Ferbes förslag värt att förverkliga
Förre IF Metall-ordföranden Anders Ferbes förslag att staten, företagen och de anställda tillsammans ska rädda jobb vid tillfälliga djupa kriser visar att den svenska modellen fungerar, skriver Arbetets politiska redaktör.
År 2009 slöt IF Metall ett krisavtal som skulle rädda både företag och arbetstillfällen undan finanskrisens härjningar.
Enligt avtalet skulle anställda under en begränsad tid kunna gå ned i arbetstid och lön och erbjudas utbildning.
Avtalet kritiserades, främst i borgerlig press, där kritikerna tyckte sig se att IF Metall öppnade för lönesänkningar.
Det var en grov feltolkning. Utvärderingar visade i stället att avtalet räddade cirka 12 000 jobb där de anställda efter krisen återgick till sina heltidstjänster med full lön.
Den utvärdering som också gjordes av de lokala avtal som en del tjänstemannaförbund slöt under samma kris gav en helt annan bild.
Tjänstemännens avtal var sällan tidsbegränsade och kringgärdades av färre regler. Resultatet blev att många tjänstemän fortsatte jobba heltid med lägre lön under krisen.
En stor del av dem fick inte heller tillbaka sina heltidstjänster.
Goda exempel ska tas tillvara. IF Metalls krisavtal var ett sådant exempel.
När nu IF Metalls förre ordförande Anders Ferbe i sin egenskap av regeringens utredare lägger fram ett förslag för hur vi ska rädda jobb under tillfälliga djupa kriser är det värt att förverkliga.
Förslaget liknar 2009 års krisavtal men med den skillnaden att företagen, de anställda och staten tillsammans ska täcka upp den anställdes inkomstförlust med en tredjedel var.
Att vid tillfälliga djupa kriser hjälpas åt att rädda jobb, lön, heltidstjänster och företag är den svenska modellen, inte att låta de anställdas arbeten bli en buffert.
