Gröna satsningar ger jobb i fattiga länder

Gröna jobb handlar inte bara om laddstolpar och solpaneler.

Utvecklingsländerna gör det på sitt eget sätt. Uganda ligger i täten för ekologiskt jordbruk och Brasilien bekämpar korruptionen med hjälp av sina renhållningsarbetare.

Efter finanskrisens utbrott 2008 lyftes gröna jobb fram som ett alternativ för att få fart på sysselsättningen och samtidigt bidra till klimatarbete och fattigdomsbekämpning.

För några år sedan menade FN att övergången till en koldioxidsnål och hållbar ekonomi kunde skapa mellan 15 och 60 miljoner arbetstillfällen. Tittar man på den globala arbetsmarknaden för förnybar energi beräknas den sysselsätta runt åtta miljoner människor idag.

Det är fortfarande en droppe i havet på den globala arbetsmarknaden. Det finns ingen garanti för att omställningen ökar den totala sysselsättningen eftersom det samtidigt försvinner jobb i andra branscher.

Men arbetet är viktigt för många utvecklingsländer som är utsatta för klimateffekter och snabb ekologisk utarmning.

Vad är då egentligen ett ”grönt jobb”?

I Sverige har begreppet fått en ganska industriell prägel där tankarna går till solenergi och vindkraft eller möjligen ekologiskt jordbruk och gröna näringar.

Men begreppet kan vara mycket bredare än så, egentligen går det att tala om alla jobb som på något sätt bidrar till att minska miljö­belastningen.

Enkelt uttryckt handlar det om ett industrijobb som producerar miljövänliga produkter, men ett vanligare sätt att räkna är aktiviteter som, direkt eller indirekt, förbättrar ekosystemen och minskar utsläppen av klimatgaser. Utöver detta går det att lägga till en social aspekt, alltså jobb som har drägliga arbetsvillkor.

I Afrika, Asien och Latinamerika finns exempel på framgångsrika satsningar för att skapa just gröna jobb.

UGANDA: Småbönder i landet använder traditionella metoder utan tillsatser av konstgödsel och bekämpningsmedel – i snitt cirka ett kilo konstgödsel per hektar, vilket är ovanligt lite jämfört med grannländerna. Snittet i Afrika söder om Sahara är annars nio kilo.

Under de senaste 25 åren har det vuxit fram en marknad med över 400 000 ekologiska lantbrukare – näst flest i världen efter Indien. Här fortsätter man med arbetsmetoder som roterande växtföljd, biologiska bekämpningsmedel, stallgödsel och kompost.

Ugandas certifierade bönder exporterar mycket av varorna till den snabbt växande globala marknaden för ekologiska livsmedel.

BRASILIEN: Ett extremt urbaniserat land med cirka en halv miljon sophämtare och skräpsamlare. De flesta jobbar svart och oorganiserat. Det är ett ohälsosamt liv som ökar risken för sjukdomar och ger upphov till föroreningar i vattendragen.

De senaste tio–femton åren har de brasilianska myndigheterna satsat på att få bukt på problemet och skapa ordning i branschen. Många städer har byggt återvinningsstationer och lanserat sysselsättningsprogram för att förbättra arbetsvillkoren och göra renhållningsarbetare av skräpsamlarna.

I  Brasiliens största stad São Paulo samlas varje år ihop 350 000 ton skrot och annat material. Skräpsamlarna jobbar i små arbetslag eller kooperativ som lämnar av sina laster vid någon av de hundratals återvinningsstationer som satts upp. Mängden återvunnet material har på det sättet stigit och uppgick 2013 till ett insparat värde av 5,5 miljarder dollar, cirka 45 miljarder kronor.

BANGLADESH: Landet befinner sig i krig mot klimatförändringar och naturkatastrofer. Cyklonen Sidr 2007 gjorde över tre miljoner människor hemlösa. Härtill kommer inträngningen av saltvatten som förstör jordbruket i dessa områden för lång tid framåt.

Stora nationella och internationella satsningar har gjorts för att förbättra situationen. Bland annat hittas här The Coastal Embankment Improvement Project, som är ett geotekniskt jätteprojekt som går ut på att flytta över jordmassor och bygga högre flodbäddar, utrustade med betongblock och kulvertar.

Projektet ovan, liksom många andra, innebär en mängd enkla bygg- och konstruktionsjobb som sysselsätter 100 000-tals i de drabbade områdena. Världsbanken uppskattar att totalt cirka 1,7 miljoner människor i landet arbetar med någon form av klimatanpassningsåtgärder.

MAROCKO: Byggde nyligen klart en av världens största solpanelsanläggningar i staden Ouarzazate – med en kapacitet på 580 megawatt vilket räcker till ungefär en miljon hushåll. Här används avancerad spegelteknik som kan fortsätta att producera energi i mörker, tack vare att värmen lagras i smält salt.

Över ett tusen byggjobbare, mestadels marockaner, färdigställde den första delen av anläggningen för ett par år sedan. Den kopplades på det nationella nätet i februari 2016. För sin export är Marocko däremot fortsatt beroende av att Spanien förstärker sitt kraftnät till Frankrike och Tyskland.

Erik Klefbom