Byggjobbare får hjälp med rättvisan

PARIS. Klockan är tjugo över sex på morgonen. Det är fortfarande mörkt. Utanför grindarna till byggarbetsplatsen i den franska förorten Boissy-Saint-Léger, sydost om Paris står några fackliga representanter, iklädda gula och orangea västar och med broschyrer i händerna.

Snart kommer de första arbetarna. En del skyndar förbi, medan några stannar till en kort stund för att prata med personerna från det franska byggfacket FNSCBA-CGT.

– Här kan du läsa om dina arbetsvillkor och rättigheter, säger Lowenco Pereira på portugisiska till en av arbetarna.

Alex, en ung man från Kap Verde, tidigare en portugisisk koloni, tar emot broschyren på portugisiska, där det står vilken lön som han har rätt till, hur många timmar han får jobba och om säkerhet på jobbet.

Alex är en av de många utstationerade byggnadsarbetarna på byggarbetsplatsen i Boissy-Saint-Léger. Han arbetar för ett portugisiskt företag, men huvudentreprenör är det franska företaget Fayat, ett av de största företagen i Frankrike.

– Jag har arbetat som byggnadsarbetare sju månader på byggarbetsplatsen, berättar han.

På arbetsplatsen, där det byggs bostäder, arbetar cirka 100 byggnadsarbetare och cirka 30 av dem är utstationerad arbetskraft, från Portugal. Resten är anställda av huvudentreprenören eller underentreprenörer.

Frankrikes papperslösa höjer sina röster

Global

En utstationerad arbetare, som skickas av sin arbetsgivare till ett annat land för att arbeta under begränsad tid, ska ha rätt till samma arbetsvillkor och rättigheter som inhemska arbetstagare.

Men verkligheten ser oftast helt annorlunda ut.

Den utstationerade arbetskraften blir på många sätt grovt utnyttjad. Det kan handla om låga löner eller inga löner alls, att de bor på arbetsplatsen, att de arbetar för många timmar och att arbetsgivaren drar av på lönen för boendet.

De utstationerade är sårbara, de pratar inte språket och utnyttjas av arbetsgivaren.

De orättvisa arbetsvillkoren var orsaken till att det europeiska projektet REDER startade 2015. Sju länder deltog i projektet från början men numera har projektet övergått till ett nätverk och omfattar tio länder i Europa. Det är ett samarbete över nationsgränserna mellan fackförbunden och arbetsmiljöverken för att hjälpa den utstationerade arbetskraften. Projektet är inriktat mot byggbranschen.

Det har börjat ljusna och de sista arbetarna har gått in på arbetsplatsen. De fackliga representanterna har fullgjort sitt uppdrag och lämnar arbetsplatsen för den här gången.

Marina Mesure är ansvarig för nätverket för utstationerade. Hon är ung, pratar flytande engelska och brinner för de utstationerades villkor. I morgonrusningen på pendeltåget på väg in till CGT:s huvudkontor, i östra delarna av Paris, berättar hon om sitt engagemang.

– De utstationerade är sårbara, de pratar inte språket och utnyttjas av arbetsgivaren. Vi måste kämpa för att de får samma rättigheter som franska byggnadsarbetare.

Antal utstationerade i Frankrike

En viktig del i projektet är att nå de utstationerade. På Marina Mesures arbetsrum inne på CGT:s huvudkontor hänger flera broschyrer på anslagstavlan med rubriken ”Du är utstationerad byggnadsarbetare i Frankrike – här är dina rättigheter”.

Broschyren finns på flera språk som franska, engelska, polska, rumänska och bulgariska och delas ut i de länder där den utstationerade arbetskraften arbetar, exempelvis Frankrike, Italien och Belgien. I broschyren står det vad arbetarna har rätt till när det gäller löner, arbetstider, semester och så vidare.

Men i projektet finns också en annan broschyr som delas ut i länder där arbetskraften sänds ut ifrån, exempelvis Portugal, Rumänien, Bulgarien och Polen.

Broschyren är mer som en checklista, vad arbetarna ska tänka på innan de åker iväg för att arbeta i ett annat land. Den delas ut på arbetsförmedlingen, på lokala fackliga kontor och i fattiga regioner, där många bor som åker till andra länder för att jobba.

I Frankrike söker CGT också upp arbetare där de bor, vid affärer och kyrkor. Hos många finns en rädsla att ta kontakt med facket, eftersom arbetsgivaren hotar att skicka hem dem.

– För det mesta pratar de inte direkt med oss när de tar broschyrerna, men hör sedan av sig, säger Marina Mesure.

Projektet och numera nätverket har snart funnits i tre år. Vid några tillfällen har det franska facket tillsammans med spanska och italienska fackförbund drivit processer mot italienska och spanska företag som har arbetat för franska huvudentreprenörer.

Alla sådana här initiativ är oerhört behjärtansvärda.

I ett av fallen rörde det sig om en spansk underentreprenör som inte betalt löner för 20 rumänska arbetare. Efter påtryckningar betalade företaget till slut lönerna till arbetarna, cirka 5 miljoner kronor.

Både spanska och franska tidningar skrev om de uteblivna lönerna och den massmediala uppmärksamheten gjorde att det spanska företaget betalade pengarna, utan att saken prövades i en rättegång.

– De är måna om sitt rykte och är rädda att förlora marknadsandelar. Vi samarbetar med de spanska och italienska fackförbunden och sätter press på företagen. Varje gång vi gör något tillsammans så måste de betala. Vi har inte så många fall, men vi har lyckats med dem vi har, säger Marina Mesure nöjt.

Christer Wälivaara, som ansvarar för nordiska, europeiska och globala utvecklingsfrågor på Byggnads, tycker att nätverket REDER verkar intressant.

– Alla sådana här initiativ är oerhört behjärtansvärda. Framför allt att det är hands-on, att fackföreningarna verkligen jobbar tillsammans. Tidigare arbetade man i mottagarländerna och stöttade sedan upp fackföreningar i de länder som sänder ut arbetskraft. Nu finns det ett djupare samarbete, att man måste jobba ihop, på båda sidor, säger Christer Wälivaara.

Byggnads deltar inte i något liknande projekt, men det finns förslag från Europa-federationen att utveckla nätverket, för att gälla alla medlemsländer i EU.

– Sverige och de nordiska förbunden har tittat på det med stort intresse. Under hela diskussionen om utstationeringsdirektivet och sedan Laval har det pågått diskussioner om hur vi kan samverka för att motverka social dumpning, säger Christer Wälivaara.

Antalet utstationerade i Frankrike har ökat stort de senaste åren. 2015 fanns det nästan 300 000 utstationerade, ungefär hälften arbetade inom byggsektorn.
I Frankrike kommer CGT att fortsätta kämpa för utstationerades rättigheter. Marina Mesure tycker att det finns mycket att vinna på kampen.

– På samma gång som vi försvarar utstationerade, så försvarar vi också våra egna medlemmar. Om vi förlorar kampen så förlorar vi också vår sociala modell och rasismen kommer att öka.

 

Katarina Connheim / reporter Byggnadsarbetaren 

Fotnot: FNSCBA-CGT är en del av CGT och organiserar bland annat byggnadsarbetare. Detta reportage var först publicerat i Byggnadsarbetaren #14 2017.