaternas avsikter i regeringsbildningen kopplat till samarbete med Sverigedemokraterna.
Svaren som Kristersson gav var undvikande och i P1:s Studio Ett samma eftermiddag uttalade han att ”Jag bedömer att det finns en förkrossande stor majoritet i vårt parti som vill ha en Alliansregering.”
Men då faktum kvarstår att ett SD-samarbete står emot ett Allianssamarbete utifrån Liberalernas och Centerpartiets hållning gentemot Sverigedemokraterna, är ovanstående uttalande direkt missvisande.
I en undersökning som SVT presenterade i helgen tillsammans med Novus har väljare utifrån olika partitillhörigheter fått svara på frågor om förhandlingar och samarbeten med Sverigedemokraterna.
Hela 85 procent av M-väljarna tycker att samtal ska föras med Sverigedemokraterna om sakfrågor och 67 procent att Moderaterna ska samarbeta med SD på riksnivå.
Trots att Kristersson inte vill prata så högt om det är den inre opinionen mer SD-inriktad än han vill ge sken av.
Det var inte särskilt länge sedan det stormade kring en annan moderatledare som på bra mycket lösare grunder fick gå.
Anna Kinberg Batra som var den som öppnade dörren mot Sverigedemokraterna, om än försiktigt, lämnade posten för ett år sedan.
Oavsett hur Ulf Kristersson manövrerar den internpolitiska opinionen inför statsministeromröstningen kommer en svekdebatt sannolikt att komma som ett brev på posten.
Och ärligt talat vore det svårt att se hur Kristersson skulle kunna sitta kvar i en sådan storm. Huvuden har som sagt rullat för mindre.
På lång sikt är det nästan lika svårt att se hur Moderaterna kan fortsätta existera som ett enat parti.
För hur ska ett moderat samlingsparti kunna samlas framåt när det inrymmer två så isärgående riktningar som står för så totalt olika värderingar som vi ser inom Sveriges nästa största parti just nu?
