”Dags att låna till snabbtåg”

Nyligen gick Trafikverkets infrastrukturplan för de kommande tolv åren ut på remiss.

Planen härstammar från regeringens infrastrukturproposition där nivån satts för hur mycket pengar som ska läggas på investeringar under perioden 2018–2029.

Trafikverkets förslag kom som en kalldusch för de som hade hoppats på nya höghastighetsbanor i världsklass.

Regeringen föreslår att åtgärderna i transportinfrastrukturen ska uppgå till 622,5 miljarder kronor.

Detta är en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med den tidigare borgerliga regeringens infrastrukturbudget. Att budgeten ökar är välkommet men nivåerna är under de behov Sverige har.

Sverige är ett glesbefolkat land med en stor exportberoende industri. För att överbrygga nackdelen i att ha långt till marknaderna, där industrin säljer sina varor, krävs en infrastruktur som länkar samman landet.

Industrin behöver kompensera sitt avståndshandikapp till den europeiska marknaden med en infrastruktur som presterar i världsklass.

Regeringen bör använda infrastrukturpolitiken som ett sätt att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 samt för att hålla visionen om ett grönare samhälle vid liv

Tyvärr är inte så fallet. Vår infrastruktur underpresterar.

Regeringen bör använda infrastrukturpolitiken som ett sätt att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 samt för att hålla visionen om ett grönare samhälle vid liv.

Drift och underhåll av infrastrukturen bör alltid finansieras löpande via anslag. Däremot måste regeringen vara mer öppen för att lånefinansiera vissa större nyinvesteringar i infrastrukturen.

Dagens modell med anslagsfinansiering innebär att flera samhällsekonomiskt lönsamma projekt inte blir av.

Projekt som hade bidragit till att nå målen om full sysselsättning och EUs lägsta arbetslöshet.

Ett projekt som regeringen bör låna till är byggandet av nya höghastighetsbanor i Sverige för tåg med hastigheter uppemot 320 kilometer i timmen.

I infrastrukturplanen konstaterar Trafikverket att pengarna som nu givits av regeringen räcker till en långsam utbyggnad av nya stambanor med låg hastighet.

I Trafikverkets förslag kommer utbyggnaden behöva pågå större delen av detta århundrade innan det är klart. Dessutom med en gammal teknik. Lånas pengarna har Sverige i stället stambanor i världsklass om 20 år.

Om regeringen menar allvar med att få ett fossilfritt samhälle måste det bli en snabb utbyggnad. Det är inte förrän hela höghastighetsnätet står färdigt som samhället också drar nytta av hela investeringen.

Sverige har under lång tid investerat relativt lite i infrastrukturen. Seko och LO anser att det krävs en ambitionshöjning inom infrastrukturen.

Utöver lånefinansiering av vissa särskilt angelägna projekt bör motsvarande 1 procent av BNP årligen går till nyinvesteringar.

Bristerna i väg och järnväg ser dessvärre ut att kvarstå kommande år om inte regeringen agerar

De aviseringar regeringen gjort i infrastrukturpropositionen når endast upp till en nivå om 0,65 procent av 2018 års BNP om resurserna i infrastrukturpropositionen fördelas jämt över ramperioden.

Regeringens föreslagna nivå kommer inte bidra till att kraftfullt minska transportinfrastrukturens klimatutsläpp.

År 2018 saknas cirka 16 miljarder för att hålla infrastrukturinvesteringarna på en rimlig 1-procentignivå.

16 infrastrukturmiljarder extra innebär en sysselsättningseffekt om 25 000 – 30 000 människor ytterligare.

Regeringens infrastrukturproposition når inte riktigt hela vägen fram. Bristerna i väg och järnväg ser dessvärre ut att kvarstå kommande år om inte regeringen agerar.

Regeringen måste även vara mer öppen för att aktivera finanspolitiken och låta staten låna pengar för samhällsekonomiskt lönsamma stora investeringar. Det kommer få positiva effekter.

Seko och LO hoppas att regeringen gör ett omtag och tydligt deklarerar att infrastrukturen är ett prioriterat område.

Bara så kan vi nå de övergripande politiska målen om full sysselsättning och miljö.