Lesotho satsar på fler kvinnor i facktoppen

Qhobotsane Kente jobbar som maskinoperatör på bilklädselföretaget Adient i Lesothos huvudstad Maseru. Hon blev förtroendevald för några år sedan och satsar nu på en facklig karriär.

– När jag fick frågan ville jag först inte bli shop steward, men jag ställde upp och sedan började jag gilla det. Och nu siktar jag på att nå ledningen i förbundet, säger hon.

Nu siktar jag på att nå ledningen i förbundet

Vi träffas på en workshop för fackligt aktiva kvinnor i det lilla bergslandet Lesotho som ligger insprängt som en enklav i Sydafrika. Workshopen ingår i ett biståndsprojekt som IF Metall, Pappers och Unionen driver tillsammans med globalfacket IndustriAll i flera afrikanska länder.

Projektet går ut på att stärka facket och inte minst att få fram fler kvinnor som fackliga ledare.

– Det är kvinnorna som är Afrikas hopp, säger IF Metalls internationella projektkoordinator Magnus Palmgren och lyfter fram Lesotho som ett gott exempel.

Och visst, han kan mycket väl få rätt.

Besöket i Lesotho ger syn för sägen. Här dominerar textilindustrin och textilarbetarnas fackförbund är klart störst i centralorganisationen IDUL. Trots att cirka 90 procent av dem som jobbar i branschen är kvinnor är det en man – Daniel Theko – som är generalsekreterare.

Men han kommer att bli utmanad på kongressen 2020, det förstår vi efter dagarna i Maseru. Inte bara Qhobotsane Kente utan även andra vi talar med har fått en nytändning och vill gärna avancera inom facket.

En stor del av förtjänsten för detta ska tillskrivas Tendai Makanza från IndustriAlls regionkontor i Johannesburg.

Hon leder workshopen i Maseru med en smittande entusiasm som är svår att skildra rättvist enbart i text.

I början är många av de tjugotalet deltagarna i rummet blyga, men Tendai ser till att alla vågar prata. Hon kollar att alla har förstått begrepp som ”gender mainstreaming”, hon stärker deras självförtroende och hon håller humöret uppe med sång och skratt.

­– Målet är att facket ska bli så starkt att det kan stå på egna ben när projektet är slut. Vi har också målet att öka antalet kvinnliga fackliga ledare och där är vi på väg att nå väldigt goda resultat, inte minst här i Lesotho, berättar Tendai i en paus.

Qhobotsane Kente intygar att hon har lärt sig mycket under workshopen och hon ser fram emot att fortsätta arbeta för kvinnors rättigheter i sitt företag. På Adient är redan majoriteten av de 700 anställda fackligt anslutna och man har gjort vissa framsteg såväl vad gäller höjda löner som förlängd mammaledighet.

– Nu gäller det att gå vidare, nu vet jag mer om våra rättigheter och vad lagen säger. Många kvinnor blir trakasserade för att de är kvinnor och cheferna tror att de kan göra vad som helst med oss, säger hon.

På workshopen hålls grupparbeten och Qhobotsane är den som ska redovisa från sin grupp. Redovisningen blir en lång provkarta på problem som kvinnorna vill att facket ska lösa. Det handlar om allt från sexuella trakasserier och diskriminering av fackligt aktiva till försenade löneutbetalningar och brister i arbetsmiljön.

Ett mål i projektet är att facket ska träffa kollektivavtal på fler företag. Precious Garments heter ett företag där man redan har lyckats med det och en eftermiddag åker vi dit. Sannolikt är det just eftersom företaget har en god relation med facket som vi tillåts besöka det.

Mamakalo Mohapi är facklig ordförande på Precious Garments. Hon ingår också i ledningen för IDUL och deltar i workshopen.

– Jag har lärt mig mycket här. Nu ska vi starta en kvinnokommitté i IDUL och på nästa kongress tänker jag kandidera till posten som generalsekreterare, säger hon.

Mamakalo trivs visserligen med sitt jobb som hiv/aids-rådgivare på företagets klinik, men workshopen har gjort att hon känner sig rustad att gå vidare som facklig ledare.

Precious Garments har kinesiska ägare och producerar bland annat t-shirts för export till USA. Den antifackliga varuhuskedjan Wal-Mart är en av de större inköparna. Kinesisk ägare och Wal-Mart som kund – det låter onekligen som en facklig uppförsbacke.

Men enligt HR-chefen Molete Makeoang har de kinesiska ägarna accepterat den fackliga närvaron i företaget.

– Kineserna har varit här så länge nu så det börjar förstå hur vi vill ha det i Lesotho, säger han.

IDUL:s generalsekreterare Daniel Theko påpekar dock att facket har stora problem med kinesiska företagsledare.

– De flesta är väldigt svåra att ha att göra med. De förstår inte vårt språk, många kan knappast engelska. Dessutom har vi en väldig svag arbetsrättslagstiftning, säger han.

Bengt Rolfer