IF Metall-klubb: Minskade utsläpp är en fråga om överlevnad
Att stötta ett projekt som kan kapa Sveriges utsläpp med 10 procent – trots att jobb kan försvinna. Det är en självklarhet, och en fråga om överlevnad, för IF Metall-klubben på SSAB.
LULEÅ. Den varma sommaren har släppt sitt grepp om stålverket i Luleå.
Hockeysäsongen och hösten har tagit vid.
Men efter de många ”ohyggligt varma” och ”extremt svettiga” dagarna som aldrig verkade vilja ta slut snackas det mer om klimat hos SSAB, en av Sveriges största utsläppare av koldioxid.
Inne i operatörsrummen, ute på golvet och på IF Metalls fackföreningsexpedition.
– Det blev mer påtagligt. Fler personer pratar om det här på jobbet, hemma, överallt, säger Frida Lundberg, operatör och traversförare.
Att hetare somrar är att vänta till följd av den globala uppvärmningen är forskarna överens om.
Sannolikheten för att framtida somrar ska se ut som årets ökar.
Att något behöver göras är de som samlats inne på fackklubbsexpeditionen eniga om.
Någon skämtar: ”Vi kan bara bli bättre”.
– Vad som oroar mig är att isarna smälter, säger Eila Nordqvist, studieorganisatör på IF Metall-klubben.
Eila Nordqvist ger klimatvänliga tips
Klubben, och de anställda, hyser stort hopp till några sandhögar en bit bort på området, i närheten av Petroleumvägen och Fotogenvägen.
Där ska en pilotanläggning byggas, för att i framtiden få till en stålproduktion där kol ersatts med vätgas.
Operatörerna, kaparna, skyddsombuden – alla pratar om Hybrit, bolaget som står bakom projektet.
Förhoppningen är storskalig användning kring år 2035, något som skulle kunna sänka Sveriges utsläpp med hela 10 procent.
Klubbordförande Tomas Karlsson har varit i Bryssel och pratat inför Europafacket om det här.
– Tänk om vi kommer att kunna tillverka fossilfritt stål. Det hade varit helt otroligt, säger han.
Visst, framtiden är oviss och bortom sandhögen fortsätter utsläppen.
Men det är helt andra tongångar än för några år sedan.
Då när stålindustrin sågs som den obotliga klimatboven.
Ändå lyser fackförbunden ofta med sin frånvaro i klimatdebatten.
Men här pratar klubben om klimat och överlevnad i samma mening.
Trots att jobb riskerar att försvinna menar Tomas Karlsson att de måste ”hänga med”.
Det har de gjort förr, som när den mer effektiva masugnen ersatte de två gamla.
Då försvann runt 110 tjänster.
– För oss från facket var det ändå självklart, för vi konkurrerar med hela världen. Är vi inte med så kommer vi inte finnas i framtiden, säger Tomas Karlsson.
– Det är samma som med digitalisering, inflikar huvudskyddsombudet Thomas Barsk. Alternativet är att vara utan jobb.
Men redan nu finns saker att göra. Huvudskyddsombudet Thomas Barsk och skyddsombudet Jan Lundqvist vandrar över verkets parkering.
Skyddsombud om varför industrin måste anpassa sig
I klubben har de drivit på för att laddstolpar ska sättas upp.
– Vi ville ju vara först. Arbetsgivaren är positiv, men det händer ju inget, säger Thomas Barsk.
– Nu hann ju Oxelösund före, säger Jan Lundqvist om systerfabriken.
Brandmannen och skyddsombudet Kim Karlsson Sundström kommer att tänka på en annan slags klimatåtgärd.
Matbussen, som hämtar upp dem som vill äta inne på området och kör till restaurang Malmen.
– I stället för att var och en tar sin egen bil så tar man matbussen i stället, säger hon om ett beslut för länge sedan där facket var med.
Ibland är det svårt att veta vilka klimatinitiativ som är fackets och vilka som drivits fram av arbetsgivaren.
Mycket växer fram i samverkansgrupper, där bland annat skyddsombuden deltar.
De samlade vid fikabordet på IF Metalls expedition understryker att det är viktigt att jobba tillsammans med arbetsgivaren.
I dag återvinns mycket, och restvärmen från industrin håller Luleås bostäder varma om vintern.
– Peka på all positiv goodwill som kommer med klimatarbete, säger huvudskyddsombudet Thomas Barsk som tips till förtroendevalda som jobbar på arbetsplatser som inte kommit igång.
Men i fallet med huven var det facket som fick bevisa att tekniken fanns, konstaterar klubbordförande Tomas Karlsson.
När facket fick igenom att koksverket skulle förses med en sughuv, som fångar upp och renar stoftet, minskade utsläppen drastiskt.
Där gick arbetsmiljö och miljö hand i hand, anser han.
– Vi uppmärksammade de miljöproblem vi hade. Och fick länsstyrelsen att ställa miljökrav och SSAB att investera. Vi har ju en fantastisk skärgård här i Luleå, man tänker ju på det också.
Det har varit extremt svettigt, särskilt när man jobbat ute i hallen och kört travers
I ett operatörsrum under en Luleå hockey-flagga står Alexander Stridsman.
Klimatet är inget han ständigt tänker på, men visst finns vetskapen där lite underliggande. Han har en idé om vad facket kan göra för att minska klimatpåverkan.
– Att kolla på de förmåner och rabatter vi får och ha mer miljö-fokus. Kanske få rabatt på en cykel i stället för på flyg.
Visst finns här också andra perspektiv i klimatdiskussionerna.
Thomas Barsk menar att bränslepriserna är en het fråga häruppe.
– När bränslepriset går upp så är det ”det där jävla Miljöpartiet”, oavsett vem som höjer.
Kim Karlsson Sundström menar att båtar, scootrar och bilar är en stor del av vardagen i Luleå.
Här finns inga pendeltåg eller någon tunnelbana.
– Därför tror jag att många bara blir förargade när man pratar om miljön.
Kring fikabordet på IF Metalls fackexpedition lyfts idén om att ta med miljö- och klimatfrågor i skyddsronderna.
– Sopsorteringen har gått trögt på företaget, säger Eila Nordqvist.
– Som skyddsombud kan man ju börja med att ta med återvinningsstationerna. Och följa upp att det funkar, säger Jan Lundqvist.
Och det här med plast. Som plastmuggar, varför inte ta papper i stället? konstaterar Kim Karlsson Sundström.
– Eller porslin! utbrister Dick Fagerlund, skyddsombud och gruppordförande på koksverket, och lyfter sin kaffekopp.
Fackklubben på SSAB i Luleå fick kämpa för att få en sughuv på plats på koksverket. Nu har föroreningarna minskat – och närmiljön förbättras. Foto: Simon Eliasson