Gräns är en förtrollande film om utanförskap

RECENSION. Ingen kommer undan tulltjänstekvinnans Tinas näsa. Hon klarar av att sniffa fram både hemliga minneskort och flaskor med otillåten sprit.

Men så är Tina kanske inte helt mänsklig. Hon ser åtminstone inte riktigt ut som andra och har en stark längtan till skog och insekter.

När hon får kontakt med en person som börjar dra fram hennes mer djuriska egenskaper ställs plötsligt hela hennes grå tillvaro på sin spets.

Så börjar Ali Abbasis Gräns (prisvinnare i Cannes i år) som är baserad på en novell av John Ajvide Lindqvist och även om filmen delvis innehåller en klassisk deckarintrig, blir resultatet uppfriskande okonventionellt.

Här finns bland annat en sexscen som antagligen kommer att gå till filmhistorien som en av de galnaste någonsin, inte minst tack vare specialeffekter i världsklass.

Samtidigt är Gräns en gripande historia om utanförskap och identitet och Eva Melander är lysande i den krävande huvudrollen.

Allt är inte imponerande. Skådespeleriet svajar bland vissa birollsinnehavare och kombinationen av folksaga och thriller gör att Gräns i vissa stunder är farligt nära att bli en brutal buskis.

Detta är en film som ni definitivt inte har sett förut och är man i rätt sinnesstämning är det lätt att bli förtrollad av denna skruvade och överraskande saga.