Jesper Bengtsson: Snabb och kaxig som Usain Bolt

1900-talets omvandling av arbetsmarknaden kan jämföras med svenska sprinterlöpare under förra seklet.

Alla var säkert bra för sin tid, men ingen kom någonsin under 10 sekunder på 100 meter. Och i dag är det ingen som minns deras namn.

Vår tids strukturomvandling är mer som Usain Bolt.

Stark, kaxig och det går något rent överjävligt fort.

I en tid då den politiska debatten handlar om helt andra saker kan det vara på sin plats att påminna om att detta borde vara valets viktigaste fråga: Datoriseringen av arbetsmarknaden.

Det kanske låter trist, men faktum är att det handlar om hela vår framtid som arbetande människor.

Vi vet också att stora samhällsförändringar går lättare att hantera om det finns en bred politisk enighet om vägen framåt. Finns det en sådan vilja till samtal och dialog?

Under 1900-talet byttes en stor del av arbetskraften i jordbruket och industrin ut mot maskiner.

Båda sektorerna försörjde under lång tid över hälften av befolkningen. I dag arbetar 3 procent av arbetskraften inom jordbruket och 11 procent inom industrin.

I stället har tjänstesektorn vuxit.

Men nu kommer även den att genomgå en snabb rationalisering.

Och eftersom teknikutvecklingen går fortare kommer även jobben att försvinna i en hastighet som kommer få tidigare strukturomvandlingar att framstå som en storm i ett vattenglas.

Förra året publicerade Stiftelsen för strategisk forskning en rapport som visade att 53 procent av dagens anställda kan ersättas av digital teknik inom de två närmaste decennierna.

Vi tar de siffrorna en gång till.

53 procent av alla jobb kan vara borta om 20 år.

Yrken som maskinoperatörer, montörer, försäljare, kassapersonal, bokföringsassistenter och renhållningsarbetare löper alla över 90 procents risk att bli utbytta mot maskiner.

Eller ta chaufför, som i dag är det vanligaste yrket bland män. Vad ska de göra när alla fordon blir självkörande?

Det är förstås omöjligt att säga något om vilka konsekvenser detta kommer att få.

Ekonomin har alltid varit bra på att hitta nya arbeten inom nya sektorer. Varför skulle den kreativa kraften bli mindre nu?

Samtidigt går det inte komma ifrån att hastigheten i omvandlingen kommer kräva enorma insatser.

Dagens utbildningssystem kommer inte att räcka till när miljoner människor ska skolas om till nya yrken. Det kräver stora utbildningsprogram från staten och kommunerna.

”Ungefär två miljoner personer på den svenska arbetsmarknaden kan i dag vara i behov av vidareutbildning som de inte räknar med att få av sin arbetsgivare”, skrev utredarna German Bender och Roger Mörtvik nyligen på DN debatt.

Utvecklingen kräver också att staten tar ett ännu större ansvar för forskning, utveckling och investeringar för att stimulera nya sektorer.

Ingen vet exakt vad sådana politiska paket bör innehålla, och kanske är det därför det pratas så lite om de här frågorna i valrörelsen. Det är svårt att göra valaffischer på digitaliseringen.

Däremot kan vi vara helt säkra på att framtidens utmaningar, på samma sätt som 1900-talets, kommer kräva breda uppgörelser på arbetsmarknaden.

Ekonomin har alltid varit bra på att hitta nya arbeten inom nya sektorer. Varför skulle den kreativa kraften bli mindre nu?

Både facket och arbetsgivarna har en viktig roll att spela.

Vi vet också att stora samhällsförändringar går lättare att hantera om det finns en bred politisk enighet om vägen framåt. Finns det en sådan vilja till samtal och dialog?

Kanske inte mitt i brinnande valrörelse. Men efter valet? Om några månader får vi svaret på den frågan.