”Så kan fackförbunden stoppa systemskiftet”
Valresultatet öppnar för ett systemskifte på arbetsmarknaden med drastiska effekter för fackligt arbete. Nu gäller det för facket att ta strid mot dem och att trycka tillbaka SD:s väljarstöd till nästa val, skriver Mats Engström, författare till rapporten Mångfald och sammanhållning (Tankesmedjan Tiden).
Den fackliga rörelsen gjorde en enorm insats inför valet. Sverigedemokraterna blev inte lika stora som befarat.
Socialdemokraterna nådde ett bättre resultat än många hade väntat.
LO och fackförbunden visade ännu en gång styrkan i svensk arbetarrörelse.
Ändå kan valresultatet leda till ett systemskifte på arbetsmarknaden med drastiska effekter för fackligt arbete.
Det är fortfarande oklart vem som kommer att styra landet, men tyvärr finns en majoritet i riksdagen för en rad försämringar.
Fler undantag från turordningsreglerna, minskade möjligheter till sympatiåtgärder och lagstiftning om jobb med lägre löner.
Hur har denna situation kunnat uppstå? Sverigedemokraternas framgångar bland LO-medlemmar är en avgörande faktor.
Fortfarande är Socialdemokraterna klart störst, men utvecklingen sedan år 2010 är ändå oroväckande.
Naturligtvis ska facket kämpa med näbbar och klor mot alla förslag till försämringar på arbetsmarknaden som eventuellt läggs fram.
Ett systemskifte tar tid, som tur är. Därför gäller det också att trycka tillbaka Sverigedemokraternas väljarstöd inför nästa val.
Det är viktigt att fortsätta det framgångsrika arbetet i årets valrörelse med samtal och opinionsbildning även i vardagen.
Sverigedemokraternas framgångar har flera orsaker, men en tydlig faktor är det bristande förtroendet för traditionella partiers förmåga att hantera en historiskt sett stor invandring.
Förutom kampanjer behöver fackförbunden därför även bredda synen på medlemmarnas intressen.
Den fackliga rörelsen gjorde en enorm insats inför valet. Sverigedemokraterna blev inte lika stora som befarat
Många LO-medlemmar bekymrar sig för sina barns uppväxtvillkor, inte minst i miljonprogramsområden och i mindre orter utanför storstäderna.
Att bryta segregation och diskriminering borde därför stå högre på den fackliga dagordningen. Samma sak gäller välfärdens kvalitet när befolkningen växer.
Ta de mindre orter där Folktandvården är huvudalternativet för att laga tänderna men där resurserna varit otillräckliga när många flyktingar kommit på samma gång med dålig tandhälsa och köerna växt.
Kunde fackförbund som IF Metall ha agerat mer kraftfullt för ökade resurser till tandvården?
Det skulle ha minskat stödet för Sverigedemokraterna. Eller otryggheten, till exempel bland många av Kommunals kvinnliga medlemmar.
Rädslan för brott är betydligt större hos kvinnor i ekonomiskt utsatta områden.
Både fackförbund och centralorganisationer engagerar sig på en rad andra områden som ligger utanför snäva arbetsmarknadsfrågor (som miljö, HBTQ-frågor, säkerhetspolitik).
Det borde i högre grad även gälla arbetet för social sammanhållning när befolkningen växer och allt fler har utländsk bakgrund.
Fackförbunden kan spela en viktig roll när arbetarrörelsen tar sig an den avgörande uppgiften att skapa en mer trovärdig politik mot segregationen.
Här finns ett samband med eftervalsdebatten om socialdemokratins politiska inriktning. Ensidig jakt på medelklassväljare i storstäder har bidragit till att undergräva partiets stöd i traditionella arbetargrupper.
LO och dess medlemsförbund behöver nu höja rösten för sina medlemmars livsvillkor. Det finanspolitiska ramverket behöver omprövas i linje med vad LO tidigare krävt, för att ge utrymme för ordentliga investeringar i social sammanhållning och infrastruktur.
Stödet behöver också öka till opinionsbildning som utgår från medlemmarnas villkor utanför centrala Stockholm.
Det är inget fel på att pengar används för nättidningar och tankesmedjor i Stockholms innerstad, men fackförbunden och LO borde ge minst lika mycket stöd till opinionsbildning i andra delar av Sverige och med en tydligare utgångspunkt i de fackliga medlemmarnas vardag.
Det var ett misstag av LO att inte använda intäkterna från försäljningen av aktier i Aftonbladet till fler offensiva satsningar på opinionsbildning.
Detta bör kompenseras med andra satsningar nu, annars är risken att fackliga intressen pressas kraftigt tillbaka kraftigt.
Fackförbunden och LO har gjort stora insatser mot diskriminering och rasism.
Det arbetet behöver fortsätta och intensifierats. Engagemang och nytänkande kan vända utvecklingen inför nästa val.