Byggnads Johan Lindholm, ordförande

– Ja, det kan det vara i allra högsta grad. I vår egen bransch gör vi allt som står i vår makt för att få branschen attraktiv för hela befolkningen. Vi har under många år varit fokuserade på män, men vi vill ha in fler kvinnor.

– Frågan om sanitetspåsar ute på arbetsplatserna kom upp på vår senaste kongress. Vi tar med oss det till nästa avtalsrörelse. Det är en självklarhet, det måste ju finnas. Mens är en del av kvinnors vardag.

När Arbetet har sökt efter kvinnor att prata med om mens på jobbet möttes vi av många skämt i en Facebookgrupp för kranförare. Är mens känsligt att prata om?
– Att vi behöver göra mer för att få alla införstådda i att den här typen av beteende inte är okej var anledningen till att vi drog i gång vår kampanj om att stoppa machokulturen.

Livs Eva Guovelin, ordförande

– Ja, menstruation är en arbetsplatsfråga och en facklig fråga. Det handlar bland annat om tillgång till toalett, sanitetsmöjligheter och möjlighet att gå ifrån arbetet för att sköta sina behov. Det är ett ganska tabubelagt område, ibland skambelagt och då synliggörs inte problemen.

– I vårt globala fack, IUL, var frågan uppe på kongressen förra året. Då bifölls en motion som innebär att vi som medlemsförbund ska arbeta för att öka medvetenheten för frågor kopplat till menstruation och säkra tillgången till toaletter och sanitetsmöjligheter på alla arbetsplatser.

Har ni drivit frågor om mens i förbundet?
– Vi har inte haft frågan aktuell centralt och inte fått några signaler utifrån heller. Det innebär i och för sig inte att det inte har varit uppe lokalt, men då förmodligen lösts där.

Musikerförbundet Jan Granvik, ordförande

– Om det påverkar ditt yrke så blir det en facklig fråga.

Har ni stött på ärenden kopplat till mens eller drivit frågan?
– Nej, det har aldrig varit uppe på bordet. Det är första gången jag hör frågan över huvud taget.

Eletrikerförbundet Jonas Wallin, ordförande

– Ja, det tycker jag absolut att det är. Det är en arbetsmiljöfråga om inte annat. Vi har ett uppdrag i samhället likväl som på arbetsmarknaden. I samhället vore det inte oskäligt att kräva att tamponger och binder subventioneras, det kunde vara en fråga för facket att driva. På våra arbetsplatser ställer det krav på att det finns schyssta toaletter och att det finns en acceptans för att gå ifrån lite oftare. Man kan ha värk, så jag tycker att det ska finnas värktabletter.

– Det kan finnas sexistiska eller sunkiga kommentarer mot kvinnliga medlemmar. Är du arg så har du mens. Det är aldrig okej. Man kanske borde prata om det redan i skolan? Pojkarna vet inte så mycket om det.

Har ni drivit frågan om mens fackligt?
– Inte specifikt, men att det finns toaletter och såna utrymmen. Det har inte kommit in några sådana avtalsförslag. Men det kan betyda att vi varit för dåliga på att gå ut och berätta vad man kan lämna förslag kring. Vi måste bli fler kvinnliga elektriker och då måste man se till att det finns arbetsplatser där alla kan trivas.

Kommunal Lisa Bengtsson, tredje vice ordförande

– Ja, det tycker jag absolut. Det handlar om att alla människor ska få samma rättigheter och möjligheter att utföra ett arbete och ha det bra på jobbet. Det blir en arbetsmiljöfråga om man inte har tid att gå på toaletten för att byta mensskydd. Där ser vi i Kommunals fall att man är väldigt underbemannad i välfärden, det finns en tidspress.

– Jag sitter i styrelsen för de globala fackliga federationerna PSI och IUL. På deras kongresser förra året fick vi igenom motioner om mens som vi skickat in tillsammans med andra förbund. Runtom i världen finns många kvinnor som inte har tillgång till toalett, rent vatten eller mensskydd. Beslutet innebar att vi ska utreda vilka problem som finns och sedan ska man föreslå lösningar som vi kan jobba med.

Driver ni några frågor kopplat till mens på jobbet?
– Vi jobbar med arbetsmiljöfrågan och att det måste bli en ökad bemanning i välfärden, speciellt i äldreomsorgen. Det drev vi stenhårt i valrörelsen och det fortsätter vi driva.

Ska man behöva vänta tills bemanningen är löst? Kan man göra något redan nu?
– Absolut, det är jätteviktigt med arbetet som skyddsombud och arbetsplatsombud gör på arbetsplatserna. Att man ställer krav på att arbetsgivaren organiserar arbetet på ett sådant sätt att man kan gå på toaletten.

– Jag tror att det fortfarande finns lite skam över att man har mens. Det är helt sjukt. Jag har slutat gömma mitt mensskydd när jag går till toaletten.

Hotell- och restaurangförbundet Malin Ackholt, ordförande

– Självklart är mens en facklig fråga. Kvinnliga arbetstagare ska beredas möjlighet till sanitetsaspekter när de har menstruation. I vår yrkesinternational tog vi ett starkt uttalande som handlar om goda förutsättningar för kvinnliga arbetare att kunna sköta om kroppen i samband med menstruation.

– Jag har en bild av att det fungerar i stort, men det finns tillfällen när det kommer upp att det inte fungerar. Vi har inte drivit det på central nivå, utan har hanterat problemen när de kommit upp för enskilda medlemmar.

– Vi har medlemmar som har svårt att lämna sina stationer på arbetsplatsen exakt när man behöver det, för att byta mensskydd eller vid smärta. Då måste arbetsgivaren stötta upp så att folk kommer ifrån. Det kan vara ett skyddsombud som hanterar det och det kan uppstå lokala förhandlingar och diskussioner.

Pappers Mats Jutterström, ordförande

– Det är ju ingen sjukdom, men något ständigt återkommande. Vissa får kanske problem och vissa har mer besvär, andra har mindre. Det är klart det kan vara en facklig fråga utifrån det.

Driver ni mens som en facklig fråga?
– Nej, det är faktiskt första gången jag fått frågor om det här. Jag har inte hört något om hur man gjort ute på våra fabriker. Är det så att vissa kvinnor har problem med svår värk, då sjukskriver man väl sig, skulle jag tippa på? Men jag vet inte hur man gör.

Är det ett tabubelagt ämne?
– Det tror jag väl inte. Det är inte mer konstigt än någon annan åkomma. Folk har ju migrän och sånt. Då får man väl acceptera som arbetsgivare att vissa kvinnor inte kan jobba normalt vissa dagar på grund av värk.

Målareförbundet Mikael Johansson, ordförande

–  Ja, det är en facklig fråga. Det dyker upp reaktioner kring detta nu och då faktiskt. Målaren är en människa som kommer och går på tillfälliga arbetsplatser. Då måste arbetsgivaren se till att det finns någonstans att byta om, gå på toaletten och sitta och äta. Den frågan har vi jobbat med i flera år. Med tanke på att vi har relativt många kvinnor i yrket vet jag att det är ett problem. Det mest frapperande är att det ofta blir ett individens problem, när det borde hanteras strukturerat och systemmässigt.

– I bästa fall finns bra toaletter på arbetsplatserna, i sämsta fall säger arbetsgivaren till de anställda att det ligger ett snabbköp med toalett 1,5 kilometer bort. Det är inget problem med befintliga avtalstexter eller anvisningar. Bestämmelserna har blivit bättre, men i många fall har den praktiska verkligheten blivit sämre

– Målarförbundet har låg medelålder, och unga män och kvinnor har nog delvis en annan approach till varandra. Jag får inte intrycket av att det är tabubelagt, men det är också svårt för mig att veta.

GS Per-Olof Sjöö, ordförande

– Ja, det kan det vara. Och en arbetsmiljöfråga. Om arbetsmiljön och arbetsorganisationen inte är riggad på ett sånt sätt att man känner sig trygg att gå till jobbet under menstruation kan det öka sjukfrånvaron. Det problemet kan nog finnas på rörliga arbetsplatser, som i skogsbruket.

– Mig veterligen har vi aldrig haft något ärende eller förslag som haft anknytning till den här frågeställningen. Men det behöver inte betyda att det inte är ett problem. Det kan fortfarande finnas ett stigma kring frågan, det utesluter jag inte.

– I skogsbruket har vi drivit frågan utifrån att man måste ha viss standard på arbetsplatsen även om du inte befinner dig i en fysisk byggnad.

Handels Susanna Gideonsson, ordförande

– Mens kan vara en facklig fråga om man lider av det, om du blir sjuk eller inte kan göra ditt jobb. Vi har drivit frågan när det handlat om sjukdomsärenden. Men även någon gång när det gäller arbetsplatsens utformning och tillgång till toalett samt som problem vid ensamarbete. Vi har även haft internationella kamrater som drivit den fackligt.

– Jag tror att det är som med alla andra frågor som rör intima delar att man inte pratar om det öppet på arbetsplatser. Då är skämt och att raljera ett sätt att hantera det, allra mest hos dem som inte har problem. Det är inte okej.

Transport Tommy Wreeth, ordförande

– I samma stund som det blir ett arbetsmiljöproblem för kvinnor så ja, givetvis. Jag känner inte till några tvister, men jag vet ett ärende där man ordnade separata omklädningsrum för herrar och damer. Det var på åkerisidan och jag tror att mens var en av frågorna som lyftes då.

Är mens tabubelagt att prata om?
– Jag tror varken eller, jag tror säkert det pratas om det. Men det påverkar väl att vårt förbund har cirka 80 procent män.

IF Metall Marie Nilsson, ordförande

– Det kan vara en arbetsmiljöfråga. Då är det en facklig fråga. Det handlar om att ha bra tillgång till sanitära faciliteter och att arbetet är organiserat så att man med jämna mellanrum kan gå ifrån och ta en paus.

– Det är inget utbrett problem jag har stött på. Jag har själv varit skiftarbetare i industrin och jag har aldrig tänkt på den problematiken. Men jag kan förstå att i miljöer där du står i en produktionsprocess där man måste ha avlösning för att kunna gå ifrån är det en aspekt man måste ta hänsyn till. Jag kan inte påminna mig om att vi drivit någon fråga kopplat till det i närtid.

– Vi har arbetsplatser där det inte finns så bra faciliteter, men det är möjligt att det inte jobbar så många kvinnor där. Vi har till exempel grusgropar och sådana saker, och där det inte finns så mycket toaletter. På stora arbetsplatser är det så reglerat, men vi har många små arbetsplatser också. Är det någon som har bekymmer tror jag det fångas upp i det ordinarie sjukskrivningssystemet. Att någon är borta mycket och då hittar man ju det på det viset och får upp frågan vad det handlar om. Då tror jag man löser det.

Fastighets Magnus Pettersson, ordförande

– Om det är ett allvarligt problem kan det vara det, men vi har inte fått signaler på att det är ett problem. Vi har inte drivit frågan i avtalsrörelser utan i så fall kan det vara ett arbetsmiljöproblem lokalt. Men vi har inte lyft frågan i förbundet. I och med att vi inte hört något utgår jag nästan från att det funkar.

– I städbranschen kan jag se att det kan bli problem. Det kan vara svårt att anpassa arbetet eftersom det är ganska monotona arbetsuppgifter och man ska utföra ett antal arbetsuppgifter i sitt städområde. I Fastighetsbranschen kan man mer välja att anpassa arbetet, man kan ta lättare arbetsuppgifter de dagar man inte mår bra.

Seko Anneli Jonsson, förbundssekreterare

– Ja, det tycker jag. Frågan är dock oerhört tabubelagd. Internationella frågor kopplat till mens har lyfts i förbundet, men i övrigt har frågan inte diskuterats. Pratas det om frågan är det kvinnor som själva vet vad det innebär att drabbas av exempelvis svår mensvärk och inte kunna jobba någon dag varje månad.

– Det funkar nog i de flesta fall att ha mens och jobba, men det finns yrkesområden där kvinnor är i minoritet, där kan det säkert förbättras. I Sverige finns ändå en byggstandard som gör att en toalett ska ha en viss grundstandard med dörr och så. Man det är klart att man kan jobba mer med frågan strategiskt och arbetsmiljömässigt.

– Vi är ganska bortskämda i västvärlden. Uppvaknandet för mig kom i samband med en rapport från en av våra internationaler. Den handlade om hur arbetande kvinnor riskerar svåra sjukdomar för att man exempelvis ej har tillgång till mensskydd. Man får inte alltid gå i skolan och kan inte alltid arbeta. Det är klart att det är en jätteviktig fråga att förbättra kvinnors arbetsvillkor också utifrån detta perspektiv.

Tjänstemannafacket Vision Veronica Magnusson, ordförande

– Alla frågor som man kan koppla till hälsa, arbetsliv och arbetsmiljö är fackliga frågor. Menstruation påverkar många människors vardag och det handlar om rätt basala saker, som möjlighet att ta raster, att ha tillgång till fräscha toaletter och att man ska kunna få stöd om man har besvär för att kunna jobba och delta i arbetslivet på ett bra sätt.

– De flesta av våra medlemmar jobbar i kontorsmiljö. På så vis är det inte stor utmaning för våra medlemsgrupper. Våra medlemmar har oftast tillgång till bra toaletter och kan gå ifrån och ta en kortare rast. Men arbetsbelastningen är hög och det påverkar hälsan på olika sätt. Men vi har inte haft ett tryck på oss att driva frågor specifikt kopplat till mens.

– Det handlar också om att man inte pratat om det här på arbetsplatser. Det finns tabun och man kanske inte sett det som något som är okej att lyfta.

– Vi har ett fackligt internationellt utvecklingsarbete via det globala forumet PSI, där vår och flera andra förbunds motion om mens röstades igenom. På många håll i världen är mens ett reellt problem som handlar om möjligheten att delta i skola och arbetsliv. Många utestängs från utbildning på grund av tabun kring mens.