HRF-aktiv barista: Provanställning fungerar som ett vapen mot organisering
Obegripligt hur det kan ta mer än ett halvår att se om någon klarar jobbet. Det tycker den fackligt aktive baristan Andreas Törnqvist, som är emot förlängda provanställningar.
Andreas Törnqvist fick gå innan halvåret var slut från första baristajobbet i Stockholm. Numera är han fast anställd – efter en rad provanställningar – och fackligt aktiv.
Den 22 augusti innehöll en av tio annonser i Platsbanken ordet ”provanställning”.
Det visar Arbetets genomgång av alla 42 000 annonser den dagen.
I nästan en av fem annonser där restaurangbiträden söktes fanns ordet. Just i hotell- och restaurangbranschen är provanställningarna relativt vanliga enligt SCB:s siffror.
För sex, sju år sedan flyttade Andreas Törnqvist till Stockholm för en provanställning i branschen.
– Jag hade skaffat en andrahandslägenhet. Tänkte att ”Shit, nu har jag stadigt jobb i Stockholm! Nu ska det gå framåt!”, minns han.
Anställningen avbröts innan halvåret var slut, han fick flytta tillbaka och starta om.
I dag är han fast anställd barista, men med flera provanställningar bakom sig. Han är numera fackligt aktiv i HRF.
27-åringen säger sig ha sett den ena efter den andra i branschen anställas på prov för att fem månader senare få höra att det saknas utrymme för att ha dem kvar.
Han menar att det ofta helt saknats avsikt att låta jobbet bli fast. Facket kan inte göra så mycket, arbetsgivare får ju avsluta provanställningar.
– Tyvärr fungerar det här lite som ett vapen mot organisering. Folk är skärrade och ledsna, söker hjälp och får svaret att vi inget kan göra, säger Andreas Törnqvist.
En förklaring till återkommande provanställningar är att det är en genomgångsbransch som många lämnar efter en tid, vilket innebär många nyanställningar.
Andreas Törnqvist menar att ettåriga provanställningar därför skulle göra att många har bara provanställda, för folk slutar inom ett år.
Han tycker att det vore ”superproblematiskt” att förlänga tiden. Bland annat lyfter han att arbetsgivare vanligtvis är skyldiga att anpassa arbetet efter behov, och menar att det sätts ur spel när man är fri att säga upp den anställde.
Tyvärr fungerar det här lite som ett vapen mot organisering. Folk är skärrade och ledsna, söker hjälp och får svaret att vi inget kan göra
Andreas Törnqvists flickvän Martina Gahlin är lagerarbetare och fackligt aktiv i IF Metall, hon är med vid intervjun och skjuter in:
– Inom IF Metall är det väldigt tunga jobb. Du hinner slita ut en människa på ett år.
Hon drar slutsatsen att en lång provanställning gör det möjligt att sedan säga upp personen.
Enligt HRF:s avtalssekreterare Per Persson tar arbetsgivarsidan gång på gång upp frågan om längre provanställningar förhandlingsvägen. HRF:s linje är snarare att tiden kan kortas.
Andreas Törnqvist säger att man vanligtvis inleder ett nytt jobb med enstaka dagar för att testa, att det borde räcka men att man i stället sedan får provanställning.
– Och det finns ingen som behöver ett år för att se om en person är lämplig för jobbet.
Arbetet har sökt arbetsgivarorganisationen Visita som inte vill kommentera reglerna för provanställning.
