Philip K Dicks elektriska drömmar blir tv-serie
Existentiell framtidsångest från förr återuppstår när Blade Runner-författaren Philip K Dicks noveller tolkas i nya tv-serien Electric Dreams.
Vad gör oss till människor? Och är verkligheten det den utger sig för att vara?
Det är frågorna som genomsyrar den ofantliga mängd noveller och romaner som Philip K Dick producerade under sina levnadsår.
Sprungen ur 50-talets sci-fi-våg av rymdresor och framtidsfasor fyllde han sina berättelser med empatiska androider, förbytta människor, hjärnkontrollerande utomjordingar och förlorade världar.
Men under den kiosklitterära ytan fanns alltid en strävan efter något större.
Plågad av hallucinationer och psykisk ohälsa var Philip K Dick stundtals oförmögen att skilja fakta från fiktion.
Under 60-talet påstås han ha knaprat omkring tusen amfetamintabletter i veckan, när han tio år senare blev av med ovanan drabbades han av en psykos som han aldrig återhämtade sig ifrån.
Omtöcknad efter en tandläkaroperation öppnade han dörren till ett bud, att kvinnan som levererade hans medicin bar ett halsband med den kristna ichtys-symbolen tolkade han som ett tecken från ovan.
Dick blev övertygad om att verkligheten var en illusion skapad av en fallen gudinna, att romarriket fortfarande härskade och att han själv var någon annan och tillhörde en hemlig motståndsrörelse.
Författaren som hade ägnat ett yrkesliv åt att skriva historier om falska världar och opålitliga identiteter fann sig plötsligt i en tillvaro som alltmer påminde om en av hans egna noveller.
Ett halvår innan Blade runner, filmen som baserades på hans roman Androidens Drömmar, hade premiär avled Philip K Dick i sviterna av en stroke.
Blade Runner öppnade filmindustrins ögon för författarens känsla för världsbygge.
Och efter filmer som Total Recall, A Scanner Darkly och Minority Report är Philip K Dick kanske mer förknippad med verken han inspirerade till än litteraturen som han själv producerade.
Den 16 januari är det premiär för tv-serien Philip K Dick’s Electric Dreams som blåser nytt liv i några av hans tidiga 50-talsnoveller.
Även om han skrev dem före sin kreativa peak var det här han började formulera sitt kärntema: du kan inte lita på det du ser, vare sig du blickar ut genom ett fönster eller in i en spegel.