Barnarbete vanligt på vaniljodlingar

Staden Sambava, i Sava-regionen på nordöstra Madagaskar, omringas av småbyar med enkla bambuhyddor utan el och rinnande vatten. Det är svårt att tro att byborna årligen producerar tonvis av vanilj, världens näst dyraste krydda efter saffran.

– Mellanhänderna profiterar på vårt hårda arbete. De köper bilar och hus, medan vi tvingas bo så här, säger 50-åriga fembarnsmamman Velondroa.

Cirka 80 procent av världens vanilj produceras på Madagaskar, framförallt i Sava-regionen.

Velondroas familj har sju hektar odlingar. Allt arbete sker för hand.

Vaniljbönorna växer på lianer som har hängts upp på träd. När plantan blommar befruktas honblommorna genom att bönderna petar in pollen i dem med citrusväxttaggar. Arbetet engagerar ofta hela familjer.

Enligt FN-organet ILO är en tredjedel av arbetsstyrkan barn i åldrarna 12 till 17 år. Velondroas 81-årige man, Joevillo Abdallah, intygar också att barnarbete förekommer.

– Men alla våra barn går i skolan eller har avslutat grundskolan. De hjälper bara till i odlingen när de är lediga, säger han.

Världsmarknadspriset på vanilj fluktuerar kraftigt. 2010 låg det på 250 kronor kilot. 2016 på 1700 – 2500 kronor. I år steg det till över 5000 kronor.

– Vi vet att det är en av världens dyraste kryddor, men inte vad den kostar på internationella marknaden, säger parets 24-årige son Roelle.

Vaniljsektorn är till stor del informell och har många mellanhänder. Bland annat uppsamlare som köper vaniljen till hälften, eller mindre, av världsmarknadspriset.

– Om jag själv försöker göra affärer med vaniljföretagen blir jag stoppad av mellanhänder. Risken är stor att jag blir rånad, misshandlad eller dödad, säger Joevillo.

Vaniljodlingarna är som öppna bankvalv för tjuvar.

– Polisen gör inget för att skydda oss. Den är själv inblandad i ett smutsigt nätverk som handskas med stulen vanilj, säger Roelle.

Bönderna i området försvarar själva sina odlingar.

– Fångar vi en tjuv så dödar vi honom. Överlämnar vi honom till polisen så mutar han sig fri, säger Joevillo.

Årets rekordhöga vaniljpriser beror på ökad global efterfrågan och begränsat utbud. Många vaniljodlingar på Madagaskar förstördes av en cyklon i mars 2017, däribland 32-åriga fyrabarnsmamman Soafasy Clodias.

– Om vi sätter nya plantor tar det tre år innan de ger vanilj och vi får ingen hjälp av regeringen, säger hon.

Mellanhänder ger mer än gärna lån med höga räntor till vaniljbönderna. Många hamnar i skuldfällor.

Några mil norrut, i ”vaniljbyn” Ambodivohitra Kobaina, tog bönderna sig ur den värsta fattigdomen när de fick kontrakt med ett utländskt fair trade-företag 2012. De har bildat en förening som har en lånefond för sina 1500 medlemmar.

Byns bambuhyddor har ersatts av små trähus. Flera har solpaneler. Ett kooperativ håller på att bildas för att man ska kunna sälja direkt till exportföretagen.

– Även om priset vi får för vaniljen är högre nu, så är det litet i jämförelse med de internationella priserna, säger 45-årige vaniljbonden Rajao Jean Edwigien.

Den som är chef för ILO-projektet SAVABE (Stöd för Hållbara och Barnarbetsfria Vaniljodlarsamhällen i Sava) i Sambava heter Jean-Pierre Singa Boyenge.

Projektet är i uppstartsskedet. Syftet är att bekämpa barnarbete och förbättra vaniljböndernas villkor. Jean-Pierre Singa Boyenge säger att det är mycket komplicerat eftersom det finns många mellanhänder och stängda dörrar.

– Ett av de största problemen är att vaniljsektorn avreglerades 1999 utan något ramverk. Den har verkat helt fritt och det finns inga databaser eller arkiv om något, säger han.

Bengt Sigvardsson