Parterna löser helst las-frågor själva
Både Teknikföretagen och IF Metall anser att las motverkar fasta anställningar. Men ingen av dem jublar över att las blir en valfråga – parterna löser hellre problemet själva.
Anders Weihe, Teknikföretagen och Niklas Hjert, Unionen, var några som diskuterade parternas betydelse gällande las.
Valår brukar betyda att debatten om anställningsskyddet tar fart, och 2018 är inget undantag.
Allianspartierna går till val på att förändra turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, las – alltså reglerna om vem som får stanna och vem som får gå när företag drar ner personalen på grund av arbetsbrist.
Deras tanke är att de anställdas kompetens, inte anställningstid, ska avgöra.
Socialdemokraterna vill å sin sida avskaffa allmän visstidsanställning och förhindra så kallad hyvling, alltså att arbetsgivare minskar personalens anställningsgrad utan hänsyn till anställningstid.
– Men att ändra enskilda bestämmelser löser inte grundproblemen. Det kan tvärtom rasera systematiken i anställningsskyddet och skapa nya svårigheter, säger Anders Weihe, förhandlingschef vid Teknikföretagen, som i dag har stått som värd för ett seminarium om las.
Enligt Teknikföretagen är det största problemet den osäkerhet företagen känner inför att anställa.
Om personen inte passar – går det då att hävda att det finns saklig grund för uppsägning?
– Effekten av denna osäkerhet är att företagen ställer för höga kompetenskrav, säger Anders Weihe. De får svårt att hitta folk att anställa, och i stället hyr de in personal.
– Och då de väljer att inte anställa blir det omöjligt för unga och nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.
IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic avvisar inte den problembeskrivningen.
– Fastän las säger att tillsvidareanställning ska vara huvudregeln anställs våra medlemmar på visstidsanställningar och tvingas leva i ovisshet. Eller också tar företagen in bemanningsanställda och F-skattare.
– När arbetsgivarna föredrar bemanningsanställda trots att de är dyrare inser vi att det är något som inte funkar. Kanske behövs en lättare väg in och en lättare väg ut för personer som är oprövade? IF Metalls kongress gav oss uppdraget att titta på sådana lösningar, där bättre omställningsstöd måste vara en del.
Som Arbetet berättat har LO och Svenskt Näringsliv nyligen inlett förhandlingar om förändrat anställningsskydd och stärkt omställningsstöd.
Vid dagens seminarium gjorde Anders Weihe, Darko Davidovic och Unionens förhandlingschef Niklas Hjert klart att de föredrar att parterna gör om anställningsskyddet själva framför politiska ingrepp (även om Niklas Hjert tonade ner problemen med las).
Som stöd för diskussionen presenterade forskaren Mats Glavå en ny bok som förklarar anställningsskyddets struktur, och beskriver vilka verktyg som står till buds för att förändra det.
Boken är ett resultat av forskning som Teknikföretagen har finansierat – men, enligt Mats Glavå, inte försökt påverka.
En tänkbar väg för den som vill förändra anställningsskyddet radikalt – fastän Mats Glavå inte lämnar några rekommendationer – är att ta bort kärnan i las, nämligen kravet på saklig grund för uppsägning.
Det skulle då bli fritt att säga upp – vilket skulle behöva balanseras med avgångsvederlag.
Fördelarna skulle ligga i förenkling och ökad förutsägbarhet för både företag och anställda.
– Och tillsvidareanställning skulle bli huvudregel på riktigt, tillägger Mats Glavå.
När Arbetet ber Anders Weihe att skissa en möjlig lösning blir svaret:
– En inledande period av anställningen, kanske tre år, där kravet på saklig grund för uppsägning inte gäller. Och så omställningslön i stället för turordning utifrån anställningstid. Men kostnaden för att säga upp efter lång anställning bör vara bör högre än att säga upp efter kort tid.
