Det var för två år sedan som kvinnan kom till en anställningsintervju, där hon träffade tre olika personer från företaget. Den ansvarige chefen var en av dem.

Han avbröt intervjun när kvinnan inte ville skaka hans hand för att hälsa.

Hon ville i stället föra handen mot hjärtat, med hänvisning till den inriktning av islam hon själv tillhör.

Kvinnan frågade chefen om det varit okej om hon avböjt handhälsning på grund av bacillskräck. Han svarade att det inte skulle vara ett problem.

Den manlige chefen ansåg sig kränkt. Han hänvisade också till en företagspolicy om jämställdhet, där det framgår att man inte får vägra hälsa på någon av motsatt kön.

Kvinnan vände sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) som drev fallet till Arbetsdomstolen (AD).
 
Arbetsgivarsidan ansåg att det aldrig handlade om diskriminering eftersom majoriteten av troende muslimer inte har problem att skaka hand med någon av motsatt kön.

Men AD går på DO:s linje, om indirekt diskriminering. Det vill säga att en grupp faktiskt utesluts från att söka jobb hos den här arbetsgivaren.

Enligt AD skyddas inte bara religion, utan även vissa religiösa manifestationer av Europakonventionen, som Sverige ska följa.

Och där ingår friheten att inte vilja skaka hand på grund av sin trosuppfattning, om det inte anses nödvändigt i arbetet på något sätt.

Dessutom anser domstolen att den tolkning av islam som kvinnan tillhör visserligen rimmar illa med ”utgångspunkten om ett jämställt arbetsliv”.

Men att det i det här fallet inte innebär att en person som hälsar på ett annat sätt än många andra, skulle kunna följa andra krav som ställs på jämställdhet. Därmed blir en sådan policy som företaget hade indirekt diskriminerande.

Kvinnan får 40 000 kronor i ersättning.

Två av domstolens ledamöter var skiljaktiga, det vill säga hade en annan åsikt än majoriteten.