Nedmontering av en parkbänk speglar samhället
Arbetets krönikör om att nedmonteringen av den populära parkbänken kan kännas som en bild av vårt samhälle.
När vårens sol börjar titta fram genom de vintertunga molnen sprider det sig en känsla av eufori i mig.
Jag tänker att jag klarade en vinter till med mörker och kyla.
Min promenad med hunden går med lättare steg och vissa fåglar har redan ändrat sitt läte till vårens häckningssång.
För många med psykiska problem och beroendeproblematik är solen också väldigt skön.
De samlas i grupper utmed vattnet på de platser där solen värmer och dricker sin alkohol tillsammans.
Integrationen ser ut att fungera bättre för dem än det övriga samhället. De har drogen gemensamt.
Vissa parkbänkar blir extra populära bland medborgare med psykisk ohälsa.
De bänkar som står mitt i vårt vardagliga liv. Mitt i tryggheten av människor och livet i staden.
Där kan de utslagna vara med sina droger men ändå vara synliga och få ett visst skydd av oss som passerar.
Sup gärna ihjäl er men inte här bland oss friska. Gå under jorden så vi slipper se att vi inte kan ta ansvar för de allra svagaste
För ett par veckor sedan kom det två personer med arbetskläder och monterade bort en av de populära bänkarna.
Bilan smattrade högt och cementen i trottoaren fick djupa hål.
Nedmonteringen av den populära parkbänken kändes som en bild av vårt samhälle.
Sup gärna ihjäl er men inte här bland oss friska.
Gå under jorden så vi slipper se att vi inte kan ta ansvar för de allra svagaste.
Som om vi inte vill se att vi monterar ner vår välfärd.
När bilans ljud har tystnat bär de bort bänken och vårens solstrålar försvinner bakom ett svart moln.
Det har börjat blåsa igen, mycket kallt.
