Torun Carrfors: Att prioritera men inte välja bort

På lunchen sitter vi ute i majvärmen. Den lilla gräsplätten utanför mottagningen är full med vitklädd sjukvårdvårdspersonal.

Vi pratar om det fina med att vara sjuksköterska.

Och om Socialdemokratins nya obehagliga utspel.

Först på väg hem från jobbet ser jag sambandet mellan samtalen över lunchmatlådorna.

Bland det vi konstaterade att vi tycker allra mest om som sjuksköterskor är vårt tydliga uppdrag. En självklar etisk kod. En tydlig lagstiftning.

Alltid vet vi att vårt uppdrag är att ge vård först, till den med störst behov.

Morgan Johansson låtsas som om vi måste ställa den gravida mot den gamla med höftfraktur. Så gör vi aldrig

Att målet med vårt arbete är en jämlik vård och en god hälsa för hela befolkningen.

Att vård inte bara ska ges till den som är akut sjuk. Inte heller bara den till den som bäst kan betala för sig.

Morgan Johansson, socialdemokrat och justitieminister, har samma dag twittrat om satsningen på avgiftsfri kollektivtrafik för unga under sommarlovet.

Och att den varit möjlig tack vare åtstramningar i asylpolitiken.

Retoriken att ställa två grupper, unga människor och människor på flykt, mot varandra gör mig illamående.

Men får mig också senare på eftermiddagen att sända en tacksam tanke till min yrkesprofession som håller människovärdet högt.

Jag kommer att tänka på en gruppövning som handlar om att lära känna varandra.

Den utgår från ett tänkt scenario: gruppen kommer till en flyg-olycka/båtolycka/hamnar på en öde ö.

Där ska vi gemensamt välja vilken eller vilka personer som ska räddas, och vilka som ska ratas.

Ofta finns det någon gravid, som givetvis väljs. Och någon gammal, skadad man, som ofta väljs bort. Det är ett rätt obehagligt sätt att lära känna varandra på.

Socialdemokraterna verkar tro att det är den leken vi leker nu. Fast med riktiga människoliv.

Att några måste väljas och några helt ska väljas bort. De verkar ha glömt, att det inte alltid är så prioriteringar går till.

Jag vill innan jag fortsätter, så klart säga att jag vet att det ibland är oerhört frustrerande för patienter att söka vård.

Retoriken att ställa två grupper, unga människor och människor på flykt, mot varandra gör mig illamående

Det är helt sant att vi ibland går på knäna, att vi och vården brister

Men. Vad vår ambition är att både ge vård till de med störst behov och att hälsan i hela vårt samhälle ska vara god och jämlik. Jag skulle vilja påstå att vi ganska ofta lyckas.

Det innebär att både den gravida födande och den gamla skadade ska ha vård direkt, så klart. Deras behov är omedelbart och stort.

Men den unga mannen, med halsont sedan ett dygn behöver varken antibiotika eller läkartid nu för sin virusinfektion.

Blir han påtagligt sämre, då prioriterar vi om.

Hon som vill ha nytt preventivmedel behöver inte heller en tid akut. Hon kan vänta en dag eller en vecka på att komma till sin barnmorska.

Vi i vården prioriterar hela tiden tillsammans med resten av samhället vilka resurser som ska användas var.

Morgan Johansson låtsas som om vi måste ställa den gravida mot den gamla med höftfraktur. Så gör vi aldrig.

Den gravida får inte vård för att den gamla med höftfraktur dör ensam i sitt hem.

Och jag är övertygad om att det inte heller är så vårt samhälle ska fungera.

Att det enda möjligheten för barn att åka gratis buss i sommar, är att samtidigt låta andra barn och familjer drunkna i medelhavet.