”Gubbsjukan fick passera som romantik” – Arbetets Metoo-musiktips
Metoo-rörelsen fortsätter svepa över världen och det känns för många av oss som om vi bevittnar ett verkligt paradigmskifte, en revolution. Här är ett knippe låtar vi på Arbetets redaktion kommit att tänka på när vi sett vågen av vittnesmål.
Sandra Lund, reporter: Decaptacon, Le Tigre
– Jag väljer att fokusera på hoppet i Metoo. Den här låten vände något centralt på de dansgolv jag befann mig på runt millenieskiftet. Den satte en ton som hade saknats. En hade dansat förr, sagt sig gilla än det ena rockiga och punkiga, än det andra. Men så kom hela riot girrrl-grejen och gjorde musiken hel för många av oss, främst kvinnor. För varje gång den spelades var det plötsligt kvinnor som pogodansade, och män försvann iväg och samtalade.
Kim Nilsson, webbredaktör: Det måste gå, Icona Pop
– Man hoppas innerligt att Metoo kommer att leda till verklig förändring i samhället. Vissa verkar tro att det kommer att stanna vid de nuvarande uppropen, men jag säger som Icona Pop i deras utmärkta cover av en klassisk Freda’-låt: ”Det måste gå, viljan finns där att försöka ändå”
Karl Martinsson, reporter: Bloody Mother Fucking Asshole, Martha Wainwright
– Som man kan känna ibland när man läser alla vittnesmål.
Linda Flood, Globalreporter: It’s So Easy, The Sounds
– Denna låt och resten av plattan gick på repeat under grådassiga dagar över Ohios landskap, en av mina minnesvärda roadtrips i USA. Maja Ivarsson sjunger om hur lätt det är när man vet hur det är gjort. Men magkänslan och det sunda förnuftet måste också veta, tänker jag.
Jenny Berggren, reporter: Not Ready To Make Nice, Dixie Chicks
– Om att inte backa från sin ilska och inte släta över det andra ställt till med.
Johanna Wreder, reporter: You Are The Problem Here, First Aid Kit
– Låten som släpptes till 8 mars i år slår fast det självklara: Om du våldtar är det du som är problemet, inte offret, inte alkohol eller samhället i stort. Metoo lägger skuld och skam där den hör hemma; hos förövarna. Det är de som är problemet.
Martina Frisk: Stopp min kropp, Fjärilen Klass 3 B
– En bra låt av barn om kroppslig integritet!
Mårten Martos Nilsson, reporter: Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, Cornelis Vreeswijk
– Metoo-upproret ställer rätt många rocklåtar i nytt ljus. Det går inte längre att blunda för sexismen i dem. Men också svenska allsångsklassiker behöver vädras ut, som Maria Schottenius skrev i DN den 6 november. På fester när jag var ung (1980-talet) fanns ofta någon man med gitarr som drog ”Cecilia Lind,” och fick varma applåder. Den gubbsjuka fantasin bakom texten fick passera som romantik. Knappast nu längre.
Charlotta Kåks Röshammar, reportageredaktör: Ska det vara så här, Stina Velocette
– I’m a hiphopper yes I am. Eller inte: Spotifys ”Dina favoritlåtar 2017” placerar mig obarmhärtigt innanför en något trångsynt pop-box. Men så dyker den här sköna autotunade hiphoplåten upp mitt i metoo-mörkret och påminner oss om att hålla i kampen. Jag säger helt enkelt som Stina Velocette (kortversion): Mina systrars historier de rinner genom mig. Ska det vara så här? Nej, vi kommer aldrig hålla käften. Jag tror det är nu det händer.
Bara att köra på repeat.
Eva Vaihinen, art director: These Boots Are Made For Walkin’, Nancy Sinatra
En given klassiker för ett sammanhang där kvinnor står upp mot dumma män.
Anders Emretsson, redigerare: Baby, It’s Cold Outside, Dean Martin & Martina McBride
– Metoo har fått många – och borde få ännu flera – män att omvärdera sitt beteende. Kanske borde mannen som sjunger i den här klassiska jullåten helt enkelt låta kvinnan åka hem, i stället för att tjata om hur kallt och snöigt det är där ute och hur svårt det blir att få tag på en taxi. Och kanske borde kvinnan, när hon känner sig tvungen att fråga ”What’s in this drink?”, helt enkelt ropa på hjälp?
Erik Larsson, Globalredaktör: Samma jävla skit, Totalt Jävla Mörker
– Man läser om alla övergrepp och trakasserier, man läser och tänker Samma jävla skit, det är Totalt Jävla Mörker.