Ordet solidaritet har försvagats. Ett ord som kommer från franskan med den ursprungliga betydelsen gedigen, fast, enhetlig.

I Sveriges socialistiska historia är det starkt sammankopplat med vår syn att hjälpa varandra.

Att i vårt samhälle ska varje människa göra sådant som är nödvändigt för allas välfärd. Folkhemmet, helt enkelt.

Men vad har hänt? Ser vi en försvagning av sammanhållningen?

Hör det ihop med vårt egoistiska tankesätt som konkurrerar ut solidariteten?

I dag pratar vi om oss själva som varumärken.

Ju hårdare du är i ditt språk mot andra människor desto snabbare blir du känd och sprider ditt ”varumärke”.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Redan på 90-talet blev ordet snäll ett ord som väckte hån. Även kor är snälla sas det.

I dag är snäll detsamma som dum. Hur kunde det bli så här?

Har de högerextrema lyckats sprida sitt hat ända in i den vanliga svenska folksjälen?

Den vanliga högern sprider också en rädsla som äter upp vår trygghet och i slutänden vår solidaritet.

Jag ser de partier som stolt burit ordet solidaritet förändras till rädda partier.

Kvar står för oss att hantera hatet och fattigdomen.