Eberhards attack mot feminismen är bara slarvig ideologi­produktion

RECENSION. Psykiatrikern David Eberhard har gjort sig känd som högljudd debattör med krönikor och böcker om hur svenskarna blivit lättkränkta trygghetsnarkomaner.

Ingen blir väl särskilt förvånad när han i sin nya bok Det stora könsexperimentet går till attack mot feminism och genusvetenskap.

Grundtesen är att postmodernismen breder ut sig vilket leder till feminism, relativism och pojkars dåliga skolprestationer.

Kön är biologiskt, och alla teorier om att könen är mer lika än vi tror är till skada för samhället.

Som svar presenterar Eberhard tio kurer: lär ut biologi i grundskolan! Avskaffa genusvetenskapen! Obligatorisk grundkurs i logik på universitetet!

Jag kan lugna läsarna med att jag har godkänt i såväl logik som vetenskapsteori, och den här bokens logik inte är riktigt så vattentät som utger sig för att vara.

Det är mycket magkänsla, korrelation utan orsakssamband och skarvande med motståndarnas sämsta argument.

Alla de argumentationsfel som Eberhard tillskriver feminismen finns det exempel på i den här boken, från halmgubbar till cherry picking.

Tonen är raljant, inte sällan förlöjligande. Ofta är det också helt enkelt slarvigt, de triviala faktafelen är många.

Som psykiatriker borde han veta att sjukdomen oftast kommer i skov med friska perioder däremellan. Han borde veta att det första man gör i en ofta flera år lång könsidentitetsutredning är att utesluta psykos

Visst är svarta svanar ovanliga i Europa, men i Australien finns upp emot en miljon; visst var Ares en grekisk krigsgud i grekisk mytologi, men ska man dra könspolitiska slutsatser av det bör man räkna med Athena, krigets och inte minst vishetens gudinna.

Här finns också mindre triviala fel.

Triumferande påpekar Eberhard att kvinnor bidrar till att upprätthålla patriarkatet, till synes ovetande om att en grundläggande del av feministisk teori är att kvinnor bidrar till upprätthållandet av patriarkatet.

Eberhard är så övertygad om att han har rätt att han inte behöver bekymra sig om saker som att faktiskt sätta sig in i motståndarnas argument och teorier.

Postmodernism, radikalfeminism, queerteori, marxism och postkolonial teori klumpas ihop till en enda ideologi utan hänsyn till vilken spännvidd av idéer de innefattar.

Ännu värre blir det när han påstår att transpersoner med autism förmodligen inte är trans, och ifrågasätter att en person med schizofreni får genomgå könskorrigering.

Som psykiatriker borde han veta att sjukdomen oftast kommer i skov med friska perioder däremellan.

Han borde veta att det första man gör i en ofta flera år lång könsidentitetsutredning är att utesluta psykos.

Det som skiljer Det stora könsexperimentet från förebilder som Pär Ström och Jordan Peterson är att det inte riktigt finns något som Eberhard är tydligt för.

Där Peterson och Ström har ett tydligt patos i sina projekt att återupprätta män och manlighet, är Eberhards projekt ett slött ”mer naturvetenskap, mer fakta”.

Men fakta måste alltid tolkas och värderas.

Det är en bok sprängfylld av ideologi som vägrar erkänna att den är just ideologisk.

Den kommer utan tvekan att mötas av hyllningar och hurrarop från vissa mörka hörn av internet.

Det betyder inte att den är särskilt bra, för varken fakta eller naturvetenskap kan ge svar på ideologiska frågor.