Helena Gillinger: Känner mig sporrad att skriva
Arbetarskrivares stipendium har delats ut till en icke-etablerad skribent sedan 1995. Arbetet fick en intervju med årets vinnare, Helena Gillinger, som vinner priset för sin novell ”Trettiosju timmar i Köpenhamn”.
Hur känns det här?
– Jag blev jätteglad förstås, känner mig uppmuntrad och sporrad att skriva och slutföra det skrivprojekt jag jobbar med.
Du har vunnit priset för din novell ”Trettiosju timmar i Köpenhamn”. Vad handlar den om?
– Novellen handlar om några människor som angår varandra på olika sätt. De ska göra en gemensam badutflykt i Köpenhamn, en utflykt med komplikationer som ändå blir trevlig till slut.
Berätta lite om vad du har gjort innan!
– Oj! Jag har säkert haft hundra jobb. Eller inte riktigt kanske men många. Och gått på massa skolor. På 90-talet jobbade jag mest i omsorgen och som skötare i narkomanvården. Sen utbildade jag mig till journalist på JMK och efter det varvade jag skrivande frilansjobb och vikariat med vårdjobb. Jag har jobbat en del på min systers bokhandel också. Och under senare tid har jag jobbat med läs- och skrivfrämjande projekt på Författarcentrum.
Vad är en arbetarförfattare enligt dig?
– En arbetarförfattare är författare som skriver om människors villkor och erfarenheter i samhället. Jag tänker att samhället framträder hos en arbetarförfattare.
Vilka författare har varit viktiga för dig?
– Ska jag säga tre stycken så säger jag Lisa Tetzner, Fjodor Dostojevskij och George Orwell. Och Joyce Carol Oates läser jag gärna.
Kommer vi få läsa något mer litterärt av dig framöver?
– Hoppas det! Jag har mycket på gång.