Självsäkert ramlar Lööf i alla fallgropar för ett pekoral

RECENSION. Av någon outgrundlig anledning skriver partiledare böcker.

Så även Centerpartiets Annie Lööf. Böckerna är i sig ganska snarlika.

En avstämning av sin egen politiska gärning uppblandad med mer eller mindre ärliga självbiografiska teman.

Sanningens ögonblick ramlar i alla de fallgropar som kan göra den till ett liberalt pekoral.

Lööf är beredd att dö för min rätt att uttrycka mig, hyllar e-handel och citerar Hans Rosling om att allt egentligen är toppen.

Det är en driftig politiker som träder fram. Vid varje tal får hon stående ovationer och publiken rörs till tårar.

Jag skulle säga att den riktar sig till en målgrupp som inte nödvändigtvis behöver gilla sig själv, men som absolut måste gilla Annie Lööf

Hon hade MVG i allt. Lööf ler åt tanken att människor överraskas av att hon gör vanliga saker som att köpa mjölk på Ica.

Även övermänniskor är ju som folk är mest.

Närmast till hands att jämföra med ligger Maud Olofssons Jag är den jag är från 2014.

Maud Olofssons bok satte, mer eller mindre omedvetet, fingret på något relevant – att hon i sin ambition att krossa socialdemokratins styre av Sverige var beredd att offra hela sitt parti.

Lööf går i en annan riktning. Hon är en liberal värdefrågepolitiker som är övertygad om att bästa verktyget för integration är Gnosjöanda.

På bokens 293 sidor förekommer ordet ”jag” 1 772 gånger, det är lite drygt 2,2 procent av bokens innehåll

Den stora politiska fienden är nationalism och högerextremism.

Värt att nämna är att hon till förmån för den kampen tycks ha lämnat sin företrädares sossehat bakom sig.

Socialdemokraterna nämns knappt i boken. Något som är närmast unikt för en bok skriven av en borgerlig partiledare.

Den borgerliga allians som Maud Olofsson stoltserade med att ha varit arkitekt till är även den frånvarande.

Och kanske är det där fingret ska sättas ned i Sanningens ögonblick. Boken kan läsas som en trevare till socialdemokratin om en sådan skulle behövas efter valet.

Vem ska läsa den då? Jag skulle säga att den riktar sig till en målgrupp som inte nödvändigtvis behöver gilla sig själv, men som absolut måste gilla Annie Lööf.

För jagsvag är inte ett ord som beskriver Sanningens ögonblick. Tvärtom.

På bokens 293 sidor förekommer ordet ”jag” 1 772 gånger, det är lite drygt 2,2 procent av bokens innehåll.