Diskussionen om samtidens och framtidens arbetsliv är glödhet, i Norden och resten av världen. Inte minst präglas diskussionen av de effekter digitaliseringen får, på arbetsmarknaden och för arbetstagarna. Men, i den nordiska fackföreningsrörelsen har vi hanterat förändringar och omställningar tidigare och är väl förberedda.

Vårt viktigaste budskap är följande: Vi måste blicka bakåt och lära av historien för att gå in i den digitala framtiden! Detta kommer vi att framföra när den svenska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) denna vecka bjuder in till en nordisk konferens om framtidens arbetsliv med anledning av FN-organet ILO:s 100-årsjubileum nästa år.

I den nordiska fackföreningsrörelsen är vi i grunden positiva till ny teknologi, digitalisering och vad detta kan medföra. Ny teknologi har möjliggjort en bättre arbetsmiljö, högre lön och mer välfärd. Men, baserat på våra erfarenheter från tidigare ändrings- och omställningsprocesser har vi också ett antal konstruktiva råd om vad som krävs för att digitaliseringen ska bli så lyckad som möjligt för hela samhället. Nyckeln är den nordiska modellen.

För det första: Arbetstagarna måste vara en del utvecklingen. Vinster från ny teknologi ska fördelas rättvist och jämlikt; teknologin är till för människan. Det sker genom fackligt inflytande och partssamarbete. Det finns också starka samhällsekonomiska skäl för detta. Övertygande forskning från OECD, IMF och Världsbanken pekar på att ekonomier, som de nordiska, med en hög facklig organisationsgrad och bred kollektivavtalstäckning också kännetecknas av hög produktivitet, hög konkurrenskraft och stor förmåga att verka utjämnande och dämpande i tider av ekonomisk oro.

För det andra: Vi måste investera i utbildning och kompetensutveckling. En klar strategi för investeringar i utbildning och omställning lyfter samhället som helhet. Ny forskning från OECD visar att det, särskilt i Norden, endast är en liten andel jobb som helt går att automatisera. I de allra flesta fall handlar det i stället om att arbetsuppgifterna till viss del förändras och kräver högre kompetens. Därför behöver vi, om Norden ska fortsätta vara konkurrenskraftigt, diskutera och investera i omställning, utbildning och livslångt lärande. Kompetensutveckling behöver lösas nationellt i trepartssamtal mellan fack, arbetsgivare och regeringar; på sektors-, bransch- och företagsnivå mellan arbetsmarknadens parter; liksom mellan den enskilde anställde och dennes arbetsgivare på den lokala arbetsplatsen.

För det tredje: En tydlig diskussion om investeringar är nödvändig. Ny teknologi är vägen till ökad produktivitet samtidigt som det möjliggör ett bättre arbetsliv. Det ökar konkurrensförmågan, fyller orderböckerna och skapar nya företag samtidigt som etablerade företag kan fortsätta att utvecklas. Även offentlig sektor bör investera i ny teknologi och nya lösningar som bidrar till att de nordiska välfärdssamhällena fortsätter att vara hållbara och inkluderande.

För det fjärde: Vi menar att de nordiska regeringarna bör fokusera på inkludering, partssamarbete och social dialog i diskussioner om sam- och framtidens arbetsliv – även utanför vår region. De nordiska erfarenheterna talar för detta. Vi föreslår därför att Norden inom ramen för EU:s kommande långtidsbudget (från 2021) tar initiativ till en helt ny EU-fond för partssamverkan med syftet att främja uppbyggnad, kapacitetsbyggande och utveckling av starka, oberoende och effektiva system för social dialog i de EU-länder där detta behövs.

Det är genom partssamarbete och social dialog, i samtal och förhandlingar mellan fack, arbetsgivare och politik som vi behöver diskutera och finna lösningar på hur vinster från ökad produktivitet ska fördelas. I ett arbetsliv som påverkas, och till viss del kanske organisatoriskt förändras genom digitaliserings- och automatiseringsprocesser, behöver vi diskutera fenomen såsom ofrivilligt och påtvingat företagarskap – så kallade falska egenföretagare. Arbetstagare sysselsatta i plattformsekonomin får inte arbeta i ett arbetsrättsligt ingenmansland. Vi behöver också diskutera skatteregler, nationellt och internationellt, för att motverka skatteflykt. Internationella företag ska också bidra till samhället. Lika viktigt är det att diskutera dataskydd och IT-säkerhet, för den enskilde arbetstagaren och medborgaren.

Det är detta som kännetecknar de nordiska länderna och den nordiska modellen. Att vi kan se utmaningarna och omvandla dem till möjligheter. Men – och det här är viktigt – då behöver vi en vital dialog mellan fack, arbetsgivare och regeringar så att vinsterna från ny teknologi kommer arbetstagaren, människan och samhället till del.

Vi välkomnar att Nordiska ministerrådet har tagit fasta på temat för ILO:s 100-årsjubileum och vill bidra till utvecklingen av framtidens arbetsliv. Men det räcker inte med fokus och festtal. Den nordiska modellen och alla dess element måste vårdas, användas och utvecklas varje dag. Det har historien lärt oss.

Karl-Petter Thorwaldsson, Ordförande NFS – Nordens Fackliga Samorgani­sation* och LO Sverige
Eva Nordmark, Ordförande, TCO Sverige
Göran Arrius, Ordförande, Saco Sverige

Lizette Risgaard, Ordförande, LO Danmark
Bente Sorgenfrey, Ordförande, FTF Danmark
Lars Qvistgaard, Ordförande, Akademikerne Danmark

Jarkko Eloranta, Ordförande, SAK Finland
Antti Palola, Ordförande, STTK Finland

Georg F. Hansen, Ordförande, Samtak Färöarna

Gylfi Arnbjörnsson, Ordförande ASÍ, Island
Elín Björg Jónsdóttir, Vice Ordförande NFS – Nordens Fackliga Samorgani­sation och Ordförande BSRB, Island
Þórunn Sveinbjarnardóttir, Ordförande BHM, Island

Hans-Christian Gabrielsen, Ordförande, LO Norge
Ragnhild Lied, Ordförande, Ordförande, Unio Norge
Jorunn Berland, Ordförande, Ordförande, YS Norge

Magnus Gissler, Generalsekreterare, NFS – Nordens Fackliga Samorganisation

*Nordens Fackliga Samorgani­sation, NFS, är paraplyorgan för den nordiska fackföreningsrörelsen och samlar nästan 9 miljoner fackligt anslutna medlemmar.