I nummer 8 av Arbetet fanns en utmärkt genomgång av de hot som finns mot arbetsrätten i de borgerliga partiernas vallöften.

Men de allvarliga hoten mot strejkrätten fanns inte med.

Strejkrätten är arbetstagarnas enda verksamma medel för att genom kollektivavtal förbättra arbetstagarnas villkor.

Här är några av de förslag till inskränkningar i strejkrätten som ligger på bordet i 2018 års valrörelse.

• Förbud mot stridsåtgärder om det redan finns ett gällande kollektivavtal. Det är i praktiken omöjligt att genomföra ett sådant förbud utan att öppna för lönedumpning, eftersom resultatet  blir att arbetsgivaren väljer avtal, och då det billigaste.

Här är arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) i sin utredning om förbud mot konkurrerade kollektivavtal i gott sällskap med Liberalerna.

• Proportionalitetsprincip, det vill säga en konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess konsekvenser och dess effekter för företagen och tredje man.

Proportionalitet verkar ju vara en förnuftig ordning, men när det gäller strejkrätt innebär en sådan regel att lagligheten i nästan varje stridsåtgärd kan prövas i domstol, och att makten över beslut om stridsåtgärd flyttas från parterna.

Man kan förstå att en sådan här ordning står högt på Svenskt Näringslivs önskelista. Men här hänger samtliga Allianspartier på i sina vallöften.

• Förbud mot sympatiåtgärder. Sverige har ingen minimilönelagstiftning utan den svenska modellen bygger på att det är kollektivavtalet som är normen. Utan rätt till sympatiåtgärder är denna lönemodell omöjlig att upprätthålla.

Minskade fackliga möjligheter att upprätthålla lönenivåer. I förlängningen ger det minimilönelagstiftning, vilket erfarenhetsmässigt ger sämre lönenivå. Här är samtliga Allianspartier uppe på vagnen.

• Endast stridsåtgärd där det finns medlemmar. Även detta innebär ett hot mot modellen om kollektivavtalet som lönenorm.

På arbetsplatser där arbetsgivaren är fackföreningsfientlig innebär det dessutom att facket måste redovisa vilka som är medlemmar, med risk för att dessa kommer att trakasseras.

• Förbud mot samhällsfarliga konflikter. Här finns en reglering i Huvudavtalet, vilken har fungerat väl i över 80 år.

En lagreglering innebär att man flyttar makten över strejken från parterna till staten, och dessutom oändliga möjligheter för arbetsgivaren att störa en facklig stridsåtgärd. Detta förbud har KD och Liberalerna på sin önskelista.

Moderaterna ligger rätt lågt, men partiets väg åt höger gör att de sannolikt snart hänger på alla förslagen.

SD stödjer i de flesta fall borgarnas reaktionära arbetsrättsförslag, så även om det finns uttalanden om att de inte ska röra strejkrätten är risken stor för majoritet för de flesta av förslagen i nästa års riksdag.

Det anmärkningsvärda är att samtliga förslag ovan fanns med redan 2005 i Svenskt Näringslivs PM Den svenska modellen har kantrat.

Så arbetsgivarna torde i år inte ha något stort problem med vilket parti de ska välja i årets val, det är bara att blunda och peka.

Men vad ska arbetarna rösta på?