Min vän och kollega som jobbar på akutmottagningen, två trappor ned från min vårdavdelning, berättar när vi tar följe hem från jobbet om sin mardrömsdag.

Hon och hennes kollegor har under dagen skuggats av en inhyrd konsult som ska få dem att bli mer effektiva.

Trött suckar hon över hur han varit i vägen, ställt obegripliga frågor (eftersom han aldrig själv arbetat på ett vårdgolv och därmed saknade basal kunskap) och antecknat siffror i ett block.

Några månader senare kom förslaget från konsulterna. Arbetet på akutmottagningen skulle omorganiseras utifrån principen som tidigare använts på bilfabriker.

Varje anställd skulle ha sin specifika uppgift: Ställa frågor. Ta prover. Sätta infarter. Göra bedömning. Ge mediciner. Övervaka. Följa upp.

Precis så som varje anställd som byggde en bil skulle ha sin specifika mutter att montera.

…när metoden ska omsättas i praktiken höjs röster från vårdpersonal om att det inte är anpassad till vår verklighet

Torun Carrfors

Personalen protesterade så klart. Försökte förklara att människor inte är som bilar, utan väsentligen mer komplexa.

En blodprovstagning är också information om smärtan i magen är avledbar eller inte. En infart och en patientskjorta också en möjlighet att titta på rörelsemönster hos patienten.

Ett glas vatten också en första möjlighet till vårdallians.

Ändå infördes nya arbetssätt på vårdgolven. Byggt av konsulter med tidtagarur och en föreställning om att sjuka människor går att jämföra med bilar som ska monteras.

Det gick inte särskilt bra alls.

Nu är det nya tider. Läser i tidningen om nya konsulter som fakturerar fantasisummor för att införa andra arbetsmetoder på vårdgolven.

Nu ska vi arbeta värdebaserat säger de. Ett system, inte utvecklat av vårdpersonal såklart, utan av ekonomer.

På pappret ska det handla om att i stället för att mäta produktion, så är det kvalité som är måttstocken. Det låter fint.

Men när metoden ska omsättas i praktiken höjs röster från vårdpersonal om att det inte är anpassad till vår verklighet.

Systemet gör det nämligen mer lönsamt att ge vård till förhållandevis friska personer som dessutom i övrigt är resursstarka i form av högre utbildning och god ekonomi, än att ge vård till den som har störst behov, framför allt om denne är mer resurssvag.

…sluta kasta pengar på konsulter för att de ska föreslå metoder och system som går emot själva fundamenten som vården bygger på

Torun Carrfors

Det går helt mot den grundprincip som vården vilar på. Och det gör mig oroad.

Jag älskar vårdutveckling. Jag längtar efter arbetsgivare som avsätter tid och ekonomiska resurser för att de som faktiskt arbetar på vårdgolvet och ser patienterna i ögonen, ska kunna identifiera brister, utveckla metoder och anpassa arbetssätt.

Det är så vården blir bättre. Det är så vi som arbetar där kan motiveras att stanna kvar – för att vi tillåts göra skillnad för patienter vi brinner för.

Om det är något jag önskar mig av dem som styr våra landsting inför valet, är det att de lovar att sluta kasta pengar på konsulter för att de ska föreslå metoder och system som går emot själva fundamenten som vården bygger på: Att hälso- och sjukvården är till för människor vilka är komplexa och att vård ska ges först till den som behöver den mest.

Det må låta som en självklarhet. Men jag är allvarlig, för jag tror inte vi överlever en enda konsult till.